Lördag förmiddag och jag häckar på hotellrummet. Solen skiner i Chisinau och tids nog ska jag ge mig ut för en eftermiddagskaffe på Coffee Beans med Cristina. Men först sitter jag här, klurar på en budget för mitt lilla kontor i Sverige och lyssnar på Lugna Favoriter på webb-radio. Förstår inte varför jag inte har tänkt på den möjligheten tidigare. I går natt låg jag i sängen och slumrade till klassiker som "Ingen kan älska som vi" med Tone Norum. Fantastiskt.
Problemet är bara att jag blir lite blödig av alla smörsånger. Men vem blir inte blödig av "Right here waiting" med Richard Marx? Jag kommer bli smörsångens mästare innan dagen är slut.
Om ni inte har hittat sidan ännu, så kolla in på www.couchsurfing.com förresten. En helt brilliant idé, så fort jag kommer hem till Sverige ska jag bli entusiastisk medlem! För tillfället lönar det sig inte riktigt när min tid fördelas lika mellan hotellrum och lägenhet i uppbrott, men hur fantastisk är inte idén? Världen i min soffa - vill ha!!!
lördag, april 21, 2007
fredag, april 20, 2007
Varför man dras tillbaka
Dagens höjdpunkt blir det spontana besöket i en av de större kyrkorna i Costesti. Vi dyker upp vid dörren och efter två minuter har en nyckel ordnats av en av byggarbetarna jämte kyrkan så att vi kan gå in. Efter fem minuter dyker även prästen upp och berättar om sin kyrka. Det är så vackert, guld och ikoner som trängs på väggarna, ett litet etui med benbitar från ett helgon.
På vägen ut ur kyrkan diskuterar jag med vår uppdragsgivare om att det är just det här som görs att man ständigt dras tillbaka till de här länderna, här ett hopp österut från oss. Den självklara gästfriheten. Medmänskligheten. Och ett mycket mer utpräglat levande i nuet.
"Somehow, this is where the true quality of life exist" säger han.
Och jag förstår precis vad han menar.
På vägen ut ur kyrkan diskuterar jag med vår uppdragsgivare om att det är just det här som görs att man ständigt dras tillbaka till de här länderna, här ett hopp österut från oss. Den självklara gästfriheten. Medmänskligheten. Och ett mycket mer utpräglat levande i nuet.
"Somehow, this is where the true quality of life exist" säger han.
Och jag förstår precis vad han menar.
torsdag, april 19, 2007
Gulp
Ibland undrar jag när någon ska avslöja mig. Att jag inte alls är en konsult på riktigt utan bara en fejk som egentligen inte kan så mycket. Som egentligen inte riktigt vet hur hon hamnade här. Som egentligen fortfarande bara är en liten tjej.
Men som tur är vet jag att jag inte är den enda som tänker så. K-dude, som tyvärr har pausat sin fantastiska blogg, skrev till mig en gång att 75% av alla chefer han har coachat också tänker så. Fick mig att känna mig mycket bättre.
I morgon ska jag träffa en delegation från Världsbanken som gärna ville träffa mig för att diskutera Savings and Credit Associations i Moldavien. Jag ska tydligen kunna något om det. Gulp.
Gulp igen.
Kanske känns det bättre att veta att några av dem kanske också är rädda för att bli avslöjade.
Men som tur är vet jag att jag inte är den enda som tänker så. K-dude, som tyvärr har pausat sin fantastiska blogg, skrev till mig en gång att 75% av alla chefer han har coachat också tänker så. Fick mig att känna mig mycket bättre.
I morgon ska jag träffa en delegation från Världsbanken som gärna ville träffa mig för att diskutera Savings and Credit Associations i Moldavien. Jag ska tydligen kunna något om det. Gulp.
Gulp igen.
Kanske känns det bättre att veta att några av dem kanske också är rädda för att bli avslöjade.
uuuhhhh.... blåsigt....
Vad hände med våren??? Chisinau är blåsigt och regnigt och jag fryser. Hade inte planerat för sånt här väder, har inte ens med mig en riktig jacka... Nåja, det blir väl varmt tids nog.
Åh, jag tycker om Hotell Jazz. Ny liten feature i badrummet: badsalt. Var bara tvungen att ta ett bad i går. OK, vattnet luktade lite unket men med massor av badsalt luktade det till slut mest äppelblom :) Hade planerat att jobba men somnade halv nio istället. Får väl äta upp det i kväll, men det gör inte så mycket.
Hur blev det redan torsdag? I mitt huvud är det bara tisdag ännu...
Åh, jag tycker om Hotell Jazz. Ny liten feature i badrummet: badsalt. Var bara tvungen att ta ett bad i går. OK, vattnet luktade lite unket men med massor av badsalt luktade det till slut mest äppelblom :) Hade planerat att jobba men somnade halv nio istället. Får väl äta upp det i kväll, men det gör inte så mycket.
Hur blev det redan torsdag? I mitt huvud är det bara tisdag ännu...
onsdag, april 18, 2007
Ett hopp österut
Dagen ägnas åt förflyttning av trupperna - från Hotell Ambassador i Pristina till Jazz Hotell i Chisinau. De säger "välkommen hit igen" på Hotel Jazz. Nu har man alltså blivit stammis här också...
Mellan Wien och Chisinau flyger vi i det minsta plan jag har flugit i (nästan). Ser ut som en liten buss inuti - längst bak är det säten utmed hela väggen, precis som i en buss. I luftgroparna märker man att man sitter i ett litet plan, stundtals kittlar det i magen som i en berg-och-dalbana. Flygvärdinnan verkar också gilla det. Hon kvittrar: "Turbulence, wonderful!" och ler.
Det är en fin dag att flyga, men jag sover mest hela vägen.
Mellan Wien och Chisinau flyger vi i det minsta plan jag har flugit i (nästan). Ser ut som en liten buss inuti - längst bak är det säten utmed hela väggen, precis som i en buss. I luftgroparna märker man att man sitter i ett litet plan, stundtals kittlar det i magen som i en berg-och-dalbana. Flygvärdinnan verkar också gilla det. Hon kvittrar: "Turbulence, wonderful!" och ler.
Det är en fin dag att flyga, men jag sover mest hela vägen.
tisdag, april 17, 2007
Explosion på kontoret
I rask takt var vi på väg in på kontoret i morse, jag och två kollegor. Torsten öppnar glasdörren in till kontoret för mig, men när jag precis är på väg genom dörren rycker vi alla ihop av en stor smäll.
Precis i det ögonblicket exploderar hela glasdörren. Massakerad i små bitar som sprids över hela korridoren. Kvar står Torsten med handtaget och en blödande hand. Vi hinner inte riktigt förstå vad som händer och står bara och glor ett par sekunder.
Sedan inser vi vilken tur vi hade. Förutom ett par lätta skärsår på Torstens hand har vi inte en skråma.
Min andra kollega från USA säger efteråt: "Hemma frågar de alltid om jag inte är rädd för terrorister. Men det är inte terrorister du ska vara rädd för här, det är dåligt dragna elkablar och dåliga byggnader som är problemet"
Mycket träffande och väldigt sant. Om man lägger till trafiken på den listan så har du antagligen en lista över de farligaste sakerna här i Kosovo.
Precis i det ögonblicket exploderar hela glasdörren. Massakerad i små bitar som sprids över hela korridoren. Kvar står Torsten med handtaget och en blödande hand. Vi hinner inte riktigt förstå vad som händer och står bara och glor ett par sekunder.
Sedan inser vi vilken tur vi hade. Förutom ett par lätta skärsår på Torstens hand har vi inte en skråma.
Min andra kollega från USA säger efteråt: "Hemma frågar de alltid om jag inte är rädd för terrorister. Men det är inte terrorister du ska vara rädd för här, det är dåligt dragna elkablar och dåliga byggnader som är problemet"
Mycket träffande och väldigt sant. Om man lägger till trafiken på den listan så har du antagligen en lista över de farligaste sakerna här i Kosovo.
måndag, april 16, 2007
Kvällsritualer
Jag har skaffat mig kvällsritualer när jag är ute och reser. Oftast, eller snarare alltid, innebär kvällen mailande och jobbande. Därför har jag lite kvällsritualer som är min lediga tid. En lång dusch. Tandtrådar ordentligt efter att jag har borstat tänderna. På med de georgiska tofflorna. En massa smågrejer, men fullt av små ritualer.
Kanske ett sätt att känna sig hemma i det som egentligen inte är hemma.
Kanske ett sätt att känna sig hemma i det som egentligen inte är hemma.
söndag, april 15, 2007
De bortglömda?
I byarna i Moldavien lever folk som vi gjorde för 50 år sedan. Minst. Häst och vagn, vatten ur brunnen. Fattigdom. Men det är ändå ingenting jämfört med slummen i Belgrad. För jo, det finns faktiskt en slum. Den är inte så stor, men jag antar att den ser ungefär ut som den gör i Inden eller någon annanstans med slumområden.
Precis vid floden i Belgrad har Roma-befolkningen skapat sig ett område. I små ruckel byggda av allsköns material bor de på något som mest ser ut som en soptipp. Jag kan bara inte förstå hur de klarar av vintern. Trots att jag har sett mycket innan gör det här mig otroligt illa berörd.
Vår konsult på plats berättar om vanmakten när man ser de små, smutsiga barnen tigga vid vägarna. "Om man ger dem pengar uppmuntrar man föräldrarna att låta barnen fortsätta tigga. Men om man inte ger dem pengar väntar kanske ett kok stryk hemma för att man inte har pengar med sig". Han suckar.
Jag vet ingenting om vad som har gjorts, görs eller är planerat att göras för dem. Inte heller direkt något om bakgrunden till varför de är där de är och vilka möjligheter de har att ta sig därifrån. Men det skär i hjärtat över att någon behöver leva så.
Precis vid floden i Belgrad har Roma-befolkningen skapat sig ett område. I små ruckel byggda av allsköns material bor de på något som mest ser ut som en soptipp. Jag kan bara inte förstå hur de klarar av vintern. Trots att jag har sett mycket innan gör det här mig otroligt illa berörd.
Vår konsult på plats berättar om vanmakten när man ser de små, smutsiga barnen tigga vid vägarna. "Om man ger dem pengar uppmuntrar man föräldrarna att låta barnen fortsätta tigga. Men om man inte ger dem pengar väntar kanske ett kok stryk hemma för att man inte har pengar med sig". Han suckar.
Jag vet ingenting om vad som har gjorts, görs eller är planerat att göras för dem. Inte heller direkt något om bakgrunden till varför de är där de är och vilka möjligheter de har att ta sig därifrån. Men det skär i hjärtat över att någon behöver leva så.
Lite roligt...
Oväntat på planet ute på startbanan i Belgrad:
”Ja, det är kaptenen som talar. Vi är redo att starta, men har tyvärr två hundar på startbanan. Vi väntar nu på någon som kan schasa bort dem, därefter ska vi kunna starta.”
Är för tillfället en synnerligen dålig äkta fru och reser som en tornado hit och dit. I kväll flyget till Pristina.
”Ja, det är kaptenen som talar. Vi är redo att starta, men har tyvärr två hundar på startbanan. Vi väntar nu på någon som kan schasa bort dem, därefter ska vi kunna starta.”
Är för tillfället en synnerligen dålig äkta fru och reser som en tornado hit och dit. I kväll flyget till Pristina.
torsdag, april 12, 2007
Kött var det här!
Idag har jag nästan bara ätit kött. Fantastiskt grillat serbiskt kött. Enkelt och ljuvligt. Eftersom jag inte äter så mycket kött i vanliga fall skulle jag tro att jag kommer ha tryckt i mig en månadskonsumtion innan veckan här är slut.
onsdag, april 11, 2007
Samtal utan ord
Jag shoppar i Cacak. Expediten kan inte ett ord engelska och jag kan inte ett ord serbiska. Ändå har vi långa diskussioner om storlek, färg och modeller.
Lustigt. Ibland är det inte orden utan tonläget och gesterna som gör att du förstår.
Lustigt. Ibland är det inte orden utan tonläget och gesterna som gör att du förstår.
Serbien i sommarväder
| Kort stopp hemma i Tyskland för att packa om väskan, sen iväg till Serbien som bjuder på sommarvärme. Med bil dundrar vi från Belgrad västerut till Cacak. Sist jag var här var i januari, nu är allting grönt och vackert. Jag håller seminarium en dag, efteråt som vanligt som en urkramad disktrasa... Trött men lycklig. |
måndag, april 09, 2007
20 andra skäl att flytta hem
Jag flyttade till Tyskland i augusti 2003. De första veckorna kände jag mig så liten på jorden. Allt var nytt, att starta från noll kändes som mer än en utmaning. Jag blev sjuk redan första veckan och låg i sängen med feber. Mannen lovade att komma hem på kvällen och laga mat.
