Utan godis

Bara så ni vet kids. Jag har ingen aning när det gäller Halloween, och jag har inte haft hus så länge så välj att inte ringa på här (är det inte i kväll man gör sånt?)

I så fall blir det årets nitlott, vi kan erbjuda ett ekologiskt Mariekex alternativt en kiwi.

Idag fick jag reda på att svenskar konsumption av läsk har ökat på 20 år (tror jag det var) från 17 liter per år till 90 liter på år.

90 liter!! Det är ju inte särskilt långt från 2 liter i veckan - i genomsnitt rakt av på befolkningen.

Låter ju inte så där jättehälsosamt.

Preggovarning

Ringde jag just mannen som är på väg hem från fotbollsmatchen och bönade om att han skulle köpa med en Daimstrut från pressbyrån på vägen hem?

Jag förnekar all kännedom om detta. Och väntar på min Daimstrut under tiden.

Synsk kanske

Snart börjar kanal 5 sända en dokumentär om en relativt stor affär som ligger i mannens hemby dit folk vallfärdar från när och fjärran för att handla billiga plastpåsar, jordnötsringar och dörrmattor.

Vem här förutspådde att en av personerna som de skulle följa under serien skulle vara någon som jobbar på galgningen?* Jag är kanske synsk.


*för er som inte har en megaaffär nära er, så är galgningen det stället på lagret där kläder får galgar och olika galgar även sorteras. Det får nog betecknas som ett klassiskt sommarjobb när man fortfarande bodde hemma.

Felplanering

När man tänkte ägna tågresan hem från huvudstan åt att göra färdigt en jobbgrej. Och blir så åksjuk av tåget att man bara orkar skriva en mening här och där.

På väg hem från Stockholm. Träffa vänner och släkt och hålla föredrag.

Det var inte så många som var nyfikna på att lyssna på föredrag om Microfinance and Agriculture, en hel del av det gamla gardet och en och annan som var kul att äntligen träffa och en och annan som var intressant att träffa. Och kul att träffa folk. Allt som innefattar träffa folk är roligt efter en månad av att jobba hemma. Hur gör man om man alltid bara jobbar hemifrån?

Nya glasögon kanske?

Dagens kille med skygglappar måste ju bara vara SD-politikern som avgår efter att partiledaren har skrivit sin patetiska artikel i Aftonbladet om hur farliga muslimer är och uttrycker förvåning över att det ju är rasistiskt och ett sånt parti vill man ju inte vara med i. Han var ju minsann med för att de var "en frisk fläkt i familjepolitiken" och hade inte alls förstått att det var ett främlingsfientligt parti han jobbade för.

Ja Herre Gud, vad ska man säga? I vilket universum har den här killen levt? Kan vi glömma att han kommer från min hemstad också, tack.

LäkarJens

LäkarJens är min nya klippa.

Först kliar det som tusan, sen tar man lite blodprov som visar på problem och får en läkare över telefon som säger "ja, hade du varit i v.37 så hade vi förlöst dig". Sen äter man massor av medicin en vecka med halv ångest över att man är så himla långt från v. 37 och hur man fullkomligt skiter i om det kliar eller inte, så länge bebisen mår bra.

Sen träffar man LäkarJens som tycker det är bra att det har slutat klia. Som förklarar att medicinen inte ens når bebisen. Som berättar om nya blodprov nästa vecka och att det ju verkar bra det här, men vi får se vad som nästa prov visar. Och om allt är bra så låter man allt gå sin gilla gång och det är allt. Att han tänker hålla koll på mig framåt och så får vi se hur det blir, men att det inte är någon panik på taket ännu. Sen avslutar han med en reflektion om hur det var på 70-talet (killen har varit med ett tag) och hur han ännu inte har varit med om att medicineringen inte funkar som den ska för någon.

LäkarJens är nog min nya idol.

Jag har jobbat hemma i snart 2,5 år nu, och med lite rutiner och principer så funkar det bra. Nu börjar dock rutinerna ruckas på, det märker jag.

Jag är på jobbet i mysbyxor.

Solen skiner, idag ska det fixas i hemmet och sen ska det styckas lamm.

Jaha, man börjar närma sig hemmafru-stadiet med rejäla tag verkar det som.

Och just när man är lite nere för att saker är lite jobbiga och det kliar kliar kliar, så kommer mannen hem med blommor och sushi, för att han tycker man är värd det.

En ny vardag på något sätt det här icke-resande tillståndet.

Det lite jobbiga just nu är att jag har en jätteuppgift att göra på jobbet de närmsta 6 veckorna. Egentligen är det intressant, men jag är bättre på många små saker än en stor uppgift.

Jag vet, bryta ner i små mål och så vidare och så vidare. Men det där att ha en deadline om sex veckor istället för i förrgår passar inte mig riktigt på något sätt.

Hur motiverar man sig?

Tavegy....zzzzzzzzzzzzzz

Fick piller av barnmorskan som tar bort kli. Sov som en stock hela natten. Problemet är att jag inte vaknar därefter. Känns som om jag skulle kunna sova hela dan.

Om man inte har något bröd hemma och redan har ätit en hel tallrik flingor. Och sen vill ha morgonkaffe en halvtimme senare.

