'En kompis hade möhippa igår och förmiddagen tillbringades i en "Kletterwald" där man (visserligen väl säkrad) tar sig igenom en bana av olika moment mellan träd, sisådär 5-8 meter upp i luften. Under ett par timmar ägnar man sig åt att gå balansgång, svinga sig i rep eller gå på olika vackliga brädor mellan varje träd.
Jag är lite höjdrädd. Inte så att jag inte klarar av att stå på en balkong i ett höghus. Snarare den typen av höjdrädsla som gör att jag inte lutar mig ut över räcket på balkongen.
När jag klättrar upp till den första plattformen känner jag mig ok. Men när jag ska ut på det första elementet säger det stopp. Jag blir så arg på mig själv men jag klarar inte av att gå ut. Gråten stockar sig i halsen och jag måste sätta mig ner. Andas. Morska upp mig. Sen sätter jag första foten på den vackliga balansgången och går.
Första rundan där vi tar oss runt en bana med 10 träd känner jag mest rädsla. Det är en sån mental anspänning och för varje nytt element måste jag övervinna mig själv för att ta första steget ut.
Den andra rundan, den här gången med lite svårare element, ger mig en helt annan känsla. Jag är inte rädd, bara oändligt fokuserad på att hitta de bästa lösningarna för att komma över. Höjden noterar jag inte lika mycket längre, och när jag tillslut tappar greppet i en lian och hamnar hängande i min säkerhetssele skrattar jag högt (efter ett mindre dödsskrik när jag tappar taget...).
När jag är nere på market igen är jag mentalt helt slut. Skulle kunna sätta mig och gråta i ett hörn av mental utmattning. Samtidigt är jag SÅ stolt över mig själv. Det är nyttigt att glo sina rädslor i vitögat då och då.
3 kommentarer:
Vad konstigt att din rädsla inte var så stark efter ett tag, fast det kankse är naturligt. Kroppen kankse tror att den ska dö och när den inte gör det, utan faktiskt klarar att gå där uppe. Då släpper rädslan. Kanske.
Jag förstår att du var rätt slut efteråt! Jag tror inte att jag vågat göra samma sak!
Så bra, Du verkar kunna aspirera på att hjälpa mig med takrep. på huset i påsk.
Här finns inga säkerhetslinor, bara klättra och krypa och gå. Och dessutom arbetsmoment att utföra med hammare, stålborste och målpensel. Men utsikten över Näset och havet är fin!
Pappsen
Ja visst är det konstigt? Men det kanske handlade om att jag långsamt insåg att jag hade kontroll över situstionen...
Pappan, kan jag få en annan uppgift i påsk? :) Helst inte tak, har fått nog av höjder för den närmsta framtiden...:)
Skicka en kommentar