Wiiiii

Det spelas Wiii hemma hos oss nu. Hittills har det bara välts EN blomkruka. 

Vi har skrivit på pappren på huset idag. Sen åkte vi dit och stod med näsorna tryckta mot fönsterrutan och försökte förstå att det faktiskt var vårt. 

Att bli arg

Jag brukar undvika att skriva direkt om mitt jobb. Saker som händer, människor man möter jovisst, men inte direkt något om jobbet i sig. Det är privata Mia som skriver här, inte jobb-Mia. Lite tänker jag nog frångå principen i det här inlägget.

För att klargöra allra först. Det är viktigt med bistånd, det är viktigt att man erbjuder stöd och hjälp och det finns något i solidaritetstanken som jag tycker är viktig. Och jag tror verkligen att biståndsprojekt kan förbättra något, så länge de är bra implementerade, annars skulle jag knappast tillbringa så mycket av min tid att jobba med det. Men det finns ju alltid en baksida av myntet.

Den här veckan höll jag på att gå i taket i en diskussion med en lokal kille om hur vi ska arbeta. När han insåg att vi inte tänkte komma och leverera allting färdigt och låta honom fortsätta spendera sina arbetsdagar med att surfa och fixa privata grejer så slog han helt bakut. Att han skulle jobba 8 timmar om dagen var ju helt otänkbart. Vi pekade på våran uppdragsbeskrivning, han försökte slingra sig. Till slut säger han:

- Ja men det är ju bara biståndspengar ändå, det finns ju hur mycket som helst. Om vi inte hinner färdigt med allt jobbet så får vi projektet förlängt. Det är ju bra för er också, då får ni mer pengar.

Jag höll på att explodera. Om man är van vid att pengarna flyter in, i ett land med ändlösa behov, och kombinerar det med en person som har gett upp alla ambitioner om att förbättra något, så får man en mättad lathet som gör mig vansinnig. Att försöka förklara att vi jobbar med skattepengar och att det innebär ett stort ansvar att göra något bra biter inte riktigt eftersom det finns en ganska skev bild av hur bra alla har det "i väst".

Jag kommer andas den där killen i nacken som en slavdrivare det här året. 

HURRA!!!

Idag har vi köpt ett hus. Här sitter man på ett hotellrum i Chisinau och har just köpt ett alldeles underbart litet hus strax utanför stan därhemma som är alldeles perfekt. Jag vill mest hem och skriva kontrakt och fundera på garderobsväggar. Ska bara ha team meetings och sånt först, sen flyger jag tillbaka i morgon.

Iiiiiiiiiii, ett hus!!!!!! Efter åtta flyttar på 12 år är det dags för något eget. Har inte riktigt fattat det ännu.

Wisdom of the Moldovan man del 2

På dagens möte:

- Maria, would you like some coffee? Its not a problem, I have a new secretary now!

Tydligen hade de två månaderna utan sekreterare gjort att ingen var kapabel att fixa till en kaffe på det kontoret. Var börjar man med en jämställdhetsdebatt från det perspektivet?
Det bara bubblade till i mig, gapskrattet var ett faktum. Vi lever i olika världar.

Ordning och reda

Varje gång jag packar upp på mitt stammishotell i Chisinau ställer jag upp alla mina toalettsaker i halv ordning på hyllan i badrummet.

Och varje gång jag kommer tillbaka den första kvällen har städerskan ordnat om alla burkar, flaskor, sminkgrejer och borstar i en ordning som hon tycker passar. Det är aldrig samma ordning som jag har försökt mig på, inte ens när jag försöker vara ordningsam.

Trots att jag vanligtvis helst vill ta hand om mina grejer själv finns det något så kärleksfullt bakom det hela. Varje pinal är omsorgsfullt uppställd, sorterad och i en logisk ordning. Jag kan inte låta bli att bli lite varm om hjärtat varje gång.

