Använda hjärnan

Med kort marginal ska jag till Växjö och prata mikrofinans på lördag. Ska bli roligt att använda hjärnan lite.

Enligt Map24 ska det ta 3 timmar att hasta tillbaka till västkusten igen på kvällen. Det måste stämma, annars hinner jag inte till värsta tjejmiddagen. När man redan missar eftermiddagens skvaller och bastubad och sånt så måste det funka. Inga vägarbeten och sånt trams, ok?

Självgod är han också minsann

Mannen la upp den här bilden på Knodden som bakgrundsbild på datorn häromdan.

Knodden själv blir helt tokig när han ser bilden. Skrattar och viftar och pratar.

Fast det är klart. Han är ju jädrans söt. Då får man ju vara lite självgod kanske.

Nattens mantra: "det är jag som vinner, det är jag som vinner"

Andra natten och mina armar blir allt längre. Skam den som ger sig. Segerns sötma infann sig runt halv fyra efter ett två timmars-pass med vyssande och stridande om var Knodden skulle sova. Tja, sen sov han till strax innan fem, men det kändes ändå som en seger.

Ponera att Knodden sen vid fem-tiden på morgonen får krypa över till sin mamma för att sova ett par timmar eller så. Jag tänker morna sig i två timmar brevid sin mor som känner sig som en ångvält kört över henne efter sisådär tre timmars sömn. Uppdelat i tre.

Vi somnar. Och vaknar kvart över tio.

På något sätt känns segerns sötma lite mer besk när Knodden ÄNDÅ sovit lika länge i vår säng som i sin egen.

Det här vänder väl någon gång eller?

Dessutom...

...vaknade jag med sjuk träningsvärk i bicepsen i morse.

Knodden och jag har börjat striden om var och när det ska sovas. Jag tycker typ natten i egen säng. Knodden tycker natten enbart om man får äta ungefär jämt och bara om man får sova hos mamma (där hos mamma betyder så nära man kan komma. Gärna uppkrupen i armhålan eller liknande)

Jag laddade med banan innan jag gick och la mig. Gäller att ha energi. Ett par gråtfester och sjukt mycket vyssande senare hittade en mamma med lååånga armar vinstlotten.

00.18 byttes snuttefilten mot min tröja som jag hade haft på mig på dan. Bingo.

(Om Knodden inte hade varit en liten bebis utan en vuxen person hade man nog tänkt stalker och låtit varningslamporna blinka lite)

Mia - nu med basröst?

Månadens roligaste telefonförsäljare:

Tjejen som just ringde och undrade om det var mannen hon pratade med.

Dags att släppa manus kanske?

Gårdagkvällens bästa feedback

Efter konsert.

Man är lite hög på endorfiner eller vad det är som kör runt i kroppen när det verkligen gäller. Trött i huvudet. Och i benen. Ont i fötterna. Svettig (körkläder i polyester har både klara fördelar och klara nackdelar). Törstig. Nöjd och glad. Och lite tomt - fem månader av förberedelser som exploderar i en timme.

Min bror hårdrockarkillen-med-långt-hår-som-ska-lära-Knodden-headbanga överraskar mig med att vara där. Så roligt. Man blir lite extra varm i hjärtat liksom. Han tycker konserten är OK. Jag tror det är ett mycket högt betyg.

Ett allvarligt snack

Ok kroppen, nu tar vi det här en gång till.

Jag är alltså 32 år. Har hus och man och bebis och vet att den där jäkla kombin står och väntar runt hörnet. Jag börjar inse att jag har linjer i ansiktet. Jag tittar på På Spåret. Jag väljer hellre kaffe och en kaka än att äta chips.

Det är för sent att dyka upp med en finne. Det är bara det. Ska vi säga så?

Långtråkigt

Nä, det är inte direkt så att jag inte vill blogga för tillfället. Det är bara så att det inte har funnits nåt att skriva om. Vi har varit lite halvsjuka, solen har börjat skina och jag har köpt en solhatt till Knodden. Vi har köpt utemöbler och varit på babysim.

Ni märker. Det blir inga blogginlägg på det där.