När han kom var han nästan två timmar försenad, något hade uppehållit honom på jobbet, och jag var nära gråten. Så liten på jorden, ledsen och ursinning på en gång. Mannen förstod inte riktigt varför, men jag kände mig så utsatt. Det var ju bara vi. Jag hade ingen annan att luta mig emot när det behövdes. Om inte han kunde hjälpa mig, så hade jag ingen annan att fråga.
Med åren har det där ändrats. Vänner har tillkommit och skyddsnätet har utökats även i Tyskland.
Men det är ändå en viss skillnad när man sitter på påskkalas på släktgården hemma i Sverige. 20 personer som alla är länkade till mig på något sätt. Jag tillhör ett sammanhang. Här tillhör jag något mer.
När han kom var han nästan två timmar försenad, något hade uppehållit honom på jobbet, och jag var nära gråten. Så liten på jorden, ledsen och ursinning på en gång. Mannen förstod inte riktigt varför, men jag kände mig så utsatt. Det var ju bara vi. Jag hade ingen annan att luta mig emot när det behövdes. Om inte han kunde hjälpa mig, så hade jag ingen annan att fråga.
Med åren har det där ändrats. Vänner har tillkommit och skyddsnätet har utökats även i Tyskland.
Men det är ändå en viss skillnad när man sitter på påskkalas på släktgården hemma i Sverige. 20 personer som alla är länkade till mig på något sätt. Jag tillhör ett sammanhang. Här tillhör jag något mer.
torsdag, april 05, 2007
Ett bra skäl att flytta till Sverige
Vi sover över hos vänner utanför Göteborg och ska ta bussen in till stan på morgonen. När vi kliver på bussen upptäcker vi att vi bara har en femhundra-sedel.
Självklart har buss-chaffisen inte växel.
"Äh, det spelar ingen roll. Åk ni med ändå".
Den repliken skulle ingen, jag upprepar INGEN, busschaufför säga i Tyskland. Men här gör han det.
Ett bra skäl att flytta hem.
Självklart har buss-chaffisen inte växel.
"Äh, det spelar ingen roll. Åk ni med ändå".
Den repliken skulle ingen, jag upprepar INGEN, busschaufför säga i Tyskland. Men här gör han det.
Ett bra skäl att flytta hem.
onsdag, april 04, 2007
Matsäck
När man har en sambo som glömde av när han var och handlade sist att vi ska på semester, då får man ett litet problem... kylskåpet är alltför fullt av mat när vi ska åka. Alltså gör man en relativt konstig matsäck...
"Vaddå, du tror inte att vi vill äta fem apelsiner på vägen? Jodå, det vill vi säkert...."
"Vaddå, du tror inte att vi vill äta fem apelsiner på vägen? Jodå, det vill vi säkert...."
Glad påsk!
Äntligen dags för ett par dagars semester! Vår vana trogna åker vi hem och hälsar på vänner och släkt. Känns konstigt att om bara ett par månader är vi också hemma igen. Fyra år är egentligen en ganska lång tid.
söndag, april 01, 2007
Kletterwald
Plötsligt vill min blogg inte vara med och leka när jag ska formattera min text... här kommer bilden till förra inlägget.
Att möta sina inre rädslor
Ibland är det bra att möta det där man är rädd för och inte tror att man klarar.
'En kompis hade möhippa igår och förmiddagen tillbringades i en "Kletterwald" där man (visserligen väl säkrad) tar sig igenom en bana av olika moment mellan träd, sisådär 5-8 meter upp i luften. Under ett par timmar ägnar man sig åt att gå balansgång, svinga sig i rep eller gå på olika vackliga brädor mellan varje träd.
Jag är lite höjdrädd. Inte så att jag inte klarar av att stå på en balkong i ett höghus. Snarare den typen av höjdrädsla som gör att jag inte lutar mig ut över räcket på balkongen.
När jag klättrar upp till den första plattformen känner jag mig ok. Men när jag ska ut på det första elementet säger det stopp. Jag blir så arg på mig själv men jag klarar inte av att gå ut. Gråten stockar sig i halsen och jag måste sätta mig ner. Andas. Morska upp mig. Sen sätter jag första foten på den vackliga balansgången och går.
Första rundan där vi tar oss runt en bana med 10 träd känner jag mest rädsla. Det är en sån mental anspänning och för varje nytt element måste jag övervinna mig själv för att ta första steget ut.
Den andra rundan, den här gången med lite svårare element, ger mig en helt annan känsla. Jag är inte rädd, bara oändligt fokuserad på att hitta de bästa lösningarna för att komma över. Höjden noterar jag inte lika mycket längre, och när jag tillslut tappar greppet i en lian och hamnar hängande i min säkerhetssele skrattar jag högt (efter ett mindre dödsskrik när jag tappar taget...).
När jag är nere på market igen är jag mentalt helt slut. Skulle kunna sätta mig och gråta i ett hörn av mental utmattning. Samtidigt är jag SÅ stolt över mig själv. Det är nyttigt att glo sina rädslor i vitögat då och då.
fredag, mars 30, 2007
Fredagskvällsutbrott
Vi har en deadline. Väntar på en konsult som ska skicka oss en rapport, sen ska min kollega jobba igenom kommentarer, det ska formatteras... sista finputsen, sen ska det ut.
Fredag kväll klockan 18 kommer rapporten från konsulten, vi får - ännu en fredag - lägga kvällen på att jobba. Vilket inte är så roligt, men ännu mindre roligt när konsulten skickar rapporten ihop med följande kommentar:
"Verkar bli en sen fredagkväll på jobbet för er? Jaja, det är ju OK. Då uppskattar man helgen mer!"
Det är ungefär här man vill ringa upp honom och skrika i luren: "Nej, det är inte OK, för jag sitter här nästan VARJE fredag kväll. Även om det för dig är en engångsgrej så har vi nästan alltd en rapport eller ett projektförslag eller något annat som gör att vi OFTA sitter här till sent på kvällarna, helger etc. Och jag HAR faktiskt - trot eller ej - också ett liv utanför det här kontoret. Så, NEJ, jag uppskattar inte min helg mer bara för att du skickar din rapport tre timmar senare än överenskommet så att jag måste sitta här till klockan nio på kvällen!!!"
Men det gör man inte. Man är ju ändå en civiliserad människa.
Istället går vi igenom rapporten, bygger in alla våra kommentarer (och de visar sig bli ganska många...), skickar tillbaka och ber om att han ska jobba in alla kommentarer över helgen och skicka tillbaka den färdiga rapporten till måndag morgon.
Avslutar med ett "trevlig helg!". Hehe... jag vet. Just det var lite barnsligt. Men vi var bara tvungna....
Fredag kväll klockan 18 kommer rapporten från konsulten, vi får - ännu en fredag - lägga kvällen på att jobba. Vilket inte är så roligt, men ännu mindre roligt när konsulten skickar rapporten ihop med följande kommentar:
"Verkar bli en sen fredagkväll på jobbet för er? Jaja, det är ju OK. Då uppskattar man helgen mer!"
Det är ungefär här man vill ringa upp honom och skrika i luren: "Nej, det är inte OK, för jag sitter här nästan VARJE fredag kväll. Även om det för dig är en engångsgrej så har vi nästan alltd en rapport eller ett projektförslag eller något annat som gör att vi OFTA sitter här till sent på kvällarna, helger etc. Och jag HAR faktiskt - trot eller ej - också ett liv utanför det här kontoret. Så, NEJ, jag uppskattar inte min helg mer bara för att du skickar din rapport tre timmar senare än överenskommet så att jag måste sitta här till klockan nio på kvällen!!!"
Men det gör man inte. Man är ju ändå en civiliserad människa.
Istället går vi igenom rapporten, bygger in alla våra kommentarer (och de visar sig bli ganska många...), skickar tillbaka och ber om att han ska jobba in alla kommentarer över helgen och skicka tillbaka den färdiga rapporten till måndag morgon.
Avslutar med ett "trevlig helg!". Hehe... jag vet. Just det var lite barnsligt. Men vi var bara tvungna....
Flygtrött?
På vägen till jobbet passerar jag Frankfurts flygplats. Tidiga mornar när jag kör på motorvägen parallellt med landningsbanan ligger ofta fyra, fem plan i luften samtidigt och väntar på att landa. En mäktig syn som alltid gör mig sugen på att resa och se nya ställen.
Men idag när jag passerade och såg planen landa så kände jag mig inte alls sugen. Sova i egen säng är underskattat.
onsdag, mars 28, 2007
tisdag, mars 27, 2007
Nytt land - nya intryck
Hurra, det verkar som om det är ett nytt projekt i sikte för mig - om allt går som planerat får jag sätta mig på planet till Tajikistan i september. Spännande! Jag är så nyfiken!
måndag, mars 26, 2007
Att andas
Jag har en dag ledig. Mannens familj är kvar i stan, så vi tar en kaffe på balkongen och njuter av förmiddagssolen innan jag kör iväg och lämnar dem på flygplatsen.
Inser att man skulle göra så här oftare. Bara ta en dag ledigt utan riktigt något speciellt att göra. Bara vara hemma och fixa lite och ta dagen som den kommer. Kunna andas ordentligt.
Problemet är att jag aldrig gör det. Jag ska alltid utnyttja min tid till max, och då känns det liksom lite onödigt att "bara vara hemma". Alltså ska det alltid åkas någonstans eller tas emot besök eller något sånt för att jag ska tycka att det lönar sig att ta ledigt.
Bara andas är inte på min lista över saker man tar ut semester för.
Kanske borde jag ändra på det.
Inser att man skulle göra så här oftare. Bara ta en dag ledigt utan riktigt något speciellt att göra. Bara vara hemma och fixa lite och ta dagen som den kommer. Kunna andas ordentligt.
Problemet är att jag aldrig gör det. Jag ska alltid utnyttja min tid till max, och då känns det liksom lite onödigt att "bara vara hemma". Alltså ska det alltid åkas någonstans eller tas emot besök eller något sånt för att jag ska tycka att det lönar sig att ta ledigt.
Bara andas är inte på min lista över saker man tar ut semester för.
Kanske borde jag ändra på det.
söndag, mars 25, 2007
SÅÅÅÅ lurad!
Igår fyllde mannen 30. Vi hade planerat ett lugnt firande, bara vi två. Trodde han.....
Hämtade mannens familj på flygplatsen fredag kväll, smugglade in dem på ett hotell i närheten. Minen på mannen när de stövlade in och sjöng på morgonen med presenter och blommor... oslagbart. På kvällen överraskningpartaj på ett uteställe med vänner i massor. Jag tror mannens leende sträckte sig från ena örat till det andra under hela kvällen, och när vi drog oss hemåt framåt gryningen var han lagom berusad men glad och lycklig... och jag var SÅ nöjd att allt gick enligt planerna.
Idag la vi ett brev på lådan till vår hyresvärd för att säga upp lägenheten här. Nu kommer vi snart hem!
Hämtade mannens familj på flygplatsen fredag kväll, smugglade in dem på ett hotell i närheten. Minen på mannen när de stövlade in och sjöng på morgonen med presenter och blommor... oslagbart. På kvällen överraskningpartaj på ett uteställe med vänner i massor. Jag tror mannens leende sträckte sig från ena örat till det andra under hela kvällen, och när vi drog oss hemåt framåt gryningen var han lagom berusad men glad och lycklig... och jag var SÅ nöjd att allt gick enligt planerna.
Idag la vi ett brev på lådan till vår hyresvärd för att säga upp lägenheten här. Nu kommer vi snart hem!
onsdag, mars 21, 2007
Att flänga hit och dit
En MSN chatt med mannen (M) som får mig att inse att jag har ett konstigt (om än roligt) liv...
M: okej, när är du borta dårå, så uppdaterar jag nu
Mia: är nog egentligen bara 31 maj - 2 maj Bulgarien (åker direkt från Moldavien) som är nytt
M: Jag har serbien 10-14 April, Kosovo 16-18, Moldavien 19-24
Mia: stämmer
M: Moldavien 21-30 Maj
Mia: kanske Montenegro någongång mellan 7-11 maj, men bara ett par dagar max
M: Bulgarien 31 Maj-1Juni
Mia: ok, du hade redan Bulgarien
Mia: sen blir det nog Serbien veckan 4-8e juni, sen Moldavien, men den har du ju redan
Mia sagt:
18-27 eller nåt sånt
M: Jag hade Serbien 11-16 Juni
Mia: ja, jag ångrade mig lite
M: den resan går bort alltså
Mia: jäpp
Mia:åker en vecka tidigare istället
Diverse missförstånd följer med datum hit och dit....