Visst är det väl ok att bestämma sig för att äta kanelbullar till kaffet då?

Ny dygnsrytm

Så här:

När det superkliar är man vaken och jobbar för att distrahera sig.

När det inte superkliar sover man för att man kan.

Jobba hemma är da shit för tillfället.

05.41. Nähä, om man skulle ta och sätta i gång med den där rapporten.

Heeeelt normaaal tack!

"Ungefär två av hundra gravida i Sverige drabbas under senare delen av graviditeten av klåda. "

Just när det gäller graviditet är man inte direkt sugen på att vara lite speciell. Man vill helst vara heeeeelt normaaaaal.

Det kliar överallt, hela tiden. Nä just det, låren kliar faktiskt inte. Låren. I like. Allt annat känns som om jag har på mig en riktigt stickig tröja. 10 veckor kvar i väldigt stickig tröja.

Vi är lite före vår tid

En del av arvegodset från farmor och farfar var en väggklocka. En sån där fin låda med pendel som man drar upp och som slår varje hel och halv timme. Den rusar lite grann, men inte så där vansinnigt mycket, och det är ganska praktiskt och förvånandsvärt ostörigt att höra ett pling varje halv timme och en massa ding-dong varje hel timme.

Så nu sitter vi där på kvällarna i vardagsrummet och lyssnar på en ding-dong klocka, ibland i skenet av farmors fotogenlampa. Det är lite som ett pensionärshem på något sätt.

Begär

Det där med cravings... jag tycker nog inte jag har haft några direkt. Fast sen om man tittar tillbaka...

...så var det ju först de sura karamellerna. Och lakrits. Herre jösses vad gott det var
...och så korvbegäret. Som tur är har det gått över. Jag är ju egentligen inte så förtjust i korv.
....och mejeriproduktsfasen (läs ost och mjölk) som höll i sig ett tag
...och sen så var det ju det där med potatismoset. Kanske är det fortfarande inte riktigt borta det suget...'
...ja, och sen så kom ju ketchupbegäret. Fy TUSAN vad det är gott med makaroner och ketchup.
...och makrill i tomatsås också, just det. Skulle man eventuellt kunna äta en burk om dan. Minst.

Nä, men jag är precis som vanligt. Inga cravings här inte.

Nästa vecka kanske?

Fru R, vi verkar ju ändå främst kommunicera över bloggar, så det här är nog det snabbaste sättet: fika nästa vecka kanske? Jag kan alla dagar förutom måndag och onsdag.

Å andra sidan kom mannen hem med ett par mörkblå supersköna mysbyxor till mig idag. Och rabatten vi får på dörrarna lär räcka för att täcka kostnaderna för den där duschkabinen vi funderar på sen rätt så länge.

Man får väl fokusera på det istället.

Hur svårt det kan vara att få ett par dörrar

Så här. Man går till sån där byggaffär för att beställa skjutdörrar till garderober. Det är juli. Byggaffären måste kolla specialmått med leverantören. Tre veckor senare har ingenting hänt. Snubben i byggaffären hade råkat lägga vårt papper under ett annat papper i affären.

Sen beställer man när han hittar vårt papper på skrivbordet. Skjutdörrar är sådär billigt kan man säga. Mannen gör en extra koll på måtten, ringer till affären. Snubben lovar att beställa på måndag. Kanske ska det ta sisådär till början av september, semester och sånt.

Sen kommer september. Ingenting. Sen kommer typ oktober. Då börjar vi undra och ringer.
Då är vårt papper inte bara glömt under ett annat papper, utan helt borta. Det är ingen som verkar veta att vi har lämnat i ritningar och att det finns någonting överhuvudtaget. Hade vi inte fått ett ordernummer och nähä, det ska man ju ha. (Kanske borde också personalen själva veta hur man gör när man beställer hos just dem kan man ju tycka)

Ungefär där blir Mia en gravid ragata och upplyser personalen relativt tydligt att det kommer finnas andra prioriteter i våra liv om sisådär ett par månader och att vi inte är sugna på att renovera vårt och bäbisens sovrum då utan ungefär NU. Och att det är lite läge att fixa fram de där dörrarna relativt snabbt.

Sen hör de av sig, det hade visst inte blivit någon beställning. Oj då. Vänta upp till sex veckor är det som kan utlovas. Och lite rabatt. Det finns kompetent folk och så finns det tydligen den här byggaffären.

En fundering

Alltså...om man sitter och halvt krävs på att bygga in en massa kvinnofokus i ett projekt som inte riktigt har något kvinnofokus eller skulle tjäna på det direkt heller....hur långt har man egentligen kommit med jämnställdhetsarbete då? Jag trodde i min naivitet att jämnställdhet handlade om att det är LIKA, inte om att påklistrat hitta på saker speciellt för kvinnor bara för att det "måste vara så"?

Efter att ha haft en trevlig dag som gästföreläsare på en kurs på universitetet kom jag hem relativt trött. Läste jobbmail och blev av någon anledning på lättretligt humör. Som sedan blev riktigt dåligt humör, utan någon riktigt bra anledning.

Jag tror jag skiter i den här kvällen, går och lägger mig och börjar om i morgon.