Och just nu har jag faktiskt riktigt långtråkigt. För mycket slötid hemma. Nu får det hända något snart.

På tal om sång...

...så tycker jag man ska bege sig till Vasakyrkan i Göteborg söndag 23 maj klockan 18.00*

Förklädd Gud av Lars-Erik Larsson minsann. Som är liksom klassisk musik fast lite folktonsaktigt. Och Vivaldis Gloria i D-dur.

Rekommenderas. Även om man inte lyssnar på klassisk musik i vanliga fall.

Jag står någonstans där bland första-sopranerna. Ni kan väl vinka.

*Biljett kan man köpa på info@lodola.se, man kan också spana in www.lodola.se om man vill

Lärkor och vårvindar och sånt

Startar dagen med att sjunga in våren på gökotta. Eller tja, startar dagen med att försova mig efter att Knodden bestämt sig för att äta mest hela natten. Sen gökotta där allt ska sjungas utantill. Trodde jag. Eller så var det väl sagt. Jag tryckte in texter om vår som kommer och lärkor i skyn och vårvindar och sånt där. Sen visade det sig vara ok att ha noter med.

Vilken tur att jag inte hade med mina. Häpp. Nåväl.

Sen drack jag mängder med kaffe och åkte hem. Roligare än så blir det inte idag folks.

Me, myself and I

Jag har en kväll ensam.

OK, Knodden sover och gnyr med jämna mellanrum, men annars är det bara jag. För första gången på fem månader. Jag lägger mig i solstolen på balkongen insvept i en filt och kollar på solnedgången. Det är vindstilla och märkligt tyst.

Långa andetag.

Livet är ganska gott.

Ynklig

Man blir sjuk under dan. Man orkar inte ta hand om Knodden. Man får slut på idéer på lekar man kan göra som innefattar att mamma kan halvsova. Man väntar på mannen som lovar att komma hem tidigt från jobbet.

Och så tillslut ligger Knodden i sin säng och kollar på sin spelande mobil och jollrar. Jag lär mig att om man drar upp den så mycket man kan spelar den i tre minuter när jag kan ligga ihopkrupen i sängen och febra så mycket jag vill.

Men så! Mannen kommer hem en halvtimme tidigare. Som en fläkt av...tja, friskhet dyker han in i rummet, lyssnar på sin ynkliga fru, tar Knodden under armen för att dra iväg på äventyr (i vanliga fall hade jag gjort en kommentar om att jag inte riktigt definierar fiskeaffären som äventyr. Men inte den här gången. Dessutom tycker ju Knodden att ICA Maxi är ett äventyr också. Det krävs inte så mycket). Lämnar mig nerbäddad i sängen. Kommer hem och lagar mat och har köpt en stor påse godis.

Mannen. Kanske världens bästa.

För övrigt....

.....hade jag förstått att småbarnsförälderlivet innefattade nattvak, amma, torka kladd överallt, och en obeskrivlig kärlek.

Dock hade jag missat att det också innefattar ett Tradera-beroende.

"ÅÅÅÅÅÅÅHHHH, fatta vad SÖÖÖÖT Knodden hade blivit i den! Och bara fem/hundra/femtio kronor!!!" *klick, klick, klick*

Mannen skrattar lite åt mig. Jag tror det är befogat.

Pro and Con

Bra sak den här morgonen:

Knodden verkar vara tillbaka i gammal form. Efter att ha tillbringat gårdagen i ynkligt tillstånd, som innefattade att kräva att bli buren nästan all vaken tid (hello Babybjörnen!), samt en natt med host och vakna och host och vakna, så vaknade nu Knodden som en solstråle vid åtta och verkade helt överspeedad. Man förstår honom ju lite. Det finns inget som är så gott som att må bra när man har mått dåligt.

Mindre bra sak den här morgonen:

Jag känner mig fortfarande som en ångvält har kört över mig och jag har ett paket bomull i huvudet.

Det känns som om vi har olika ansats för vad som ska göras idag, Knodden och jag.

Attjjooo

Vi har lite sjukstuga här.

*host, host, snörvel, snörvel*

Knodden är tapper måste man säga. Det kan inte vara lätt att inte kunna snyta sig.