M:16-24?
Mia:??? nej, åker till Moldavien 18-27e juni
M: Jag har Moldavien 18-27 Juni
Mia sagt: japp, stämmer bra
M: (totalt förvirrad) Vad händer den 16e då?
Ungefär här inser jag det totalt absurda i situationen och brister ut i ett gapflabb. Grabbarna på kontoret här i Chisinau tror nog jag är lite konstig...
M: okej, när är du borta dårå, så uppdaterar jag nu
Mia: är nog egentligen bara 31 maj - 2 maj Bulgarien (åker direkt från Moldavien) som är nytt
M: Jag har serbien 10-14 April, Kosovo 16-18, Moldavien 19-24
Mia: stämmer
M: Moldavien 21-30 Maj
Mia: kanske Montenegro någongång mellan 7-11 maj, men bara ett par dagar max
M: Bulgarien 31 Maj-1Juni
Mia: ok, du hade redan Bulgarien
Mia: sen blir det nog Serbien veckan 4-8e juni, sen Moldavien, men den har du ju redan
Mia sagt:
18-27 eller nåt sånt
M: Jag hade Serbien 11-16 Juni
Mia: ja, jag ångrade mig lite
M: den resan går bort alltså
Mia: jäpp
Mia:åker en vecka tidigare istället
Diverse missförstånd följer med datum hit och dit....
M:16-24?
Mia:??? nej, åker till Moldavien 18-27e juni
M: Jag har Moldavien 18-27 Juni
Mia sagt: japp, stämmer bra
M: (totalt förvirrad) Vad händer den 16e då?
Ungefär här inser jag det totalt absurda i situationen och brister ut i ett gapflabb. Grabbarna på kontoret här i Chisinau tror nog jag är lite konstig...
tisdag, mars 20, 2007
På väg hem igen
Det börjar närma sig slutet för den här gången.. en sista dag i Chisinau, sedan tillbaka till kaoset på kontoret. Alla de där mailen där man har svarat "vi kan väl diskutera om det på torsdag när jag är tillbaka på kontoret".... hm...det kändes väldigt bra då, känns mindre bra nu när man inser att torsdag faktiskt inte har fler timmar än andra dagar.....suck. Men ska bli skönt att sova i sin egen säng igen, det var ett tag sen sist.
måndag, mars 19, 2007
En kvällsfärd
| Vi spränger fram över moldaviska landsbygden i en mörkgrön Lada. Jag och min tolk är vana sova-i-baksätet-på-en-Lada-resenärer, vi sover oss igenom de två timmarnas färd upp till Soroca, precis på gränsen till Ukraina. På vägen hem njuter jag av solnedgången bakom kullarna. Äppelträden kommer snart börja blomma. När jag kommer tillbaka nästa gång kanske solrosorna har börjat blomma om jag har tur. Vi passerar små byar där gamla kvinnor i huckle schasar hem korna för kvällen. Ett par gäss vaggar förbi i vägkanten. Klarblå och klargröna grindar framför små små hus. Det är fattigt, jovisst. Men så vansinnigt vackert. |
söndag, mars 18, 2007
Affärsidéer som antagligen inte skulle funka i Sverige eller Tyskland del 2
Att ställa en uppstoppad björn på gatan och låta förbipasserande betala för att få ta ett kort ihop med björnen. Det verkar som om det tilltalar yngre moldaviska män dock.
Affärsidéer som antagligen inte skulle funka i Sverige eller Tyskland del 1
Den lilla affären som är mer som en kiosk som säljer kassettband - de såg inte ut att ha så mycket att göra i Chisinau heller, men bara att de existerar visar på en viss marknad antar jag.
Dansade till morgonen
Alla ni som har last den har bloggen sedan allra allra forsta borjan vet att jag har provat moldavisk nattklubb forut med mindre lyckat resultat. (ledord: militartema, go-go dansare, inbjudan till strippklubb). Visste alltsa inte riktigt vad jag skulle vanta mig nar jag gjorde ett nytt forsok i gar, men jag blev positivt overraskad, ett riktigt bra stalle! Chisinau rocks! Hehehe....
lördag, mars 17, 2007
Ineffektiv....
Jag borde.....
- göra färdigt konceptet till vår sommarkurs
- läsa jättedokument om deposit guarantee funds
Istället satsar jag på att...
- surfa runt planlöst på andra bloggar
- dagdrömma
Hm...hm... när jag kommer till en viss nivå med MASSOR av jobb blir jag helt plötsligt totalt ineffektiv. Nej, om man skulle ta och kolla på TV....
- göra färdigt konceptet till vår sommarkurs
- läsa jättedokument om deposit guarantee funds
Istället satsar jag på att...
- surfa runt planlöst på andra bloggar
- dagdrömma
Hm...hm... när jag kommer till en viss nivå med MASSOR av jobb blir jag helt plötsligt totalt ineffektiv. Nej, om man skulle ta och kolla på TV....
Moldaviskt gentlemannamanér
Det är jobbdag här idag, så jag sitter på kontoret hos vår partnerfirma. När det är dags att gå packar jag min axelremsväska: dator, papper, allmänt krafs, i slutändan blir det ganska mycket och jag baxnar till lite grann när jag slänger väskan över axeln.
Chefen på firman stelnar till - tittar oroligt på mig och säger:
- "Maybe you would need someone to drive you to the hotel?".
Jag tittar förvånat på min väska (som är hälften så tung som vad jag brukar bära runt på) och avböjer :)
Gammaldags gentlemannamanér i överdriven form... snällt och gulligt.
Chefen på firman stelnar till - tittar oroligt på mig och säger:
- "Maybe you would need someone to drive you to the hotel?".
Jag tittar förvånat på min väska (som är hälften så tung som vad jag brukar bära runt på) och avböjer :)
Gammaldags gentlemannamanér i överdriven form... snällt och gulligt.
fredag, mars 16, 2007
En gång Johanneberg...
...alltid Johanneberg!
Vi har fått en lägenhet i Göteborg! Oj, det börjar bli dags... flytten närmar sig...
Vi har fått en lägenhet i Göteborg! Oj, det börjar bli dags... flytten närmar sig...
Att få belöning för mödan
Det är fredag kväll och jag är redan i pyjamas. Jag vägrar lämna mitt hotellrum i kväll, ska njuta av att vara alldeles bara för mig själv, ingen affärsmiddag, ingen stress, inga andra konsulter i närheten som måste underhållas.
Den största delen av mitt jobb går ut på att coacha utbildare här. En ibland mödosamt och stundtals frustrerande jobb. Du ger förslag, försöker ge infallsvinklar.. och med vissa.... som att prata med en vägg. När man har varit FEM gånger på samma killes utbildning och man säger samma saker efter varje gång, då undrar man liksom hur mycket det är värt att man sitter där.
Men så finns det tillfällen när det är ungefär hur toppen som helst. Som den där killen som helt plötsligt hade blivit SÅ bra. Eller killen igår som lyssnade, funderade och kom tillbaka idag som en helt annan utbildare - kanske inte den perfekta, men SÅ mycket bättre.
Då är det värt alla de där andra timmarna. Varje gång.
Den största delen av mitt jobb går ut på att coacha utbildare här. En ibland mödosamt och stundtals frustrerande jobb. Du ger förslag, försöker ge infallsvinklar.. och med vissa.... som att prata med en vägg. När man har varit FEM gånger på samma killes utbildning och man säger samma saker efter varje gång, då undrar man liksom hur mycket det är värt att man sitter där.
Men så finns det tillfällen när det är ungefär hur toppen som helst. Som den där killen som helt plötsligt hade blivit SÅ bra. Eller killen igår som lyssnade, funderade och kom tillbaka idag som en helt annan utbildare - kanske inte den perfekta, men SÅ mycket bättre.
Då är det värt alla de där andra timmarna. Varje gång.
Orchei
Utveckling kan vara en sån liten sak. Har varit två dagar i Orchei, strax norr om Chisinau. Sedan sist hade de renoverat toaletterna på stället där vi har utbildningarna. Det finns nu 1) vatten, 2) lås på dörren, 3) papper (!), 4) TVÅL (!!).
Något händer i Orchei i alla fall. Och bakelserna man får till kaffet är lika goda som alltid.
Något händer i Orchei i alla fall. Och bakelserna man får till kaffet är lika goda som alltid.
tisdag, mars 13, 2007
Dagens ord:
Powermaila.
Snodde det från mannen. Han hävdar att det är det jag ägnar mig år på kvällarna här i Moldavien när jag mailar ikapp en hel dags jobb på kontoret på ett par timmar.
Ett bra ord.
"Nej, om man skulle ta och powermaila ett tag."
Snodde det från mannen. Han hävdar att det är det jag ägnar mig år på kvällarna här i Moldavien när jag mailar ikapp en hel dags jobb på kontoret på ett par timmar.
Ett bra ord.
"Nej, om man skulle ta och powermaila ett tag."
Att slöa i Chisinau
Good old Chisinau... jag är tillbaka igen. Borde egentligen förbereda min dag i morgon, men är lite för lat för att ta itu med någonting överhuvudtaget... nej, tar nog en dusch istället. Kanske hjäper det mot motivationsbrist...
måndag, mars 12, 2007
När det svider lite extra i hjärtat...
Jag är hemma en kortis och packar om. Bestämmer mig för att se det snarare som en bonus att jag sover en kväll i egen säng, det kunde ha blivit ett direktflyg mellan London och Chisinau istället.
På morgonen går jag ner till förrådet. Lämnar lilla resväskan och hämtar den stora. Mannen tittar förvånat på mig när jag kommer upp i lägenheten:
”Vilken stor väska du ska ha med?!”
Jag tittar tillbaka lika förvånad:
”Men jag ska ju vara borta 10 dagar...”
Mannen säger:
”Jaha, jag trodde det var NU på torsdag du kommer hem....*suck*..."
Jag är nu officiellt världens sämsta fru. I alla fall kändes det så.
På morgonen går jag ner till förrådet. Lämnar lilla resväskan och hämtar den stora. Mannen tittar förvånat på mig när jag kommer upp i lägenheten:
”Vilken stor väska du ska ha med?!”
Jag tittar tillbaka lika förvånad:
”Men jag ska ju vara borta 10 dagar...”
Mannen säger:
”Jaha, jag trodde det var NU på torsdag du kommer hem....*suck*..."
Jag är nu officiellt världens sämsta fru. I alla fall kändes det så.
lördag, mars 10, 2007
I London
Jag är i London! En helg med en vän som jag inte har träffat på alldeles för länge, men när vi ses är det som det alltid har varit. Sådana vänner ska man vara särskilt rädd om. De som man inte måste förklara hur det kan komma sig att man inte har hört av sig på ett år, utan där man bara kan vara glad för att man ses igen.
Jo, lite har nog förändrats. Vi har båda blivit kanske lite vuxnare. Hon pratar efter ett par år i London helt plötsligt engelska med riktig brittisk accent. Det kryper in under skinnet och jag inser att jag själv ändrar melodin in min engelska. Hoppas att den där knappt hörbara tyska accenten ska försvinna på köpet...:)
London är vackert. Jag trivs att gå runt på gatorna. Men redan efter ett par timmar är jag säker på att här kommer jag aldrig vilja bo. Det är något i stan som gör att jag är säker - den här stan skulle bränna ut mig på nolltid. Det har nog inte att göra med storleken, New York är tex en stad som jag skulle kunna flytta till i morgon om det var så. Men på något sätt känns London så hårt, så obarmhärtigt... nej, London är perfekt för en helg eller lite längre en så. Sen måste jag nog härifrån.
Jo, lite har nog förändrats. Vi har båda blivit kanske lite vuxnare. Hon pratar efter ett par år i London helt plötsligt engelska med riktig brittisk accent. Det kryper in under skinnet och jag inser att jag själv ändrar melodin in min engelska. Hoppas att den där knappt hörbara tyska accenten ska försvinna på köpet...:)
London är vackert. Jag trivs att gå runt på gatorna. Men redan efter ett par timmar är jag säker på att här kommer jag aldrig vilja bo. Det är något i stan som gör att jag är säker - den här stan skulle bränna ut mig på nolltid. Det har nog inte att göra med storleken, New York är tex en stad som jag skulle kunna flytta till i morgon om det var så. Men på något sätt känns London så hårt, så obarmhärtigt... nej, London är perfekt för en helg eller lite längre en så. Sen måste jag nog härifrån.