Wisdom of the Moldovan man

"The only place where a man enter before the woman is in the elevator. In case there would be no elevator booth there when stepping in."

Sanna gentlemän, vad annat kan man säga.

Kreativ

Det känns roligt att vara här och Chisinau kanske bjuder på lite vår, vem vet.... Jag har normal arbetsbörda för första gången på...tja, fyra år eller så, och man blir så KREATIV. Jag kommer på massor av bra saker och är helsugen på att göra nya saker och orkar ta helhetsperspektiv och titta framåt och läsa papper ordentligt.

Med beröm godkänt

Hemmafru-praoperioden är över. Mannen gav mig mycket väl godkänt som omdöme ( Trots det misslyckade majsbrödet och den överkladdiga chokladtårtan...han är inte bortskämd stackarn).

Jag har brännmärke från strykjärnet på underarmen och brännmärke från spisen på långfingret. Dessutom har jag frysen full med bröd och konstiga blåmärken som jag knappt vet var de kommer ifrån. Det här hemmafrukonceptet är hårda grejer, helt klart.

I kväll är det dags att packa väskan igen, flyget till Moldavien går tidigt i morgon. Förkläde ut, kostymen in. 

Järnspikars

Åh så irriterande! Igår mitt under vindrickandet på påskkalaset kom inspirationen till ett superbra blogginlägg. Det är bara att idag kommer jag inte ihåg det. Det var verkligen ett av de bättre uppläggen på länge. Ni hade skrattat. 

Tusan. Dubbeltusan.

Skjortan. IGEN

För övrigt klev jag in på påskkalaset i den så kallade gravid-skjortan som uppmärksamma läsare kommer ihåg skapade viss ryktespridning på tyska kontoret för ett tag sen. 

Mötte min kusin i dörren. I en likadan skjorta.

Det är bara det att hon ÄR gravid.

Suck. Jag ger upp. Skjortan är bannlyst från sociala sammanhang för tillfället. 

Recpt på bra påskkalas

Man tar en styck gård med modell större hus där faster och farbror bor.

Sen tar man en rejäl skopa släkt - sisådär 20 fastrar och farbröder och en drös kusiner och något kusinbarn sisådär.

Sen toppar man med påskmat, påskmust, en snaps och en stor skål påskgodis.

Det kan ju bara bli bra eller? 

Hemmafru en dag

Jag har praoat som hemmafru en dag. Städa, storhandla, laga mat, tvätta, stryka, planera påskmiddag... efter de senaste månadernas försök att matcha mans-schemat med fru-schemat är den grå vardagen inte ens lite grå. En fördel med att vara borta såpass mycket. 

En sämre morgon

OK. Det är lite mycket snö just nu. Eller snarare lite mycket SNABB snö som blåser omkring i stormstyrka utanför fönstret och får mig att inse att dagens planerade promenad inte riktigt kommer funka.

Dessutom hade nog grannen ovanför en hård kväll i går och ägnar sig åt att hulka över toaletten. (Han skriker inte ialla fall, Peppe. Det är mer klassiskt hulkande)

Den här dan börjar inte riktigt lika bra som i går. 

Solen skiner och jag har semester.

En bra kombination.

Gammeldans reloaded

Där jag växte upp dansades det gammeldans. Inte sån där försiktig pensionärsgammeldans, utan riktig gammeldans där männen går ut och byter tröja i pausen för att de är genomsvettiga och du får dansgolvsdamm upp till knäna på byxorna. Mer hardcore på något sätt (man kan ju fråga sig om gammeldans kan vara hardcore. Men jo, det kan det faktiskt.)

När man sen hamnade i Göteborg var ju inte utbudet riktigt det samma, M. och jag lurkade oss tillslut med jämna mellanrum till ett ställe där vi var 35 år yngre än alla andra. Minst. Det var kaffekorg i pausen och goa gubbar. Vi var de enda hardcore-gammeldansarna på det stället skulle man kunna säga.

