En sista natt som svenskt fotbollsfan

Vi är beredda. Svensk flagga, svensk fotbollströja, gul och bla färg för ansiktsmalningen. Jo visst, det kommer nog vara fler tyskar än svenskar pa pubic viewing omradet i Frankfurt, men vi tror nog att sisadar 50 stycken blir vi säkert - kanske kan vi bilda ett svenskt litet hörn nagonstans för oss.

Framme i Frankfurt. Inga svenskar. Utanför public viewing omradet. Inga svenskar. Vi star tre svenskar bland flera tusen tyskar och känner oss ganska ensamma... Inne pa public viewing omradet. Inga svenskar. Vi funderar pa om vi kan söka skydd hos polisen om Sverige skulle vinna matchen. Just da känns det som att det inte var en bra ide att kolla pa matchen här... Men plötsligt. Ytterligare en svensk! Nu är vi fyra och hejaramsorna sätter igang. Tyskarna runt om oss sjunger med, vi malar svenska flaggor pa dem och partyt är i gang.

Vilken fest det blir! Skit samma att Sverige förlorar - vi bestämmer oss för att fira i alla fall. Efter matchen fortsätter vi dansa och sjunga, fortsätter ut pa gatorna för att fira Sverige. Trots allt. Vi blir langsamt till en attraktion - de enda svenska fansen i Frankfurt typ. Alltsa är vi med pa fler foton än jag orkar räkna - jag malar svenska flaggor pa tyska kinder. Tyskarna förstar nog inte riktigt varför vi är sa glada. Vi har ju förlorat. En hel del firar med. Manga känner att det är nödvändigt att förnedra oss lite, kanske känner de sig lite förnärmade att vi inte tar fotboll pa mer allvar. "Ihr kann nach Hause fahren, Ihr kann nach Hause fahren..." blandas med den nya populära "Ihr seid nur ein Möbellieferant, Möbellieferant, Möbellieferant". Alternativt att bara skandera "IKEA, IKEA"... (Tänk om Kamprad visste att det enda tyskar förknippar med Sverige är IKEA. Han skrattar nog hela vägen till banken). Men vi stannar med de som firar med oss, och det är manga. En fantastisk kväll, ett fantastiskt slut pa VM för Sverige. Iallafall för oss fyra tappra svenska fans i Frankfurt. Detta var VM för mig. Ni skulle ha varit med!

Hemma hos mamma och pappa

En kort semester hemma ger en andpaus men ingen riktig vila. Känner mig trött, sur och stressad, men njuter ändå av det lilla avbrottet. Träffar familjen. Dricker vin med mamma och pappa på terassen. De är så söta - efter så många år tillsammans har de liksom vant sig vid varandras egenheter skulle jag tro. Nu sitter de framför mig på altanen, solbrända, med var sitt likadant ärr på magen och avslutar varandras meningar medan havet brusar i bakgrunden. Alltså är jag hemma igen. Här kan man dricka vin på altanen om man vill. Eller bara sova och sura om man behöver det. Är kanske precis vad jag behöver.

Klockan är 23.30, jag är pa väg hem fran jobbet. Tyskland har just spelat sin andra match och på något sätt har Tyskland förändrats. Gatorna är fulla av jublande röd-gul-svarta människor och tutande bilar. Efter tre år i Tyskland ser jag något som jag aldrig har sett här förut - en svällande stolthet över sitt land. Inte nationalism, inget högervridet. Bara en allmän glädje över att vara tyskar. Så där som det flesta andra känner för sitt land. Jag ler och hoppas att det håller i sig även efter fotbollsVM. I så fall har Tyskland nog vunnit oavsett hur det går i matcherna.

Att drunka

Hemma efter en hysterisk dag på jobbet. 12 timmar fullt ös med 30 minuters lunchpaus i mitten.. listan med alla måsten fylls på snabbare än jag hinner stryka de avklarade sakerna. Springer mellan möten, emailande, alla människor som vill ha feedback på allt möjligt... får dåligt samvete för att jag inte hinner engagera mig - försöker avsluta alla möten samtidigt som de börjar. När allt ändå ser ut som om det kanske ska klappa, kanske är det möjligt att ytterligare en 12 timmars dag gör det möjligt för mig att gå på semester, mina fyra sköna semesterdar... då kommer mailet. Ny deadline, ännu tajtare än de andra. Inser att semestern är körd. Slutar med två dagars semester och två dagars jobb från Sverige. Skaffar mig ett par plusspoäng hos chefen för att jag ställer in delar av min semester, men hade nog hellre haft semester...

Att landa

Så var man hemma igen. Efter två veckors flyg, hotell, packa upp, jobba, jobba, nästa flyg, nästa hotell, konferens, middag på båt (mannen och jag funderar på varför alla konferensmiddagar alltid är på båtar?? Svar mottages tacksamt), fest, lite sömn, visitkortsbytande och mingel, upp i ottan för att ta flyget hem.... så står man plötligt i hallen igen. Trött som vanligt, väskan får stå hela helgen innan jag ids packa upp den.. och som vanligt behöver jag tid att landa... det tar liksom ett par dagar innan jag är i fas igen med livet hemma. Har inte hittat något bättre ord för det än att landa. Alltså tillbringar jag helgen med att landa. En tålmodig man och en säng hjälper till. Söndag kväll ids jag ta itu med väskan och slänger in lite tvätt. Är hemma igen.