Ett märkligt möte
På posten på flygplatsen – kanske en av de märkligaste konversationerna jag har haft på länge (P: postmannen, M: Mia, K: annan kund):
P: Jaha högaktade kund, vad kan jag stå till tjänst med?
M: Äh... jag skulle vilja ha en frimärke till det här brevet
P: Jaha, hur länge ska det ta?
M: Äh.. va?
P: Ja, hur länge ska det ta för brevet att komma fram?
M: Det vet jag inte ... det är inte direkt bråttom.
P: Jaha, men då kanske man kan strunta i det helt?
M:Nej, jag vill nog skicka brevet ialla fall...
P: Jaha ja, då blir det 1.45.
Annan man kommer in och ställer sig i kö bakom mig
P: God dag unge man, hör ni ihop med damen här?
K: Äh,.. nej...
P: Ja, du kanske inte har märkt det, men vi har ett säkerhetsavstånd här!
K: Oj, jaha då (tar ett par steg tillbaka)
M: Det gör inget!
K: *ler förläget*
P: Ja, ja, här står de alla i kö som de vill
M: Ja, men det gör verkligen inget
P: Nej, nej, han kanske vill ge dig sina pengar?
M: Haha, nej det tror jag inte
P: Ja ja... de står väl i kö sådär efter dig på discon kan jag tänka..
M: ??????? ehh......
P: Ja, grattis på internationella kvinnodagen förresten!
M: Tack..?...
P: Här är frimärket, trevlig kväll!
P: Jaha högaktade kund, vad kan jag stå till tjänst med?
M: Äh... jag skulle vilja ha en frimärke till det här brevet
P: Jaha, hur länge ska det ta?
M: Äh.. va?
P: Ja, hur länge ska det ta för brevet att komma fram?
M: Det vet jag inte ... det är inte direkt bråttom.
P: Jaha, men då kanske man kan strunta i det helt?
M:Nej, jag vill nog skicka brevet ialla fall...
P: Jaha ja, då blir det 1.45.
Annan man kommer in och ställer sig i kö bakom mig
P: God dag unge man, hör ni ihop med damen här?
K: Äh,.. nej...
P: Ja, du kanske inte har märkt det, men vi har ett säkerhetsavstånd här!
K: Oj, jaha då (tar ett par steg tillbaka)
M: Det gör inget!
K: *ler förläget*
P: Ja, ja, här står de alla i kö som de vill
M: Ja, men det gör verkligen inget
P: Nej, nej, han kanske vill ge dig sina pengar?
M: Haha, nej det tror jag inte
P: Ja ja... de står väl i kö sådär efter dig på discon kan jag tänka..
M: ??????? ehh......
P: Ja, grattis på internationella kvinnodagen förresten!
M: Tack..?...
P: Här är frimärket, trevlig kväll!
onsdag, mars 07, 2007
Övertalningscharm
Jag tror att högsta chefen har börjat med "är det inte bättre att du stannar"-charm-offensiven.
Numera ler han alltid överdrivet när man passerar förbi. Säger hej mer hjärtligt än han någonsin har gjort förut. Jag tror inte att det är det nya lilla projektet som har gjort det. Snarare att han inser att det är både bättre och lättare om jag stannar i Frankfurt. Snart kommer nog övertalningsförsöken börja.
Men jag är beredd. Och hårdnackad.
Numera ler han alltid överdrivet när man passerar förbi. Säger hej mer hjärtligt än han någonsin har gjort förut. Jag tror inte att det är det nya lilla projektet som har gjort det. Snarare att han inser att det är både bättre och lättare om jag stannar i Frankfurt. Snart kommer nog övertalningsförsöken börja.
Men jag är beredd. Och hårdnackad.
tisdag, mars 06, 2007
Att simma uppströms
Vissa dagar känns det som om man inte får någonting gjort. Man liksom vispar runt allt på skrivbordet, men ingenting känns som om det avslutas, ingenting kan helt strykas från listan.
Idag var en sån dag. Det kändes som att simma uppströms, eller som att springa i motvind. Massor av kraft, men det som kom ut av det hela var liksom ingenting direkt.
Beklagade mig lite för en kollega som sa:
-Actually, you were very productive today - at least when I see the number of emails you managed to send me in one day on issues I have to address...
Vet inte om jag ska ta det positivt eller negativt. Är jag bara bra på att delegera? (och här är jag verkligen skeptisk - jag är generellt inte bra på att delegera). Eller en slavdrivare? Eller var idag kanske lite mer produktiv än jag trodde?
Idag var en sån dag. Det kändes som att simma uppströms, eller som att springa i motvind. Massor av kraft, men det som kom ut av det hela var liksom ingenting direkt.
Beklagade mig lite för en kollega som sa:
-Actually, you were very productive today - at least when I see the number of emails you managed to send me in one day on issues I have to address...
Vet inte om jag ska ta det positivt eller negativt. Är jag bara bra på att delegera? (och här är jag verkligen skeptisk - jag är generellt inte bra på att delegera). Eller en slavdrivare? Eller var idag kanske lite mer produktiv än jag trodde?
söndag, mars 04, 2007
AHHHH! Den är här!!!
Över 20 grader varmt på balkongen och jag inser att jeans var fel val, skulle satsat på shorts istället. Med värmen vaknar vi alla till liv, alla grannar som har hukat i lägenheterna under den regniga vintern kommer ut på balkongerna.
Blom-mannen i lägenheten mittemot sitter åter igen på sin balkong och tittar på sina blommor. Än så länge är det inte så många, men snart kommer han ha balkongen full med växter som han vårdar ömt.
Ovanför Blom-mannen hänger en kvinna tvätt. I lägenheten brevid spelar någon musik med fönstret öppet. Vi kommer alla ut ur våra vinteriden; lite långsamt, lite bleka, lite försiktigt.
Jag bestämmer mig för att det är dags att hämta upp balkongmöblerna från förrådet. Ta en lång promenad. Sitta i solen på balkongen och försöka lära mig lite rumänska.
Nu blir det inget mer bloggande den här söndagen - jag är ute och njuter av våren!
Blom-mannen i lägenheten mittemot sitter åter igen på sin balkong och tittar på sina blommor. Än så länge är det inte så många, men snart kommer han ha balkongen full med växter som han vårdar ömt.
Ovanför Blom-mannen hänger en kvinna tvätt. I lägenheten brevid spelar någon musik med fönstret öppet. Vi kommer alla ut ur våra vinteriden; lite långsamt, lite bleka, lite försiktigt.
Jag bestämmer mig för att det är dags att hämta upp balkongmöblerna från förrådet. Ta en lång promenad. Sitta i solen på balkongen och försöka lära mig lite rumänska.
Nu blir det inget mer bloggande den här söndagen - jag är ute och njuter av våren!
fredag, mars 02, 2007
Målet uppnått!
Jag tänkte gå hem från jobbet nu. Sammanlagd arbetstid den här veckan: 47 timmar. OK, har en timme eller två hemma i kväll, men det betyder att jag klockar in på 49 timmar den här veckan.
Inser att jag helt enkelt har lärt mig att skita i att jag inte kan hålla alla, alla deadlines. Jag håller de viktigaste. De illrött markerade sakerna på min lista kan också - ibland - få vänta. Som idag.
Det är fredag och jag vill till gymmet och sen hem och kolla på en film eller inte göra någonting. Jag har dessutom håvat hem ett litet EUR 40,000 projekt idag med minimal insats, så jag har förtjänat att gå hem nu tycker jag :)
Inser att jag helt enkelt har lärt mig att skita i att jag inte kan hålla alla, alla deadlines. Jag håller de viktigaste. De illrött markerade sakerna på min lista kan också - ibland - få vänta. Som idag.
Det är fredag och jag vill till gymmet och sen hem och kolla på en film eller inte göra någonting. Jag har dessutom håvat hem ett litet EUR 40,000 projekt idag med minimal insats, så jag har förtjänat att gå hem nu tycker jag :)
onsdag, februari 28, 2007
Att ha järnkoll del 2
Jag måste bara återkomma till kreditkooperativet i Costesti som jag besökte förra veckan.
Det här är deras återbetalningsschema- alla 700 kunderna listade. Grön punkt betyder OK, röd punkt försenade betalningar. Vanligtivs följer de upp med kunderna dagen efter en avbetalning är försenad.
Jag bugar av respekt.
tisdag, februari 27, 2007
Att tjäna oväntade pengar
Mina föräldrar har en sommarstuga mitt i Västergötland. Ett litet rött torp med utedass och brunn för att hämta vattnet där min farmor växte upp. Ett par veckor om året på våren och sommaren spenderas i torpet, resten av tiden står det tomt.
I dag fick min pappa ett brev från elbolaget. Eftersom stormen Per hade lett till ett strömavbrott på 49 timmar ska de enligt lag ge en ersättning för perioden, 3000 kronor.
Det motsvarar 2 hela års elkostnader för torpet.
Dagens rekommendation: Falbygdens Energi - det enda elbolag som ger dig mer tillbaka än du betalar :)
I dag fick min pappa ett brev från elbolaget. Eftersom stormen Per hade lett till ett strömavbrott på 49 timmar ska de enligt lag ge en ersättning för perioden, 3000 kronor.
Det motsvarar 2 hela års elkostnader för torpet.
Dagens rekommendation: Falbygdens Energi - det enda elbolag som ger dig mer tillbaka än du betalar :)
söndag, februari 25, 2007
Vägen till mannens hjärta...
...går bevisligen genom magen.
Extra pluspoäng en söndagkväll: muffins
Extra pluspoäng i två veckor: kanelbullar
Extra pluspoäng en söndagkväll: muffins
Extra pluspoäng i två veckor: kanelbullar
Den rastlösa läsaren
Någon skulle göra en undersökning på hur folk läser på nätet.
Själv tillhör jag skaran av "rastlösa läsare". Jag öppnar en sida, läser ett par sekunder och går sen vidare till nästa. Sen kanske jag kommer tillbaka till sidan ett par timmar senare igen ett kort tag, för att sedan en tredje gång läsa lite och fundera på om jag kanske skulle skriva en kommentar (om det är en blogg). Väldigt sällan läser jag någon långsamt och ingående en enda gång.
Om man vill se det negativt kan man säga att jag borde sakta ner och ta det lugnt. Om man vill se det positivt så kan man säga att jag på det här sättet kan suga på karamellen längre. Eller?
Själv tillhör jag skaran av "rastlösa läsare". Jag öppnar en sida, läser ett par sekunder och går sen vidare till nästa. Sen kanske jag kommer tillbaka till sidan ett par timmar senare igen ett kort tag, för att sedan en tredje gång läsa lite och fundera på om jag kanske skulle skriva en kommentar (om det är en blogg). Väldigt sällan läser jag någon långsamt och ingående en enda gång.
Om man vill se det negativt kan man säga att jag borde sakta ner och ta det lugnt. Om man vill se det positivt så kan man säga att jag på det här sättet kan suga på karamellen längre. Eller?
Att bli ett karriärmonster
Hemma igen. Söndag och jag tror inte att det här kommer bli en av mina mest aktiva dagar.... kanske kan jag ta mig iväg till gymmet som mest. Nästa vecka ska jag dra ner på mina timmar på jobbet. Har satt ett max på 50 timmar för mig själv.
Funderar en del på det där med jobb och balans. Som synes har jag överhuvudtaget ingen balans när det gäller tid som läggs på jobb och tid som läggs på fritid. Men det har funkat relativt bra på grund av olika saker. En sak är att jag tycker mitt jobb är så fanatiskt roligt. Jo, jag klagar också på mitt jobb, men i grunden har jag haft en sån vansinnig tur att jag har hamnat där jag är.
Problemet kommer när jobbet blir din enda identitet. När du jobbar så mycket att det enda du har att bidra med i en konversation har att göra med saker som har med ditt jobb att göra. Det har hänt mig ett par gånger det senaste och det stör mig. Som om Mia har blivit BARA jobb-Mia och alla andra delarna har försvunnit. Därför 50 timmar den här veckan. Måste jobba lite på de andra delarna av mig själv också.
