Babysimmet - en update

Knodden ändrade uppfattning den här gången. Skrattade och plaskade runt och brydde sig inte nämnvärt om vattnet som hälldes över huvudet på honom. Sen blev han trött och vi ägnade den sista delen av simmet åt att kolla på en fin röd gummifisk vid kanten.

Häpp.

Nähä, om man skulle hitta något annat att oroa sig för. Det börjar man ju kunna vid det här laget.

Att vara eller inte vara? Babysimsdilemmat

Knodden och jag går på babysim. Första gången började han gråta när han skulle ligga på mage och vi fick gå upp innan det var slut.

Andra gången tyckte han det var toppen. Också att ligga på mage och sprattla runt. Skrattade och ville inte gå upp.

Idag gick det bra. Först. Inte sen. Ledaren hällde lite vatten över huvudet på knodden. Gick bra första gången. Lite ledset andra gången. Tredje gången fick knodden hysteriskt anfall. Jag hade ingen aning om att han kunde skrika så mycket. Han skrek och skrek och skrek. Och skrek och skrek och skrek.

Vi gick upp. Han vrålade.
Jag testade med mat. Han bara vrålade.
Vi gick ut i omklädningsrummet. Han skrek och skrek och skrek.
Sen satt vi en halvtimme nedsjunkna på golvet och jag vyssade och knodden skrek sig röd och blå i ansiktet. Otröstlig.

En timme senare och två skrikanfall senare var vi ute från badhuset. Knodden sovandes, hans mor helt mentalt slut och nära lipen.

Frågan är ju. Vad känns mest rätt? Är det

a) Nähä, det är ju bara att ge sig på det hela igen. Öva lite under veckan och sen tillbaka nästa vecka med glatt och käckt humör och ta det lite lugnt. Det här är ju bara att ge sig i kast med, vattenvana är inte alltid så lätt att skaffa sig. Han verkar ju tycka om det om han får lite tid på sig

eller

b) Herre jösses, har knodden bett om kursen kanske? Om det nu inte är roligt, och han får skrikanfall, varför ska man hålla på? Nä, stanna hemma och mys istället.

Vad säger ni?

Gamla livet säger hej

Fick ett mess från en av mina gamla projektkollegor som leder en organisation som jag jobbade med i en massa år som vill snacka om något.

Jag blir så störd på något sätt av att jobbet hoppar på mig att jag nästan sätter mig på knodden. Missar med 2 mm (vilket är tur, då min bak är betydligt större än någon del på knodden) och inser att jag har blivit väldigt mycket mamma och ganska lite konsult för tillfället.

Tomt

Det är lite tomt på blogginlägg för tillfället. Tomt i huvet på något sätt.

Har ni nåt ni vill jag ska skriva om är det bara att hojta. Här är det nämligen tomt.

Ett blont pucko?

Idag var vi på föräldragrupp och jag blev idiotförklarad av barnpsykologen som var där för att prata om bebisars utveckling.

Eller. Tja. Det var nog inte så hon menade. Det kanske bara lät så. När hon frågade i ironisk ton om jag trodde jag hade fått mitt barn på posten så kanske hon faktiskt trodde att det var så jag hade uppfattat hela saken.

Jag är ju ändå blond menar jag.

Jobba jobba jobba

Idag jobbade jag. Hålla föreläsning på universitetet (det är jag som är det praktiska exemplet från verkligheten i en kurs om projektlederi). Jag pratar i tre timmar om jobbet typ. Hur vi jobbar. Vad som är krångligt och sånt. Bara roligt, men ändå jobb.

Däremot tog det min hjärna ett tag (och två koppar kaffe) att vakna till liv. Det där med amningshjärna är nog inte bara en myt. Men det var riktigt roligt att vara tillbaka i något utanför baby-bubblan ett tag. Bara man får komma hem och plaska i badkaret med knodden efteråt.

I helgen

Dejt med mannen. Barnvakt och grekisk mat. Dricka ett glas vin. Prata om vuxna saker.

Efteråt gick vi och tog en kaffe och skrattade ett tag. Sen längtade vi nog båda efter knodden lite grann. Så då gick vi hem och jag snusade lite på knodden.

