Årets julklapp

Den 28e december blir livet väldigt annorlunda. Vi väntar och väntar...

Men nu är det semester. Jag tror jag tar en paus här och njuter av att vara väldigt ledig ett litet tag.

Puss på er

Puuuuhhhhh....äntligen

Det tog ett par sista timmar i går och ett par morgontimmar idag, men nu är inboxen tömd på saker som måste besvaras, alla projekt överlämnade till kollegor, kontoret ialla fall halvt städat, och jag har loggat ut från jobbmailen (har också duktigt svarat två projektledare på frågan om jag verkligen inte kommer läsa mina mail "bara utifall att" med ett självklart nej.)

Nu är det äntligen tre veckors semester....i kväll kommer mina två goda vänner från Moldavien på besök en vecka, sen blir det Skåne ett par dagar och sen blir det än mer glada besök från Tyskland. Och Glasgow. Och en och annan happening att se fram emot väldigt mycket.

Ahhhhh....jag ska långsamt slappna av och njuta.

Ett hej då

Min hjärna har gått på någon slags halv sparlåga. Halvt semestermode eller något.

I kväll är det sista kvällen i Moldavien. Efter nästan fyra år av resande hit, i början varje månad, nu kanske inte mer än varannan eller var tredje, så känns det mycket märkligt att jag inte vet när jag kommer tillbaka.

Jag handlar vin för mina sista moldaviska lei och äter middag på uteservering med C och C. Pratar om att de kommer till Sverige på söndag och att det är en bra avslutning på något sätt.

Men jag tror ändå inte att jag har riktigt hajjat att jag inte är tillbaka om en månad. Eller två.
Och fastän jobbet börjar bli alldeles för slentrian för att jag ska vara en bra konsult, och det verkligen är dags, så inser jag att jag kommer sakna det här stället.

Dags att packa och åka hem.

OK, det där med morot (Hurra vad jag är bra, idag ska jag bara göra massa superbra utbildningsmaterial!!! Och dessutom äta choklad), funkade inte så bra. Nu är klockan 11.22 här och jag har lyckats med att:
- äta en macka
- prata med V på Facebook
- läsa bloggar. Typ varje blogg två gånger för säkerhets skull
- lägga upp en mapp i datorn som heter "Final materials"

Det där med morot funkar inte, nu är det piska som gäller.

Klockan är 11.22.
Klockan 12.22 ska första delen vara klar. Annars blir det ingen lunch eller nåt.

Hej då dåliga samvetet

Man har nästan alltid något lite halvgnagande dåligt samvete som ligger i en hög på jobbet. För tillfället har jag en hög med utbildningsmaterial som jag skulle ha gjort färdigt...tja, låt mig se, först var det slutet av 2008, sen var den mars 2009, och nu är det....just det, juli. Och jag har gjort kanske ungefär 10% av jobbet. Ser framför mig att jag nog kan vara färdig ett år senare än tänkt.

Men nu jäklar. Det ska bli den varmaste dagen på veckan här i Chisinau, och hotelreceptionstjejen sa till mig att vara försiktig med att gå ut (!), så det kanske är lika bra att häcka på hotellet idag. På med A/Cn och producera slides och case studies som tusan.

Nu jäklar.

Eller också så...

så är det ju så att jag har tid att lyssna på Kristian Luuks sommarprat. Och jobba av så mycket att min enda dag hemma på kontoret kommer vara superlugn innan semestern. Och dessutom får man faktiskt äta så mycket choklad man vill när man hänger på hotellrum. Och sova lite när man vill. Och jag har dessutom A/C på hotellrummet.

Perspektiv, Mia. Perspektiv.

En bit självömkan

Alltså det här med ensam-konsult-helg. Den här gången är det extra trist på något sätt. Det är 35 grader kvalmigt ute och jag pallar inte att vara ute längre än ett par timmar. Jag har lite jobb att göra, men egentligen vill jag helst bara ha semester. ALLA ANDRA har semester, bara inte jag.

Little Dog Swimming Contest

Det är sisådär 32-34 grader i Chisinau. Jag ångrade lite att jag inte fick med min bikini, eftersom hotellet har en liten pool.