Funderar en del på det där med jobb och balans. Som synes har jag överhuvudtaget ingen balans när det gäller tid som läggs på jobb och tid som läggs på fritid. Men det har funkat relativt bra på grund av olika saker. En sak är att jag tycker mitt jobb är så fanatiskt roligt. Jo, jag klagar också på mitt jobb, men i grunden har jag haft en sån vansinnig tur att jag har hamnat där jag är.
Problemet kommer när jobbet blir din enda identitet. När du jobbar så mycket att det enda du har att bidra med i en konversation har att göra med saker som har med ditt jobb att göra. Det har hänt mig ett par gånger det senaste och det stör mig. Som om Mia har blivit BARA jobb-Mia och alla andra delarna har försvunnit. Därför 50 timmar den här veckan. Måste jobba lite på de andra delarna av mig själv också.
lördag, februari 24, 2007
Statuscheck nyårslöften - del 3
Hm... jag kan säga redan nu att det här inte har varit en bra period för mina nyårslöften.....
Mål 1: Inse mina begränsningar och säga nej oftare.
Här skulle man kunna säga att jag är totalkörd. Jobbar alldeles för mycket. Är alldeles för snäll. Men ibland måste man. Fick ett panikmail från världens bästa kollega/god vän i går om jag inte bara kunde kolla över ett par utbildningsmaterial - hon har tyvärr blivit ihopparad för jobbet med en helt hopplös konsult (så nu får hon göra allt jobbet själv). Jag sa ja. Alltså ingen sömn på planet hem i kväll, utan jobb. Men ångrar mig inte riktigt. Vänskap handlar till slut om att ställa upp när den andra behöver, eller?
Har redan förbättringsplan för nästa period inplanerad. Måste förbättra mig. Det finns hållbart i längden och inte hållbart i längden. Just nu skulle jag säga att situationen är icke hållbar.
Mål 2: Mer tid för mig själv.
Jo, det funkar nog ganska bra. Och jag märker att det är bra för mig. Kombinerar mål 2 och 3 med morgonpromenader på helgen. (aha, det gäller att vara effektiv!). Försöker börja med min rumänskakurs också. Det går mindre bra. Efter tre veckors kurs är jag tre veckor efter...
Mål 3: Mer frisk luft.
Nåja, förutom kombo-varianten med mål 2 inga stora framsteg. Eller, inga framsteg alls. Jag är fortfarande en kontorsmupp...
Mål 1: Inse mina begränsningar och säga nej oftare.
Här skulle man kunna säga att jag är totalkörd. Jobbar alldeles för mycket. Är alldeles för snäll. Men ibland måste man. Fick ett panikmail från världens bästa kollega/god vän i går om jag inte bara kunde kolla över ett par utbildningsmaterial - hon har tyvärr blivit ihopparad för jobbet med en helt hopplös konsult (så nu får hon göra allt jobbet själv). Jag sa ja. Alltså ingen sömn på planet hem i kväll, utan jobb. Men ångrar mig inte riktigt. Vänskap handlar till slut om att ställa upp när den andra behöver, eller?
Har redan förbättringsplan för nästa period inplanerad. Måste förbättra mig. Det finns hållbart i längden och inte hållbart i längden. Just nu skulle jag säga att situationen är icke hållbar.
Mål 2: Mer tid för mig själv.
Jo, det funkar nog ganska bra. Och jag märker att det är bra för mig. Kombinerar mål 2 och 3 med morgonpromenader på helgen. (aha, det gäller att vara effektiv!). Försöker börja med min rumänskakurs också. Det går mindre bra. Efter tre veckors kurs är jag tre veckor efter...
Mål 3: Mer frisk luft.
Nåja, förutom kombo-varianten med mål 2 inga stora framsteg. Eller, inga framsteg alls. Jag är fortfarande en kontorsmupp...
Min allra första
En kväll ute med mina favorittjejer i Chisinau. Sushi, vin och massor av skratt.
Jag lyckades sätta ihop min första mening på rumänska: "Är det där din bil?" (väldigt användbar). Min andra mening på rumänska är censurerad redan innan den är skriven - som sagt... det blev en del vin... har inte skrattat så mycket på länge...
Jag lyckades sätta ihop min första mening på rumänska: "Är det där din bil?" (väldigt användbar). Min andra mening på rumänska är censurerad redan innan den är skriven - som sagt... det blev en del vin... har inte skrattat så mycket på länge...
fredag, februari 23, 2007
Att flänga runt
Det har snöat i Chisinau... vacker vit kramsnö som ligger som ett täcke över stan.
Har gjort upp vårens reseschema. Japp, Moldavien stannar som mitt andra hemland även de närmaste månaderna. Insåg att jag bara har 9 veckor ungefär kvar på plats i Tyskland innan Den Stora Hemflytten i juli. Kanske ska man börja ta tag i saker? Göra en lista på abbonnemang att säga upp och myndigheter att stångas med? Det börjar nog bli dags...
Har gjort upp vårens reseschema. Japp, Moldavien stannar som mitt andra hemland även de närmaste månaderna. Insåg att jag bara har 9 veckor ungefär kvar på plats i Tyskland innan Den Stora Hemflytten i juli. Kanske ska man börja ta tag i saker? Göra en lista på abbonnemang att säga upp och myndigheter att stångas med? Det börjar nog bli dags...
torsdag, februari 22, 2007
Att imponeras
Idag var jag i Costesti för första gången. Ett samhälle en halvtimmes bilväg utanför Chisinau där en av de bästa kreditkooperativen ligger. I två timmar berättade de tre medelålders kvinnorna där om sitt jobb och hur de har byggt upp kooperativet de senaste 10 åren. Från en handfull medlemmar vid starten till över 1000 medlemmar nu.
Mest imponerad blev jag av kvinnan som skötte bokföringen. De har 700 aktiva medlemmar som har lån hos dem. Hon har koll på när alla ska betala tillbaka och hur mycket.
Utan dator.
På väggen hänger ett enormt pappersark med alla 700 kunderna prydligt uppskrivna med återbetalningsdatum och noteringar om sena betalningar.
Järnkoll kallas det.
Vi frågar hur många som bor i samhället. Hon svarar: 13470.
Järnkoll var det. Respekt.
Mest imponerad blev jag av kvinnan som skötte bokföringen. De har 700 aktiva medlemmar som har lån hos dem. Hon har koll på när alla ska betala tillbaka och hur mycket.
Utan dator.
På väggen hänger ett enormt pappersark med alla 700 kunderna prydligt uppskrivna med återbetalningsdatum och noteringar om sena betalningar.
Järnkoll kallas det.
Vi frågar hur många som bor i samhället. Hon svarar: 13470.
Järnkoll var det. Respekt.
onsdag, februari 21, 2007
En dröm som gick i uppfyllelse
Ni som läser här lite då och då kanske kommer ihåg Corinna. En vän till mig här i Chisinau som alltid har drömt om att åka till Paris, men som aldrig har kunnat. Först instängd i Sovjet, sedan utestängd från Schengenområdet. Men med hennes rumänska pass öppnade sig världen efter Rumäniens medlemskap i EU i januari.
Idag när vi träffades lyste hennes ögon när hon sa:
- Mia, I was in Paris!
Hon tog bussen till Paris. Första veckan i januari. Två dagar dit, två dagar hem.
Mina ögon lyste nästan lika mycket som hennes när hon visade alla foton. Inte ens Hollywood hade kunnat skriva ett bättre slut.
Idag när vi träffades lyste hennes ögon när hon sa:
- Mia, I was in Paris!
Hon tog bussen till Paris. Första veckan i januari. Två dagar dit, två dagar hem.
Mina ögon lyste nästan lika mycket som hennes när hon visade alla foton. Inte ens Hollywood hade kunnat skriva ett bättre slut.
tisdag, februari 20, 2007
Det lilla som krävs för att göra mig nöjd
Mitt nya hotell har internet som fungerar. Riktig belysning. Och varm dusch.
Jag tror att jag stannar :)
Jag tror att jag stannar :)
Nytt hotell!
Hurra, jag provar ett nytt hotell! Efter ungefär 70 nätter på Hotel Luna har jag checkat in på ett nytt ställe. Allra mest ser jag fram emot frukosten. Efter 70 frukostar på Hotel Luna är det liksom inte lika gott där längre...
söndag, februari 18, 2007
Att slappa bort en söndag
Jag tror att söndagar är min favortidag i veckan. Här är ändå allting stängt - alla affärer, allting. Är vanligtvis väldigt förslöande, man kan ju ändå liksom inte göra någonting. Just nu i mitt liv passar det ialla fall väldigt bra. Jag orkar inte göra så mycket mer än att ligga i soffan och kolla på gamla avsnitt av Seinfeld.
Kanske orkar jag ta tag i min rumänskakurs också idag. För tillfället har jag typ ingen tid alls, efter tre veckor ligger jag ungefär tre veckor efter...:) Motivationen finns där men orken saknas lite...
Jag måste packa idag också. Årets första resa till Moldavien nästa vecka.
Kanske orkar jag ta tag i min rumänskakurs också idag. För tillfället har jag typ ingen tid alls, efter tre veckor ligger jag ungefär tre veckor efter...:) Motivationen finns där men orken saknas lite...
Jag måste packa idag också. Årets första resa till Moldavien nästa vecka.
lördag, februari 17, 2007
Att vara superstjärna...
http://abclocal.go.com/kabc/story?section=entertainment&id=5042740
Och vi undrar varför superstjärnor blir konstiga? Titta på det här reportaget och gråt. Är människor verkligen så engagerade? Och vore det inte bara bäst att lämna den stackars tjejen i fred?
Och vi undrar varför superstjärnor blir konstiga? Titta på det här reportaget och gråt. Är människor verkligen så engagerade? Och vore det inte bara bäst att lämna den stackars tjejen i fred?
Att andas frisk luft
I dag kan man läsa på GP på nätet om platser i Göteborg där luften är som sämst.
1) Sprängkullsgatan. Just det, där ligger Förvaltningshögskolan där jag tillbringade 4 år av mitt liv, nästan dagligen
2) Stampen/Gårda. Just det, det var där vi bodde i ett par år. Precis jämte motorvägen.
3) Nordstan. Inte så konstigt kanske. Tur att man jobbade i Nordstan på helgerna också, så att man hade ett annat luftförorenat ställe att hänga på när man inte var på nr. 1 och 2
Jag tror jag ska skylla på det här om jag någon gång blir fullständigt knäpp :)
1) Sprängkullsgatan. Just det, där ligger Förvaltningshögskolan där jag tillbringade 4 år av mitt liv, nästan dagligen
2) Stampen/Gårda. Just det, det var där vi bodde i ett par år. Precis jämte motorvägen.
3) Nordstan. Inte så konstigt kanske. Tur att man jobbade i Nordstan på helgerna också, så att man hade ett annat luftförorenat ställe att hänga på när man inte var på nr. 1 och 2
Jag tror jag ska skylla på det här om jag någon gång blir fullständigt knäpp :)
fredag, februari 16, 2007
Att skaffa sig nya dåliga vanor.
Jag har skaffat mig en ny rutin i januari. Efter sisådär 17.00 på fredagar så orkar jag liksom inte jobba mer. Innan har jag bitit ihop, fixat till de sista sakerna och åkt hem för helgen. Nu funkar inte det. Jag vill bara hem och kolla på TV med min man och dricka ett glas vin.
Därför åker jag till jobbet imorgon igen... som typ varje lördag i januari... jo, jag tror nog Snurran hade rätt i sin kommentar för ett tag sen. Jag är grinig för att jag jobbar för mycket. Men nu äntligen - på måndag ska det feta projektförslaget UT. Sen är lördagsjobb bannlyst för det här tjejen (nyårsmål 1: säga nej oftare!)
Därför åker jag till jobbet imorgon igen... som typ varje lördag i januari... jo, jag tror nog Snurran hade rätt i sin kommentar för ett tag sen. Jag är grinig för att jag jobbar för mycket. Men nu äntligen - på måndag ska det feta projektförslaget UT. Sen är lördagsjobb bannlyst för det här tjejen (nyårsmål 1: säga nej oftare!)
Man vet att man närmar sig 30...
... när man passerar en medelålders man med sina söner i 2o-års åldern och inser att det inte är sönerna som kollar in en.
Utan pappan.
Utan pappan.
Att konferensmingla
I går var jag på halvdagskonferens i stan. Efteråt var det"mingel och mat". Vid ett sånt tillfälle har du EN chans att lyckas mingla upp precis den där personen som du såg i deltagarlistan som skulle vara interessant att prata med. Om du har otur, fastnar du istället med någon du egentligen inte har så stort intresse att prata med och innan du vet ordet av är alla andra inne i sina konversationer, och då är du fast. För sent att rädda situationen.