Nu är både M och jag tillbaka i Göteborg och igår var det dags. Mannen i dörren kollar på oss en extra gång:
- Ni är säkra på att ni har kommit rätt?
Vi är 30 år yngre än alla andra den här gången och många känner igen oss. De blir ett lustigt men glatt återseende. Jag släpas ut på dansgolvet av en kille för att lära mig något nytt, M. charmar ordförandetanten i en foxtrot.

Vi är ringrostiga, kommer inte riktigt ihåg stegen, men på något sätt sitter förvånansvärt mycket efter 5 års uppehåll. Jag får dansgolvsdamm upp till knäna på byxorna och M. hade verkligen behövt byta skjorta i pausen. Och på något sätt känns det väldigt hemma.

SNÖ!!!

SNÖ!!snösnösnösnösnösnösnösnösnöSNÖÖÖÖ!!!!

Åh, vad lite snö kan göra mig lycklig! Det snöar såna där ulliga snöflingor utanför fönstret och det ligger lite snö på fönsterkarmen.

Ja, jag vet - eftersom det är Göteborg kommer det ha förvandlats till grått slask runt lunchtid. Men just nu är det massor av SNÖ!!!

Bra dag det här.

En vanlig tjej

Nästa vecka ska jag vara hemma. Jag ska gå på gymmet och planera påskkalas och sånt där vanligt. Och så ska jag sova i min egen säng och packa upp ordentligt och vakna jämte min man varje dag en hel vecka. Sådär vanligt.

En kulturell helg

Jag är i stora huvudstaden och dricker latte hos vännen med världens bästa espressomaskin. Vi tänkte att nu ska här minsann insupas KULTUR. Först till Blå Tornet, sen iväg till Nobelmuseet.

Till Blå Tornet. Det tar 20 minuter (jaja, en halvtimme kanske om man räknar in toapausen). Sen bestämmer vi oss för att ta en avstickare bara in på H&M. Och en till skoaffären. Och en till...tja, sen är det liksom dags för lunch, sen måste man ju in i gallerian, sen är man kaffesugen, sen är det dags att åka hem.

Men vi var ju ialla fall i Blå Tornet. (Räknas Melodifestivalen som kultur?)

Mia den potentiella barnamördaren

Jag hivar upp resväskan i säkerhetskontrollen framför den tyske säkerhetsvakten, som på tyskt maner inte riktigt har vaknat på rätt sida.

”Jaha, ja, får jag känna den väskan.... jaja, det här är nog lite över gränsen för tillåtet unga dam”
*Mia mumlar något svar*
”Jaha, ja,VET du vad som händer? Du lägger upp resväskan i bagageutrymmet och sen blir det turbulens och då åker luckan upp och väskan ramlar ut, rätt på ett litet BARN! Och vad säger du då, va??
*Mia försöker med att hon kan ju faktiskt ha väskan under sätet istället*
”Som om den skulle få plats där! Nej, då ramlar väskan ut, på det lilla barnet, och vad gör du då? Ja, då vill du säga förlåt kanske, men då är det för SENT, för då är barnet nämligen redan DÖTT!”

Jag trodde att jag var en ganska shysst person, men tydligen är jag en potentiell barnamördare. Ialla fall när jag flyger Ryanair.

Tyskland har vår på gång. I Göteborg ska det regna hela veckan. Känns som om jag har varit duktig på reseplanering för en gångs skull.

Glöm aldrig öronpropparna

Flyga Ryanair till Tyskland tog nya höjder idag, när jag delade plan med en hel gymnasieklass. Enda platsen kvar på planet var precis mitt i hela klassen.

Nu är ju jag en van Ryanair-resenär. Alltså tog jag fram öronproppsetuiet, satte in propparna och långsamt långsamt förvandlades 30 gapiga 17-åringar till ett stillsamt bakgrundssorl.

