Tjej-jeansen

I går fick Knodden fram ett par jeans som är lånade av vänner. Antar att de gick under beteckningen tjej-jeans (Loggan var rosa. Liksom så man är säker på att det finns något rosa på ett par tjej-jeans. Hur ska annars tjejer kunna ha dem på sig liksom?)

Knodden kallas Knodden i den här bloggen för att han inte direkt är som en pinne i kroppen, han är lite mer robust. Men ändå blir jag heligt förbannad när jeansen är så oändligt mycket mindre, tajtare och smalare än några andra jeans han har i samma storlek.

På nåt sätt rimmar det så vansinnigt illa med oss 70-talister, som växte upp mitt under unisexkläder-eran själva och som faktiskt har blivit vuxna mitt i ett ständigt pågående offentligt samtal om könsroller och jämställdhet.

Om Pyret är en tjej så undrar jag om jag kommer behandla henne och Knodden exakt lika. Jag hoppas verkligen det. 

Kakmonster

Det är mycket man ska kääääänna när man är preggo.

Idag kände jag att min kropp behövde socker. Nog så. När man käääänner saker som preggo är det bara att lyda.

För övrigt tycker jag att Pyret kan komma ut nu.

Stridens hetta

I går kväll ville inte Knodden sova. I nästan två timmar pågick kampen, för det var verkligen en kamp, som slutade med vrålskrik och kastande av nappar och slänga sig hit och dit i sängen och försöka rymma från sängen och tillslut en liten, utmattad, snyftande hög som somnade med huvudet i mitt knä.

Och jag tänkte att kanske är det så här tonåren är - fast lite i annan skala. Att man måste stå emot och hålla sig lugn och vara så där PRINCIPFAST hela tiden (som man trodde man skulle vara jämt innan man fick barn. Moaahhhhaaahhhahaaah säger jag om det nu) och bara härda ut.

Jag måste börja tuffa till mig innan dess, helt klart. Jag blir så dassig och urlakad av såna här strider. Fast man vet att det är för det bästa måste jag gå in och snufsa honom i håret ett par gånger på kvällen och känna att vi nog är kompisar igen.

Dagens fråga

Om man köper en förpackning med 30 såna där små vaniljglasspinnar till sin son och sen går hemma och är så där gravidvarm hela dagarna: hur många glasspinnar kan man då förmoda kommer nå sonens mun?

Det är nästan som om jag skäms lite för att bara gå här hemma och liksom...vara ledig och göra ingenting. Men bara nästan.

Den som trodde på att jag skulle deklarera istället för att sova, räck upp en hand.

*måste verkligen deklarera, måste verkligen deklarera*

UPDATE:
Har börjat - mycket stolt över mig själv. Skatteverket verkar dock inte köra med nån genomsnittlig årsväxelkurs SEK-EUR, utan man måste räkna ut för varje transaktion. *gör excelblad och rotar i internetbanken*

Sista rycket

Äh, jag ger dig en chans till bloggen.

Eller kanske är det bloggen som ska ge mig en chans till. På nåt sätt har jag aldrig riktigt kommit till skott. Tänkt att jag ska skriva om nåt och sen liksom inte kommit mig för.

Det ösregnar ute och jag har stängt ner jobbdatorn. Officiellt för ett års mammaledighet. Mentalt mest troligen för gott på det jobbet. Det börjar bli dags för något nytt. Även om jag fortfarande brinner för ämnet, brinner jag inte lika mycket för att bo i resväska längre.

Allt har sin tid.

Nu är det tid för att dricka kaffe, kanske börja tvätta lite bebiskläder och om jag känner mig riktigt på hugget kanske jag orkar deklarera idag också. Eller sova. Deklarera eller sova, det är frågan.