I går hade jag två potentiella kandidater som hade varit jätteintressant att prata mer med. I mitt försök att sondera läget ställde jag mig vid ett ståbord och pillade med lite papper. Och fastnade. Men en typ från universitet i Karlsruhe. Medan jag försökte vara vänlig och småprata såg jag hur mina utvalda offer fastnade i andra konversationer.
Istället för att prata om hållbara investeringar med en kille från Oikokredit tillbringade jag 40 minuter med att prata om Fasching med en man från universtitetet i Karlsruhe.
Man kan inte alltid lyckas i livet.
I går hade jag två potentiella kandidater som hade varit jätteintressant att prata mer med. I mitt försök att sondera läget ställde jag mig vid ett ståbord och pillade med lite papper. Och fastnade. Men en typ från universitet i Karlsruhe. Medan jag försökte vara vänlig och småprata såg jag hur mina utvalda offer fastnade i andra konversationer.
Istället för att prata om hållbara investeringar med en kille från Oikokredit tillbringade jag 40 minuter med att prata om Fasching med en man från universtitetet i Karlsruhe.
Man kan inte alltid lyckas i livet.
onsdag, februari 14, 2007
Att fira eller inte fira...
Sedan rätt länge gör jag något som nästan är halvt förbjudet.
Jag bojkottar Alla Hjärtans Dag.
Nej, egentligen är jag nog ganska romantisk, det är inte det. För mig känns det bara så konstigt att jag JUST på den här dagen ska vara extra romantisk. Sorry, det kommer inte på beställning från den här tjejen. Romantik kommer på känsla. (av det skälet var också mitt frieri till mannen ganska spontant för ett par år sen - det var ett tillfälle när det kändes rätt).
Jag vägrar köpa konstiga gosedjur och hjärtan till min man. Ärligt talat, han vill nog ändå inte ha dem skulle jag tro. Restaurang, blommor... jättegärna! Men isåfall en dag när mannen känner för att ge mig blommor.
Fram för mer romantik ALLA dagar!!
Jag bojkottar Alla Hjärtans Dag.
Nej, egentligen är jag nog ganska romantisk, det är inte det. För mig känns det bara så konstigt att jag JUST på den här dagen ska vara extra romantisk. Sorry, det kommer inte på beställning från den här tjejen. Romantik kommer på känsla. (av det skälet var också mitt frieri till mannen ganska spontant för ett par år sen - det var ett tillfälle när det kändes rätt).
Jag vägrar köpa konstiga gosedjur och hjärtan till min man. Ärligt talat, han vill nog ändå inte ha dem skulle jag tro. Restaurang, blommor... jättegärna! Men isåfall en dag när mannen känner för att ge mig blommor.
Fram för mer romantik ALLA dagar!!
tisdag, februari 13, 2007
Att ta över varandras dåliga vanor
Mannen har börjat ta efter mina dåliga vanor. Idag kom jag hem från jobbet 20.30.
Och var först.
Och var först.
Chokladfrossa
Ibland kommer det liksom över en... chokladbehovet.... för mig är det inte så ofta numera, men idag var en sån dag. Kanske är det min kropp som skriker efter extra kalorier efter veckans härliga matförgiftning? Man kan äta en chokladkaka väldigt snabbt...och inse väldigt snabbt att det var lite för mycket....
söndag, februari 11, 2007
Fasching på gång!
Nästa helg firas Fasching här i Tyskland - karneval!
En tradition som jag på något sätt helt hade missat att den ens fanns, trots sex års tyskalektioner i skolan. Men det är ett helt jättekoncept - sörskilt om man kommer från Bayern eller Köln. Mina kollegor från regionen tar självklart ut semester, syr på sina kostymer i flera veckor och spenderar sedan en vecka med gatufester.
En dag mitt i det hela är också dagen när kvinnor har rätt att klippa av slipsen på män. Ha rinte riktigt förstått vad det hela kommer ifrån, men lite roligt är det. Främst för att det är dagen när alla män på kontoret dyker upp i obskyra slipsar (eller, för de som är lite mesigare, i redan avklippta slipsar från förra året...).
lördag, februari 10, 2007
Att få sina fördomar bekräftade
En kort sammanfattning från en emailkonversation den här veckan med en amerikansk kompis som jobbar inom samma sektor:
A: Mia, I have attached the CV of a friend of mine. An excellent consultant! You met him at that conference in Budapest as well.
Mia: A, thanks! Looks interesting. Weird, I usually remember faces well, but I just do not remember this guy... what does he look like?
A: Well... he is shorter than me, and looks very American
Mia: American? So, he was wearing white sneakers then?
A: Yes.. how did you know??
Haha, ibland är det kul när fördomar stämmer (vad är det egentligen med vita gympadojor som är så tilltalande för amerikaner??)
A: Mia, I have attached the CV of a friend of mine. An excellent consultant! You met him at that conference in Budapest as well.
Mia: A, thanks! Looks interesting. Weird, I usually remember faces well, but I just do not remember this guy... what does he look like?
A: Well... he is shorter than me, and looks very American
Mia: American? So, he was wearing white sneakers then?
A: Yes.. how did you know??
Haha, ibland är det kul när fördomar stämmer (vad är det egentligen med vita gympadojor som är så tilltalande för amerikaner??)
Varför behöver man silikon i läpparna?....
...när allt som krävs är ett rejält munsår? Min överläpp skulle få Victoria Silvstedt avundsjuk för tillfället...
fredag, februari 09, 2007
Februari ska bli en bättre månad
Uppiggande aktiviteter för helgen:
- promenad
- sova en hel massa
- börja med min rumänskakurs
- kolla på film
- ställa sig i bostadsköer i Göteborg
Nu är klockan 17.45, och jag - hör och häpna - går nu hem från jobbet!
- promenad
- sova en hel massa
- börja med min rumänskakurs
- kolla på film
- ställa sig i bostadsköer i Göteborg
Nu är klockan 17.45, och jag - hör och häpna - går nu hem från jobbet!
torsdag, februari 08, 2007
Jag - en gnällspik?
Läste precis igenom mina senaste inlägg.. oj, oj.. vad jag har blivit GNÄLLIG! Gråa och regniga januari verkar ha en ganska negativ inverkan... hm, här behövs lite uppiggande aktiviteter för den här tjejen skulle jag tro!
Matförgiftning... igen....
Lyckades få till en liten matförgiftning i Makedonien på slutet - eller vad det nu var. Var ialla fall i form nog att stå upp på morgonen efter och var stolt över att klara mig igenom ett möte klockan 9.00. Visserligen fokuserade jag mer på att inte kräkas över konferensbordet än på vad som verkligen sas, men ändå. Jag var där, för det mötet var det ungefär vad som räknades.
Varför bli man alltid sjuk när man minst behöver det??? Varför ALLTID när man har fet deadline och 100 saker som ska göras? Suck. I dag är jag trött och gnällig... är nog bäst att jag bara går och lägger mig. Godnatt till er alla!
Varför bli man alltid sjuk när man minst behöver det??? Varför ALLTID när man har fet deadline och 100 saker som ska göras? Suck. I dag är jag trött och gnällig... är nog bäst att jag bara går och lägger mig. Godnatt till er alla!
tisdag, februari 06, 2007
En dag i Skopje
Dagens schema:
Hamtad pa hotellet 9.00
Mote 10.00
Mote 11.00
Kolla email, slanga i sig lite lunch
Mote 13.00
Mote 14.30
Mote 16.00
Emails, emails (och lite bloggande)
Mote 19.00
Middag med teamet 19.30
Emails, emails....
Imorgon:
Mote 9.00
Sista snack med teamet
Snabb lunch
Mote 12.30
Till flygplatsen
Ibland forstar jag hur det kan komma sig att jag fortfarande inte hittar i Skopje. Jag har liksom aldrig tid att ga runt i stan...
Hamtad pa hotellet 9.00
Mote 10.00
Mote 11.00
Kolla email, slanga i sig lite lunch
Mote 13.00
Mote 14.30
Mote 16.00
Emails, emails (och lite bloggande)
Mote 19.00
Middag med teamet 19.30
Emails, emails....
Imorgon:
Mote 9.00
Sista snack med teamet
Snabb lunch
Mote 12.30
Till flygplatsen
Ibland forstar jag hur det kan komma sig att jag fortfarande inte hittar i Skopje. Jag har liksom aldrig tid att ga runt i stan...
Sleepless in Skopje..
Ny upplevelse pa Balkan: att bli ranad. Nej, nu ljuger jag kanske lite, jag vet nämligen inte var jag blev bestulen. Det jag vet är att jag checkade in mitt bagage i morse i Frankfurt med tre halsband, ett armband och en ring. Fick ut det i Skopje med en „bagagge check“ lapp paklistrad. Nu med tva halsband och varken armband eller ring. Var anmäler man ens att det har försvunnit? Och hur bevisar jag att jag verkligen hade de där grejerna i bagaget? Jag blir sa SUR!! Den här resan börjar inte bra…..kan inte sova heller. Nu vet jag att Skopje tystnar framat tre-tiden pa morgonen…
lördag, februari 03, 2007
Kan en läderpärm vara ett tecken på något?
Det verkar som om Kosovo kommer närmare en mer permanent lösning. Om det kommer funka, självständighet? En lösning måste komma i alla fall. Jag hoppas Pristina håller sig lugnt. Tänker på vänner och kollegor därnere.
För ett år sedan ungefär besökte jag ett litet företag i västra Serbien, utanför Cacak. De tillverkade kontorsmaterial - block ialla former, almanackor etc. Inne på sitt kontor visade ägaren oss ett specialuppdrag: de tillverkade läderpärmar för Kosovos regering. Vackra pärmar med den albanska örnen tryckt på framsidan. Vi häpnade. Och hoppades. Att det kanske var ett litet tecken på något.
För ett år sedan ungefär besökte jag ett litet företag i västra Serbien, utanför Cacak. De tillverkade kontorsmaterial - block ialla former, almanackor etc. Inne på sitt kontor visade ägaren oss ett specialuppdrag: de tillverkade läderpärmar för Kosovos regering. Vackra pärmar med den albanska örnen tryckt på framsidan. Vi häpnade. Och hoppades. Att det kanske var ett litet tecken på något.
Svensk finkultur i de tyska hemmen
De spelar just Boten Anna på VIVA. Eh.... vem i Tyskland kan tycka att det är bra? Jag menar, jag tycker inte ens att det är bra, och jag förstår ju vad han sjunger... kanske är det därför jag tycker det är så dåligt...
Oh yes, jag kan göra vad jag vill!
Lördag morgon. Som vanligt är jag uppe långt innan mannen. Blir hungrig. Bestämmer mig för att äta en kanelbulle. Haha, ibland är det toppen att vara vuxen och bestämma själv!!
fredag, februari 02, 2007
Former Yugoslavic Republic of Macedonia
Väskan ska packas i helgen igen. Skopje i tre dagar från måndag. Ska bli kul, vi har ett roligt team på plats.
Jag kommer antagligen äta mer kött på tre dagar än vad jag vanligtvis äter på en månad, men det gör inget. Makedonierna kan det där med att grilla kött. På samma sätt som Kosovarerna vet hur man gör en fantastisk capuccino.
Rejält med järnrik kost är kanske inte heller så fel. På något sätt känns januari i Frankfurt så grått och glåmigt.... lite vår hade inte varit fel, eller vad tycker ni?
Jag kommer antagligen äta mer kött på tre dagar än vad jag vanligtvis äter på en månad, men det gör inget. Makedonierna kan det där med att grilla kött. På samma sätt som Kosovarerna vet hur man gör en fantastisk capuccino.
Rejält med järnrik kost är kanske inte heller så fel. På något sätt känns januari i Frankfurt så grått och glåmigt.... lite vår hade inte varit fel, eller vad tycker ni?
torsdag, februari 01, 2007
Att vara fastanställd
Idag jobbade jag min första dag som fastanställd.
Kändes som vanligt. Jag kände mig lite vuxen först. Det försvann när jag och en kollega hånskrattade som två barn åt att en av våra värsta konkurrenter hade åkt ut i ett anbudsförfarande som vi fortfarande är kvar i. (Jo, jag vet. Skrattar bäst som skrattar sist. Nästa gång är det vi, bla bla... Men det kändes ändå bra. Vi är egentligen relativt primitiva varelser, vi människor :)
Kändes som vanligt. Jag kände mig lite vuxen först. Det försvann när jag och en kollega hånskrattade som två barn åt att en av våra värsta konkurrenter hade åkt ut i ett anbudsförfarande som vi fortfarande är kvar i. (Jo, jag vet. Skrattar bäst som skrattar sist. Nästa gång är det vi, bla bla... Men det kändes ändå bra. Vi är egentligen relativt primitiva varelser, vi människor :)
Hot Nude Yoga????