Kille jämte mig hade inte samma vana tror jag, han hade ialla fall inga öronproppar. Efter att ha gett sig på ett lönlöst försök att sova sig bort från alltihop gjorde han det enda rätta och beställde in två småflaskor rödvin. Det kan vara tufft att flyga ibland.

Newborn

 

Republic of Kosovo

Att ta sig hem från Pristina

5.30 kommer vi in på flygplatsen. Kaos. Massor av folk, ingenting händer. Till slut verkar det som om det börjar röra på sig. Då inser min kollega att han har glömt passet på hotellet. Ringa chauffören som får göra en extra sväng till flygplatsen för att lämna passet. Det är helt enkelt inte vår resa.

Men hem kommer vi. Trött är jag som tusan och nu är det dessutom knappt någon idé att packa ur väskan eftersom jag åker till Tyskland på söndag. Jaja, någon gång måste det ju hända tycker man och efter en dusch så börjar jag nästan bli människa igen.

Fast i Kosovo

Om ni tycker att ni hade en riktigt dålig kväll i kväll, så kommer jag garanterat bräcka er.

Efter två dagar i Pristina är det dags att åka hem. Med en kollega kommer jag ut till flygplatsen vid halv fyra tiden, checkar in och går till gaten. Konstaterar igen att Pristina flygplats verkligen inte är ett roligt ställe.

Lite sent börjar de boarda oss, fast bara ut till bussen. Där står vi ihoptryckta i 10 minuter tills personalen ropar ut att planet är försenat. Alla måste gå tillbaka ut i gaten igen.

Det dröjer 10 minuter, sen ropas det ut att planet har tekniska problem. Nytt meddelande om 40 minuter.

Det dröjer ännu längre. Sen kommer det fantastiska meddelandet: "Vi har tekniska problem med planet och det kommer bli försenat. Vi meddelar mer senare." Jag är vrålhungrig och äter en äcklig croissant som är allt ätbart baren vid gaterna har att erbjuda.

Det dröjer.

Austrian Airlines börjar bjuda på öl i den sunkiga baren.

Nytt meddelande. Reservdelar till planet måste flygas in från Wien, trolig ankomsttid för reservdelarna klockan 22 på kvällen.

30 min väntande. Det börjar delas ut mackor.

Meddelande: planet är inställt. Alla måste bege sig till Austrian Airlines kontor för ombokningar.

Vi står i kö i närmare en timme, är färdiga klockan 20.30. Då har jag en ny biljett med avresa klockan 06.30 på morgonen från Pristina. Förutsatt att reservdelarna kommer fram då vill säga.

21.00 är vi tillbaka på hotellet. Checkar in på samma rum, avresa igen i morgon 05.15.

Toppenkväll det här, verkligen.

SVK

Var ute och drack drinkar med en god vän som bor i Pristina.

Jag beställde en Cosmopolitan. En. Tyvärr förstod nog bartendern fel och trodde att jag beställde STÄNDIGT en Cosmopolitan framför mig. Jag tittade bort och oops var glaset fullt igen.

Tappade räkningen, men som tur var stannade vi inte mer än två timmar. Undrar hur många Cosmopolitan man kan dricka på två timmar om man pratar mycket samtidigt? Så många drack jag ialla fall.

SVK gäller idag för att hålla mig gående: Smink. Vatten. Kaffe.

Efterfest nån?

Så var man här. I Europas nyaste land på samma dag som Sverige erkänner Kosovo. En passande dag att komma.

I passkontrollen sitter bara den lokala polisen, UNMIK syns inte till. A4-papper med den nya flaggan och texten "Welcome to the Republic of Kosova" är upptejpade på passkontrollbåsen.

De albanska flaggorna vajar på många hus när vi åker in till stan på Bill Clinton boulevard. Just här föds alltså en ny stat. Jag har kommit i tid för efterfesten.