En helg i Chisinau

Ensam konsult i Chisinau en helg:

Fredag kväll: sliten efter en vecka med jobb hela dagen i projektet och kvällarna ägnade at att svära över den svajiga internetuppkopplingen och att svara pa den aldrig sinande strömmen av emails i inboxen. Bestämmer mig för att det är dags att ta sig ett glas rött vin framför datorn. Kollar pa en dalig tysk film pa den enda tyska kanalen pa TV. Somnar tidigt.

Lördag: en lang lista med jobb. Bestämmer mig för att först ta en promenad pa stan. Tar mig i kragen och tar ett par kort pa stan för att visa när jag kommer hem. Handlar frukt och yoghurt och gar hem. Min chef ringer och har kommentarer pa ett dokument jag har skickat. Jag sätter pa datorn. Blandar resten av dagen med jobb, lite TV och lite mer jobb. Pa kvällen har jag ingen lust att ga ut och äta själv. Har ingen lust att ga nagonstans. Äter min yoghurt och länsar minibaren. Kexchoklad och rödvin till kvällsmat – verkligen bra ur näringssynpunkt.... Mannen ringer. Vi far prata kort eftersom han ringer pa mobilen. Kollar pa en löjligt tysk TV film. Somnar.

Söndag: fortsätter jobba. Bestämmer mig för att ta en paus och gar ner till stan. Sätter mig pa en utlänningstät restaurang med en bok. Solen skiner, pa uteserveringen sitter ytterligare tva ensamma konsulter som försöker fördriva tiden med en öl eller tva. Jag känner mig nyttig som fördriver min tid med en bok om Housing Finance och en pasta. Dricker mitt livs första capuccino efter att ha insett att rejält med socker är vad som krävs för att jag ska tycka om kaffe. När jag gar hem igen känner jag mig riktigt glad och uppat. Kanske för att detta var helgens helgpunkt. Eller är det kaffet – min kropp hamnade nog i koffeinchock. Sätter mig vid datorn igen ett par timmar. Känner mig totalt nöjd med att jag nästan är i fas med mitt jobb hemma igen. Förbereder mig för mandagens jobb och inser att det nog är bra att jag ska tillbaka till jobbet pa mandag – har börjat prata med mig själv....

Samtidigt – vet inte när jag hade sa mycket tid för mig själv senast. Ibland är det bra att vara ensam lite. Och ha lite trakigt...men jag är ända ganska nöjd med att det är mandag igen och jobbet här sätter igang igen....

Tillbaka i Moldavien - modaviska män och deras skor

Det är dags för lite fördomar. Om moldaviska män. Moldaviska män har i stort sett tre olika sorters frisyrer; 3 mm stubb, 5 mm stubb och ibland vanlig kort frisyr. Klädmässigt är det förvanandsvärt manga som har en tidlös stil – det är liksom samma oavsett om man är 25 eller 50. Lite gubbigt, men inte särskilt inspirerande. I allmänhet är nog den moldaviska mannen inte särskilt noga när det gäller kläder. Kanske är en moldavisk man per definition inte fafäng (till skillnad fran de moldaviska kvinnorna som är fixade utan ände...). Men nu var det ju inte kläder och har som det här skulle handla om ,utan skor. För om det finns nagon del av kroppen där den moldaviska mannen far vara fafäng, sa verkar det vara just fötterna. Skorna är spetsiga, mönstrade, lackiga... där finns allt. Jag tittar pa fötter pa stan och förvanas... sen är det ju det där med handväskan. Moldaviska män kan nog betecknas som macho. Samtidigt är det inte helt ovanligt att män har handväska. Är egentligen en vidareutvecklingen av den käcka handledsväskan som en och annan morfar kanske har haft, men här ser det mer ut som en moster Agda handväska. Jag undrar vad macho killen pa kontoret med sin nya fina... tja, handväska, skulle säga om jag sa att jag hade en nästan likadan hemma, fast i brunt??... J Nej, sa elak är jag inte...

Moldavien visar sig fran sin bästa sida. Det är grönt, ljummet och färska grönsaker till lunch. Vi aker i 120 genom Moldavien i en Lada med en chafför som kallas "Schumacher" av kollegorna. Jag saknar ett säkerhetsbälte och förvanas över hur fort man kann köra pa en sa knagglig väg. Som tur är är trafiken inte sa intensiv utanför Chisinau. Vi flyger förbi vinfält, sma byar och kossor som betar i vägrenen. En gammal dam sitter vid vägkanten och säljer körsbär. Det är verkligen vackert. Det slitna göms liksom i det gröna. Ladan flyger fram genom byarna som alla ser ganska likadana ut. Hus malade i klargrönt, randiga staket. Alla har en snirklig grind, malad i klarbla eller klargrönt. Skulle vilja stanna och ta ett kort, men Schumacher skulle nog inte uppskatta att stanna... han sätter nytt rekord. 1 h och 45 minuter fran Soroca till Chisinau. Känns som om man har akt berg och dalbana.... jag njuter av min langsamma promenad fran kontoret till hotellet. Solen skiner.