Nu är det bevisat. Amerikaner är konstiga.
http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,989874,00.html
http://www.aftonbladet.se/vss/halsa/story/0,2789,989874,00.html
onsdag, januari 31, 2007
Att starta en kändisblogg
Idag finns det en artikel i Aftonbladet om hur man blir känd genom sin blogg. Jag gör typ allt fel. Man ska skriva KORTA inlägg. Dessutom måste man ha en tydlig profil på vad man skriver om. Och ett bra namn på bloggen som pekar på profilen. Just det, sen måste man vara JÄTTEAKTIV på alla andra bloggar och bloggforum och vad vet jag.
Vilken tur. Att jag inte alls är särskilt sugen på att bli känd alltså, annars hade jag varit körd vid det här laget tror jag.
Det låter sammantaget som ett ganska konstigt skäl att starta en blogg. Min blogg kom till i Moldavien under långa kvällar med mycket rödvin med en kollega som tyckte minst lika mycket om att berätta historier som jag. Timmar och åter timmar med roliga händelser från våra liv. Efter alltför många sådana kvällar frågade min kollega om jag inte borde börja skriva. Jag kom ihåg alla mina dagböcker och skrivarläger från tonåren och tänkte att: jo, kanske. Och någonstans där kom jag fram till att en blogg kunde vara ett bra sätt.
Ungefär så. Jag skulle tro att de flesta bloggar kommer till av ungefär samma skäl.
Tusan. Nu har jag skrivit för långt igen. Min kändisfaktor kommer alltså inte höjas med det här inlägget. Kanske skulle jag satsa på Big Brother istället?
Vilken tur. Att jag inte alls är särskilt sugen på att bli känd alltså, annars hade jag varit körd vid det här laget tror jag.
Det låter sammantaget som ett ganska konstigt skäl att starta en blogg. Min blogg kom till i Moldavien under långa kvällar med mycket rödvin med en kollega som tyckte minst lika mycket om att berätta historier som jag. Timmar och åter timmar med roliga händelser från våra liv. Efter alltför många sådana kvällar frågade min kollega om jag inte borde börja skriva. Jag kom ihåg alla mina dagböcker och skrivarläger från tonåren och tänkte att: jo, kanske. Och någonstans där kom jag fram till att en blogg kunde vara ett bra sätt.
Ungefär så. Jag skulle tro att de flesta bloggar kommer till av ungefär samma skäl.
Tusan. Nu har jag skrivit för långt igen. Min kändisfaktor kommer alltså inte höjas med det här inlägget. Kanske skulle jag satsa på Big Brother istället?
måndag, januari 29, 2007
Jag och min inbox
Alltså, jag var borta en vecka från jobbet.
En vecka.
Jag hade 92 email i min inbox i dag när jag kom tillbaka till kontoret.
92 mail. Det tar typ en halv dag att ta sig igenom. En veckas semester betyder att du får jobba in hälften av veckan i övertid innan du går på semester och den andra hälften i övertid när du kommer tillbaka. Jag borde alltid vara borta minst två veckor i taget.
En vecka.
Jag hade 92 email i min inbox i dag när jag kom tillbaka till kontoret.
92 mail. Det tar typ en halv dag att ta sig igenom. En veckas semester betyder att du får jobba in hälften av veckan i övertid innan du går på semester och den andra hälften i övertid när du kommer tillbaka. Jag borde alltid vara borta minst två veckor i taget.
söndag, januari 28, 2007
Statuscheck för nyårslöften - del 2
Snart en månad har gått. Status på mina nyårslöften:
Mål 1: Inse mina begränsningar och säga nej oftare.
Hm.... inga direkta framsteg på den fronten. Antar att man kan säga att man har misslyckats när man sitter hemma på fredag kväll när mannen och alla vänner är på födelsedagskalas för att vänta på att chefen ringer. Sedan åka dit och ha ett litet strategimöte. Klockan 21. På fredag kväll. Ja, det är lite konstigt. Men fick reda på då att jag får en fast anställning - med start nästa månad. Alltså var det i slutändan värt det. (OK, det var kanske en dålig bortförklaring.. ett litet bonuspoäng tycker jag dock att jag kan få första dagen på semestern när de ringde från jobbet. I vanliga fall när det säger "förlåt att jag ringer på semestern....." säger jag alltid "nej, det gör ingenting...". Den här gången sa jag ingenting ens som var i närheten av det. Klarade ut grejen och sa hej då och la på. Jag var i alla fall stolt över mig själv.)
Mål 2: Mer tid för mig själv.
Nja. Eller jo. Jag har nog blivit bättre på det. Kanske sitter det mest i huvudet, men jag tycker nog att jag har förbättrat mig.
Mål 3: Mer frisk luft.
Bingo!! En hel vecka frisk alpluft. Här kammar jag hem storpoäng!!!
Mål 1: Inse mina begränsningar och säga nej oftare.
Hm.... inga direkta framsteg på den fronten. Antar att man kan säga att man har misslyckats när man sitter hemma på fredag kväll när mannen och alla vänner är på födelsedagskalas för att vänta på att chefen ringer. Sedan åka dit och ha ett litet strategimöte. Klockan 21. På fredag kväll. Ja, det är lite konstigt. Men fick reda på då att jag får en fast anställning - med start nästa månad. Alltså var det i slutändan värt det. (OK, det var kanske en dålig bortförklaring.. ett litet bonuspoäng tycker jag dock att jag kan få första dagen på semestern när de ringde från jobbet. I vanliga fall när det säger "förlåt att jag ringer på semestern....." säger jag alltid "nej, det gör ingenting...". Den här gången sa jag ingenting ens som var i närheten av det. Klarade ut grejen och sa hej då och la på. Jag var i alla fall stolt över mig själv.)
Mål 2: Mer tid för mig själv.
Nja. Eller jo. Jag har nog blivit bättre på det. Kanske sitter det mest i huvudet, men jag tycker nog att jag har förbättrat mig.
Mål 3: Mer frisk luft.
Bingo!! En hel vecka frisk alpluft. Här kammar jag hem storpoäng!!!
Att vandra vilse
Tillbaka efter semestern. Jo, lite skidor lyckades vi åka till slut, även om det inte fanns någon snö alls när vi kom. Vi tillbringade därför måndagen med en (trodde vi) lite halvlång vandring.
Det tog ungefär en timme för oss att förlora vägen, eftersom den lilla snön som faktiskt fanns när man kom upp i bergen hade täckt över stigarna.
Ungefär en timme senare insåg vi att enda vägen hem var ÖVER berget. Vi var i alperna. Det var inte direkt en liten kulle vi snackade om...
Ytterligare en timme senare halvklättrade vi, stundtals på alla fyra, upp för en brant bergvägg, slirande i snö, hängande i buskar. Dumt. Mycket dumt.
Efter fyra timmar nådde vi toppstationen. Aldrig har en öl smakat så gott...
Det tog ungefär en timme för oss att förlora vägen, eftersom den lilla snön som faktiskt fanns när man kom upp i bergen hade täckt över stigarna.
Ungefär en timme senare insåg vi att enda vägen hem var ÖVER berget. Vi var i alperna. Det var inte direkt en liten kulle vi snackade om...
Ytterligare en timme senare halvklättrade vi, stundtals på alla fyra, upp för en brant bergvägg, slirande i snö, hängande i buskar. Dumt. Mycket dumt.
Efter fyra timmar nådde vi toppstationen. Aldrig har en öl smakat så gott...
söndag, januari 21, 2007
Att packa privat
I vanliga fall när jag reser i jobbet är jag en mästare på att packa fort. Oftast samma morgon. Jag vet precis vad jag vill ha med mig till hotellrummet (de fantastiska georgiska tofflorna från Viktoria, en varm tröja, headsetet till datorn). Har lärt mig att man aldrig reser till Balkan utan skokräm. Har också lärt mig vad det ändå inte är någon ide att jag packar med (skönlitterära böcker)
Men idag ska det packas till skidsemestern. Det går hur långsamt som helst, min hjärna har liksom ingen färdig packlista som laddas ner. Jag måste liksom fundera på vad som ska med. Åh, det är så tråkigt att packa....
Desto roligare är det att se fram emot en vecka med vänner i Österrike! Med 1 av 24 pister öppna lutar det åt att vi får vandra istället för att åka skidor.... det blir nog bra vilket som. Jag har semester!!!
Men idag ska det packas till skidsemestern. Det går hur långsamt som helst, min hjärna har liksom ingen färdig packlista som laddas ner. Jag måste liksom fundera på vad som ska med. Åh, det är så tråkigt att packa....
Desto roligare är det att se fram emot en vecka med vänner i Österrike! Med 1 av 24 pister öppna lutar det åt att vi får vandra istället för att åka skidor.... det blir nog bra vilket som. Jag har semester!!!
Nothing is constant in this world but change
Det var dags för förändring. Prickarna i bakgrunden på bloggen började störa mig. Här ett förslag - vad tycker ni?
fredag, januari 19, 2007
Att ta sig en funderare
En sak tänker jag ganska ofta på.
Vi planerar och planerar i våra liv - vad vi vill, vad vi inte vill, vart vi vill, med vem vi vill. Det spelar säkert också en roll i slutändan, jag har till och med lite svårt för folk som inte verkar ha någon som helst ide om hur de vill leva sina liv eller vad de vill göra. (På samma sätt kan jag finna det lite besvärande med de som har en 5-årsplan som ska följas till punkt och pricka. Vad som än händer).
Men egentligen, i slutändan, är ju allt så slumpmässigt. Jag kan inte låta bli att fundera på hur annorlunda mitt liv hade varit om jag bara inte hade gjort det, eller det eller... om jag verkligen hade gjort den där grejen som aldrig blev av...
Jag vet, man blir lite knäpp av att tänka så. Men lite roligt är det samtidigt.
Vi planerar och planerar i våra liv - vad vi vill, vad vi inte vill, vart vi vill, med vem vi vill. Det spelar säkert också en roll i slutändan, jag har till och med lite svårt för folk som inte verkar ha någon som helst ide om hur de vill leva sina liv eller vad de vill göra. (På samma sätt kan jag finna det lite besvärande med de som har en 5-årsplan som ska följas till punkt och pricka. Vad som än händer).
Men egentligen, i slutändan, är ju allt så slumpmässigt. Jag kan inte låta bli att fundera på hur annorlunda mitt liv hade varit om jag bara inte hade gjort det, eller det eller... om jag verkligen hade gjort den där grejen som aldrig blev av...
Jag vet, man blir lite knäpp av att tänka så. Men lite roligt är det samtidigt.
torsdag, januari 18, 2007
Orkanvarning
"Änderung der Kernarbeitszeit auf Grund der Unwetterwarnungen des Deutschen Wetterdienstes"
Det var överskriften på ett mail som skickades ut på jobbet idag. Tyskar kan uttrycka det så fantastiskt fint. I klartext betyder det att det är orkanvindar på gång. Alla som vill kan åka hem tidigare för att slippa köra bil i orkan. Så nu är jag helt konstigt nog hemma klockan 17.00. Känns mycket märkligt.
Det var överskriften på ett mail som skickades ut på jobbet idag. Tyskar kan uttrycka det så fantastiskt fint. I klartext betyder det att det är orkanvindar på gång. Alla som vill kan åka hem tidigare för att slippa köra bil i orkan. Så nu är jag helt konstigt nog hemma klockan 17.00. Känns mycket märkligt.
onsdag, januari 17, 2007
Yunne, kan du inte bara komma hit en sväng?
"We would be very honoured if you would have the possibility..."
nej, lite mesigt...
"Our participants would greatly appreciate...."
nej, funkar inte heller....
"Dr. Yunus, please come. It would be soooo cool."
Hm... det kanske är det bästa alternativet hittills..... suck.. mina ordbajserikonster är kanske inte så fantastiska när det väl kommer till kritan...
nej, lite mesigt...
"Our participants would greatly appreciate...."
nej, funkar inte heller....
"Dr. Yunus, please come. It would be soooo cool."
Hm... det kanske är det bästa alternativet hittills..... suck.. mina ordbajserikonster är kanske inte så fantastiska när det väl kommer till kritan...
tisdag, januari 16, 2007
Att få en oväntad uppgift
Ibland händer det oväntade på jobbet. Det som gör att man blir lite förvånad.