Förbryllad

Men det här har aldrig hänt förut.

Jag somnar på mitt tidiga morgonflyg till Wien och vaknar när det är dags att landa.

Tanke 1: Var är det jag landar?

Tanke 2: Och vart är det jag ska idag?

Det är tydligen jag och rockstjärnor på turne som har det syndromet. Fast mitt gick över efter en halv minut. Det är nog inte så mycket rockstjärna i mig i alla fall.

Förvånad

En gång innan har det hänt, men det är lika lustigt den här gången. Jag springer på en kollega från en annan grupp vid gaten.

- Men hej?! Vad gör du här? Ska du också till Pristina? Jaha...

Förra gången det hände upptäckte jag en kollega när hon satte sig på raden framför mig i planet. Vi hade inte ens sett varandra vid gaten.

Wiens flygplats får helt klart en uppgradering i mina ögon. Gratis wireless. Hm... sånt gillar man när man har fyra timmars transfer. Om nu alla stackars anställda vid Austrian Airlines slipper de knallröda fula strumpbyxorna till sin i övrigt helt knallröda dräkt, så kanske det här blir ett riktigt trevligt ställe.

Kosovo

Borde egentligen packa men jag ägnar mig åt att förtära allt i kylskåpet som inte står sig till slutet på veckan. (oj så synd att det stod en öppnad vinflaska just där med precis ett glas Rioja kvar....)

Dags att dra till Kosovo i morgon. Var länge sen sist, nästan ett år sen tror jag. Jag tror att det kommer vara en väldigt speciell stämning - världens största efterfest typ. Party here I come!

Självspäkelse

Ibland blir liksom hela tankekedjan fel, har det hänt er?

Så här:

"Nejmen vad är det här för gympass, bodytoning... om man bara skulle ta och boka in sig och testa" (FEL FEL FEL)

"Jaha, det är 90 minuter och inte 60....tja, men det kanske är bra att träna lite extra" (FEL FEL FEL FEL FEL FEL!!)

"Jaha, jag tar och bokar här då" (NEJ MIA, NEJ!!!)

Har just genomlidit 90 minuter bodytoning. Om inte du heller lockas av att i hysteriskt tempo luftboxas fram till att ledaren skriker:
ARMHÄVNINGAR!!
varpå alla kastar sig på golvet och hysteriskt börjar pumpa.Om du inte lockas av det så är inte bodytoning din grej.

Slut på testet.

Kramas mera!

Idag i Aftonbladet står det att en high school i USA infört ett tidsstopp på 2 sekunder för kramar. För att undvika intima situationer på skolområdet.

ÄHHHHHH????????? Nu har väl något gått fel i mänskligheten eller? Nä, tacka vet jag Göteborg. Ska vi kramas på stan?

Söndag

Ibland kan en söndag försvinna på ingen tid alls. Man vaknar, äter frukost, stökar lite, kollar på en dålig såpa och helt plötsligt är det kväll och man kom liksom aldrig utanför dörren. 

Idag har vi lyckats göra mer än vad en hel helg bjuder på ibland. Jag förstår inte hur jag hann jobba ett par timmar, städa, kolla på Vasaloppet, laga middag, sitta första dagen utomhus på cafe med ansiktet mot solen, ta promenad i park, träna och dessutom äta kvällsmatssoppa hos systern och hennes man-to-be.

Grejen är att det inte ens var stressigt. Tiden är en lustig grej. 

Godingar vi minns

Vi är på middag hos tant och farbror. Förutom världens trevligaste kväll så bjuds det dessutom på 70-talsmat som en inramning på att vi alla 70talistkusiner är på plats. 

Jag säger bara Flygande Jakob. 

Och marängsviss. 

Sån där marängsviss som man får plocka ihop SJÄLV precis som man vill ha det. Ett bord med glass, varm chokladsås, frukt, maränger....mmmmmm. Lycka på en liten tallrik.