Sen berättade min konsultkollega som varit här en vecka att de hade haft en tävling i poolen förra veckan.

Small dog swimming contest.

Eller också så ångrar jag inte alls att jag inte har min bikini med mig.

Och så var det dags att plocka fram väskan igen. Sista gången innan semestern och sista gången till Moldavien. I slutet av månaden avslutas vår projektfas och det känns som om jag inte har så mycket mer att ge. En konsult ska aldrig stanna för länge och för mig känns det som om jag är på gränsen.

Dags för något nytt.

Två killar, en liten grävskopa och en trasig trappa

Sisådär halv åtta kom två killar med en liten grävskopa för att börja dränering på huset brevid. De började med att köra sönder vår stentrappa med grävskopan.

Jag öppnade dörren, sa "eehhh, ni kör sönder vår trappa".

Två killar med liten grävskopa: "oj då"

Tystnad. Jag tittar på killarna, tittar på trappan. Tystnad ett tag till.

Två killar med liten grävskopa: "eh, vi fixar det, inga problem, det fixar vi till serru"

Jag är mycket skeptisk.

Två veckor kvar till semestern...tänkte ta en sväng i Skåne ett par dagar. Vad gör man egentligen på Österlen? Eller ska man ta sig någon annanstans? Vi är helt klart Skånenoviser.

Det dyra inlagget

Schipol, Amsterdam, verkar vara mitt nya hangstalle. Lyckades precis med konsttycket att kopa svindyr internetaccess (eftersom vi ar i vasteuropa finns det ingenting som heter gratis wireless. Man maste tydligen hanga i metropoler som Chisinau for att det ska vara sjalvklart), bara for att upptacka att a) jag helt raknade fel pa tiden som ar kvar till boarding, och b) rakade kopa ett kort for de fasta datorerna pa flygplatsen istallet for till min dator.

Alltsa kostar det sisadar 20 spann att skriva det har. Las garna med andakt.

I slutet

Det börjar närma sig slutet på kursen, och jag börjar känna mig ganska färdig. Samtidigt blir man aldrig färdig här och varje dag är att starta om igen. Man kan lyckas väldigt bra med en kursdel och vara supernöjd, slappna av lite för mycket och inte klara av att sträcka sig den där sista biten dagen efter.

Hittills har veckan innefattat lycka och sitta i solen och diskutera med hela världen, ösregn, sent barhäng, tidiga mornar, mycket kakor, många skratt, ett okänt antal nationalsånger (enligt den gamla klassiska sommarskoletraditionen att de som kommer för sent bidrar till den kulturella bildningen genom att sjunga sin nationalsång. Fungerar fantastiskt när man har 22 nationaliteter i ett rum), en sämre dag när jag insåg att jag inte räckte till, varma ord när man behöver de som bäst, långa intressanta diskussioner med min parhäst för den här utbildningen sen många år.

Det är ungefär som vanligt här, jag kan rutinerna. Kanske just därför är det dags att jag lämnar stafettpinnen vidare. Men först en Cultural Evening som utlovar moldavisk dans, georgiskt vin, mexikansk dans och sång från Samoa. Bland annat. Själv ska jag binda mig en midsommarkrans.

Nu börjar det

Så är det dags. Mjukuppvärming från i morgon kväll med en liten grupp för en helgkurs och sen smäller det på söndag kväll med 30 deltagare från hela världen ungefär. Med en superteam omkring mig tänker jag att jag nog kan ta det lite lugnare i år.

Det blir nog ganska tyst här en vecka eller så. Njut av värmen och ät en glass eller nåt. Själv ska jag satsa på att kicka bakdel en vecka. Det är målet.

Skön känsla

Att ägna kvällen åt att fräsha upp minnet för helgens kurs som jag gjorde senast för ett år sedan. Kolla igenom gamla anteckningar och inse att den där delen som jag var liiiite nervös för förra året är något som jag kan göra utan problem i år. Att jag kan halvera mina stödordskort för att jag redan har det mesta i huvudet.

Betyder väl att man har tagit sig framåt det senaste året.