Idag fick jag en ny uppgift på min lista: Skriva inbjudan till Dr. Yunus till vår lilla sommarkurs. (en lång historia varför det blev så, men ibland fungerar saker lustigt...)
För alla er som inte är microfinance-nördar som jag: Dr. Yunus är han nobelpristagaren, GURUN- om än inte helt oomstridd - inom microfinance. För oss är det ungefär samma som att bjuda in kungen och påven på en gång. Man gillar kanske inte allt de gör, men man har ändå en respekt som tusan.
Vad skriver man? Jag får nog ta fram alla mina ordbajserikonster tror jag. På samma gång är han ju de fattigas bankir, en "barefoot banker". Han borde ju inte ha för många divalater då tycker man. ...
Det får bli en uppgift för morgondagen. Måste sova på saken.
Idag fick jag en ny uppgift på min lista: Skriva inbjudan till Dr. Yunus till vår lilla sommarkurs. (en lång historia varför det blev så, men ibland fungerar saker lustigt...)
För alla er som inte är microfinance-nördar som jag: Dr. Yunus är han nobelpristagaren, GURUN- om än inte helt oomstridd - inom microfinance. För oss är det ungefär samma som att bjuda in kungen och påven på en gång. Man gillar kanske inte allt de gör, men man har ändå en respekt som tusan.
Vad skriver man? Jag får nog ta fram alla mina ordbajserikonster tror jag. På samma gång är han ju de fattigas bankir, en "barefoot banker". Han borde ju inte ha för många divalater då tycker man. ...
Det får bli en uppgift för morgondagen. Måste sova på saken.
söndag, januari 14, 2007
En oväntad fest
De bästa festerna är oftast de oväntade festerna. Middag med goda vänner slutar på dansgolvet på Schlosskeller frampå natten, dansande till mycket mystisk musik.
Det började ju bara med en spontan middag för fyra, relativt lugn kväll planerad... blev vin, lite till vin, portvin, in till stan, in på Schlosskeller, träffa ännu fler vänner, dansa, prata, dansa lite till, ut till kebabhaket, hem framåt tre-tiden.
Skönt att veta att man inte har blivit för gammal. Men samtidigt....när man vaknar 12 dagen efter kan man inte låta bli att tänka att "nu har halva söndagen gått". Det gör man bara när man har blivit lite äldre.
Det började ju bara med en spontan middag för fyra, relativt lugn kväll planerad... blev vin, lite till vin, portvin, in till stan, in på Schlosskeller, träffa ännu fler vänner, dansa, prata, dansa lite till, ut till kebabhaket, hem framåt tre-tiden.
Skönt att veta att man inte har blivit för gammal. Men samtidigt....när man vaknar 12 dagen efter kan man inte låta bli att tänka att "nu har halva söndagen gått". Det gör man bara när man har blivit lite äldre.
fredag, januari 12, 2007
Glassigt eller inte?
Efter en diskussion med M. måste jag nog ångra mig lite. Jo, jag har nog ett ganska glassigt på jobb å ena sidan. Jag får resa massor till ställen jag aldrig hade fått se annars. Jag får träffa massor av nya människor. Jag har ett jobb där ingen dag är den andra lik och där jag själv kan påverka massor.
Å andra sidan är det mindre glassigt. Fredag kväll och jag har ett par timmar framför mig på kontoret. Och ett par timmar i morgon minst. Efter fyra dagars resa med jobb dag och kväll är jag ganska sliten. Den närmsta månadens planering visar att jag nog måste fylla på matförrådet för sena kvällar i nedersta skrivbordslådan....
Det är såna här kvällar man får påminna sig om det glassiga i det hela. Att jag hade kunnat hamna som nämndsekreterare i någon nämnd i Arboga kommun eller nåt. Kanske är det trevligt i Arboga, jag har aldrig varit där. Men jag tror jag tycker Pristina är roligare.
För övrigt, ett litet jubileum - det här är min 100e post på bloggen!
Å andra sidan är det mindre glassigt. Fredag kväll och jag har ett par timmar framför mig på kontoret. Och ett par timmar i morgon minst. Efter fyra dagars resa med jobb dag och kväll är jag ganska sliten. Den närmsta månadens planering visar att jag nog måste fylla på matförrådet för sena kvällar i nedersta skrivbordslådan....
Det är såna här kvällar man får påminna sig om det glassiga i det hela. Att jag hade kunnat hamna som nämndsekreterare i någon nämnd i Arboga kommun eller nåt. Kanske är det trevligt i Arboga, jag har aldrig varit där. Men jag tror jag tycker Pristina är roligare.
För övrigt, ett litet jubileum - det här är min 100e post på bloggen!
tisdag, januari 09, 2007
Ett dåligt val...
...var det att avsluta gårdagens middag med en capuccino. Jag är nybörjarkaffedrickare. Jag ska inte dricka kaffe klockan halv tio på kvällen. Somnade runt midnatt med svårigheter, vaknade 5.45 och kunde inte sova en blund till. Fick ge upp och bestämde mig för att vara effektiv istället. Så nu sitter jag här i sängen, 07.08 och klockar in på min andra jobbtimme för dagen... det är nog första (och sista?) gången jag är uppe och i gång före böneutroparmannen i Pristina.
Smink. Idag behöver jag massor av smink. Guds gåva till kvinnor som är dumma nog att dricka kaffe sent på kvällen.....
Smink. Idag behöver jag massor av smink. Guds gåva till kvinnor som är dumma nog att dricka kaffe sent på kvällen.....
måndag, januari 08, 2007
Bryan Adams hemliga bröder
På hotellet har de en kanal som bara spelar musik, spellistan visas på TV-skärmen. Just nu spelas Tony Braxton.
Därefter följer en låt med Brain Adams.
Följt av tre låtar med Brayan Adams.
Jag älskar Kosovo.
Därefter följer en låt med Brain Adams.
Följt av tre låtar med Brayan Adams.
Jag älskar Kosovo.
Tillbaka i Kosovo
Jag häller ett helt glas juice över mig på planet till Pristina. Utöver juice i knät bjuder flygresan på vackra vyer när vi i klart väder flyger över Alperna. Jag är glad att jag inte bytte min fönsterplats mot en gångplats. Annars är jag en gångplatsmänniska. Mer plats för benen, mindre krångel om man vill ha något i väskan. Men mindre utsikt om man flyger en solig dag över Alperna.
Pristina International Airport har byggt ut, känns mer som en riktig flygplats och mindre som en hangar. Pristina hade lovar snö men bjuder på regn och dimma. Lite ser det ut som vanligt, men ändå ser man de små förändringarna. Många nya byggnader, några nymålade. Jag ser inte en enda FN bil på vägen in till stan. Bara ett par FN-soldater på flyget, inte mer.
Pristina International Airport har byggt ut, känns mer som en riktig flygplats och mindre som en hangar. Pristina hade lovar snö men bjuder på regn och dimma. Lite ser det ut som vanligt, men ändå ser man de små förändringarna. Många nya byggnader, några nymålade. Jag ser inte en enda FN bil på vägen in till stan. Bara ett par FN-soldater på flyget, inte mer.
söndag, januari 07, 2007
Statuscheck
En vecka i på det nya året har jag nog lyckats med att lugna ner livet en smula.
Mål 1: Inse mina begränsningar och säga nej oftare.
Status: tja, relativt bra tror jag. Ska lägga ett par timmar idag på att planera mitt jobb de närmsta månaderna och kolla var jag kan delegera bort jobb etc. Att göra det på en söndag kanske är lite kontraproduktivt, med tanke på mål 2, men jag inbillar mig att om mannen också jobbar så räknas det inte riktigt...
Mål 2: Mer tid för mig själv.
Status: Har slutat lyssna på skvalradio på vägen till jobbet - tänker i stället. Får nog räknas in under det här målet tror jag.
Mål 3: Mer frisk luft.
Status: hm... här ligger jag lite sämre till. Tar hissen ner i vårt garage på morgonen, kör till jobbet, ner i jobbets garage, tar hissen upp till kontoret. Lunch på jobbets matsal. En vanlig dag är jag inte ute alls. Får satsa på lite frisk helgluft istället, solen skiner faktiskt idag. Ska ta mig ut och gå lite tror jag.
Känns som om jag är på rätt väg ialla fall, efter en vecka. Nästa vecka kallar Kosovo, flyget går i morgon förmiddag. Jobbresa betyder jobb, blir därför svårt att göra något med mina 2007-mål nästa vecka... (för er alla som tänker er jobbresan som en trevlig dag 9-5, sen avslappnat restaurangbesök, en drink i hotellbaren och sen gå och lägga sig - funkar inte riktigt så i min värld tyvärr.... Snarare jobb 8-5, sen tillbaka till hotellet, kolla av sina mail, jobba lite, ut på jobbmiddag ett par timmar, tillbaka till hotellet, ytterligare ett par timmar jobb.... Inte glassigt. Men intressant. Det är därför det är värt det. Men det är dåligt för mina nyårsmål. Jaja, det finns ju fler veckor...)
Mål 1: Inse mina begränsningar och säga nej oftare.
Status: tja, relativt bra tror jag. Ska lägga ett par timmar idag på att planera mitt jobb de närmsta månaderna och kolla var jag kan delegera bort jobb etc. Att göra det på en söndag kanske är lite kontraproduktivt, med tanke på mål 2, men jag inbillar mig att om mannen också jobbar så räknas det inte riktigt...
Mål 2: Mer tid för mig själv.
Status: Har slutat lyssna på skvalradio på vägen till jobbet - tänker i stället. Får nog räknas in under det här målet tror jag.
Mål 3: Mer frisk luft.
Status: hm... här ligger jag lite sämre till. Tar hissen ner i vårt garage på morgonen, kör till jobbet, ner i jobbets garage, tar hissen upp till kontoret. Lunch på jobbets matsal. En vanlig dag är jag inte ute alls. Får satsa på lite frisk helgluft istället, solen skiner faktiskt idag. Ska ta mig ut och gå lite tror jag.
Känns som om jag är på rätt väg ialla fall, efter en vecka. Nästa vecka kallar Kosovo, flyget går i morgon förmiddag. Jobbresa betyder jobb, blir därför svårt att göra något med mina 2007-mål nästa vecka... (för er alla som tänker er jobbresan som en trevlig dag 9-5, sen avslappnat restaurangbesök, en drink i hotellbaren och sen gå och lägga sig - funkar inte riktigt så i min värld tyvärr.... Snarare jobb 8-5, sen tillbaka till hotellet, kolla av sina mail, jobba lite, ut på jobbmiddag ett par timmar, tillbaka till hotellet, ytterligare ett par timmar jobb.... Inte glassigt. Men intressant. Det är därför det är värt det. Men det är dåligt för mina nyårsmål. Jaja, det finns ju fler veckor...)
fredag, januari 05, 2007
Att ha tjejiga problem....
Jag brukar inte ha så tjejiga problem i allmänhet. Orkar liksom inte bry mig så vansinnigt. I slutändan är perfektion ändå långtråkigt.
Men idag när jag gick till skrivaren började mina stay ups plötsligt hasa betänkligt neråt... i rasande tempo.. det där klistret liksom släppte på en gång... vad gör man?? Man kan liksom inte bara dra upp dem. Skulle ju se lite konstigt ut... och man kan ju inte låta de falla ner till anklarna. Förstår om mina kollegor tittade konstigt på mig när jag i snabb fart gick mot toaletten med båda händerna tätt tryckta mot låren...:) Tjejproblem suger.
Men idag när jag gick till skrivaren började mina stay ups plötsligt hasa betänkligt neråt... i rasande tempo.. det där klistret liksom släppte på en gång... vad gör man?? Man kan liksom inte bara dra upp dem. Skulle ju se lite konstigt ut... och man kan ju inte låta de falla ner till anklarna. Förstår om mina kollegor tittade konstigt på mig när jag i snabb fart gick mot toaletten med båda händerna tätt tryckta mot låren...:) Tjejproblem suger.
onsdag, januari 03, 2007
Tofflorna
Jag håller vad jag lovar! Här en bild på monster-disco-tofflorna som min syster tyckte passade mig så bra att jag borde få dem i julklapp :) Spana in klona! Man ser det inte riktigt, men de är glittriga, hehe...
Om ni inte visste det innan, så är tofflorna beviset. Min syster är lite halvknäpp ibland, men mest toppen. Allra, allra mest toppen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)