I byarna i Moldavien lever folk som vi gjorde för 50 år sedan. Minst. Häst och vagn, vatten ur brunnen. Fattigdom. Men det är ändå ingenting jämfört med slummen i Belgrad. För jo, det finns faktiskt en slum. Den är inte så stor, men jag antar att den ser ungefär ut som den gör i Inden eller någon annanstans med slumområden.
Precis vid floden i Belgrad har Roma-befolkningen skapat sig ett område. I små ruckel byggda av allsköns material bor de på något som mest ser ut som en soptipp. Jag kan bara inte förstå hur de klarar av vintern. Trots att jag har sett mycket innan gör det här mig otroligt illa berörd.
Vår konsult på plats berättar om vanmakten när man ser de små, smutsiga barnen tigga vid vägarna. "Om man ger dem pengar uppmuntrar man föräldrarna att låta barnen fortsätta tigga. Men om man inte ger dem pengar väntar kanske ett kok stryk hemma för att man inte har pengar med sig". Han suckar.
Jag vet ingenting om vad som har gjorts, görs eller är planerat att göras för dem. Inte heller direkt något om bakgrunden till varför de är där de är och vilka möjligheter de har att ta sig därifrån. Men det skär i hjärtat över att någon behöver leva så.
2 kommentarer:
Det är konstigt för det är 2007 och något borde ha hänt när det gäller alla människors lika värde.
Det jobbiga för mig när jag ser dånt är ju att jag inte kan rädda alla....
Det är nog samma för alla det där med att känna vanmakt - på ett sätt blir man lite härdad när man är här nere. Man ser så mycket fattigdom och tiggeri att man måste stänga av mig. Men det här skar mig brutalt rätt in i hjärtat. Det är en orättvis värld vi lever i.
Skicka en kommentar