En bra kväll.

Pellets. Igen.

Alltså. Vi har en pelletspanna i bostadsrättsföreningen vi är med i. Det går åt rätt mycket pellets kan man säga.

Förra gången det levererades pellets beställde vår ordförande dem och ringde oss med två timmars varsel. Sen stod det helt plötsligt 19 pallar pellets på uppfarten. 1300 säckar som skulle bäras ner i förråd.

Nä, så kan vi ju inte ha det denna gången tänkte vi.

Alltså bestämdes det ett datum när alla skulle vara hemma och ta emot pellets. Om sisådär två veckor. Innan dess skulle förråden städas och kompisar ringas in för att bära en och annan säck.

Trodde vi. Tills jag tittade ut i går vid fem-tiden och ser en lastbil som svänger upp utanför oss. Och lassar av 12 pall pellets.

Antal säckar: APMÅNGA

Antal inställda kvällsaktiviteter för att istället städa förråd och bära säck: 1

Antal mesiga bortförklaringar från ordföranden: zillioner

Antal snubbar som vi får hyra in för att få in alla säckar innan det börjar regna och vi riskerar att pelletsen kanske förstörs: 2

Nä. Igår var ingen toppendag.

En nyupptäckt åkomma

Mjölkpumpstumme.

Verkar ha sträckt en muskel i handen eller överanstängt tummen eller vad vet jag.
Ont gör det ialla fall. Det är tufft, det här hemma-mamma-livet

Det där med jämställdhet -eller två nyanser av rosa

Innan knodden kom handlade vi lite babykläder. Fina vita, blåa, röda, gröna kläder - alla möjliga. Samt en cerise-aktig body med rödrosa mönster. Jag kom ihåg att vi stod i affären och sa att den här känns ju ganska könsneutral bla bla.

Sen kom knodden och nu låg bodyn där i lådan. Och helt plötsligt blev det en tjejtröja. Aldrig använd. Tills jag tittade på den häromdan och insåg att jag faktiskt inte var så himla jämställd som jag trodde. Varför valde jag varje morgon blå, gröna, röda och vita kläder - man aldrig den cerisa bodyn?

Så nu gör vi ett stejtment, knodden och jag. På självaste 8e mars till och med.

Jag sitter i soffan och funderar över hur det kan komma sig att jag inte vill ta på min pojke en ceris-röd body. Börjar det verkligen redan nu?

Knodden sover nöjt i soffan. I sin body i två nyanser av rosa.

En hyllning till föräldraledigheten

Så här.

När man är föräldraledig så har ens arbetsuppgifter ändrats från power-maila, flänga runt, skriva projektansökningar och göra utbildningsmaterial till:

- gosa med världens sötaste bebis

- mata världens sötaste bebis

- vara ute i solen så knodden ska få frisk luft

- fika, fika, fika. Träffa vänner och familj.

- lära knodden nya saker. Typ dänga till leksaker eller öva på att stå

- göra pruttljud så att knodden skrattar och hissa upp honom i luften (jo, man tycker helt plötsligt att sånt är jätteroligt)

Tja, det är ungefär det man gör. Byter en blöja ibland. Sover lite mindre. Och så får man betalt för det. Hur bra har man det inte?

(Fast det där är ju mest för att det är en begränsad tid. Byta power-mailandet mot pruttljudandet i all evighet skulle nog inte vara lika fantastiskt...)

Kvällens mest obekväma tystnad

Den som uppkom efter kvällens körövning. Jag står i min relativt vida kappa böjd över min väska när kvinnan brevid mig, som jag faktiskt inte direkt har pratat med innan, bestämmer sig för lite small talk med mig.

"När är det du väntar?"

Jag fattar ingenting. Efter tredje upprepningen säger hon

"Ja, skulle inte du ha barn?"

"Eh, jo. Han kom för tre månader"

Därefter kom den pinsamma tystnaden. Jag bestämde mig för att inte nämna att jag faktiskt hade gått ner nästan alla graviditetskilon och nog inte riktigt ser höggravid ut längre. Kvinnan såg ut som hon ville sjunka genom jorden.

Pinsam tystnad var ordet sa Bull.