Jag är i London! En helg med en vän som jag inte har träffat på alldeles för länge, men när vi ses är det som det alltid har varit. Sådana vänner ska man vara särskilt rädd om. De som man inte måste förklara hur det kan komma sig att man inte har hört av sig på ett år, utan där man bara kan vara glad för att man ses igen.
Jo, lite har nog förändrats. Vi har båda blivit kanske lite vuxnare. Hon pratar efter ett par år i London helt plötsligt engelska med riktig brittisk accent. Det kryper in under skinnet och jag inser att jag själv ändrar melodin in min engelska. Hoppas att den där knappt hörbara tyska accenten ska försvinna på köpet...:)
London är vackert. Jag trivs att gå runt på gatorna. Men redan efter ett par timmar är jag säker på att här kommer jag aldrig vilja bo. Det är något i stan som gör att jag är säker - den här stan skulle bränna ut mig på nolltid. Det har nog inte att göra med storleken, New York är tex en stad som jag skulle kunna flytta till i morgon om det var så. Men på något sätt känns London så hårt, så obarmhärtigt... nej, London är perfekt för en helg eller lite längre en så. Sen måste jag nog härifrån.
Jo, lite har nog förändrats. Vi har båda blivit kanske lite vuxnare. Hon pratar efter ett par år i London helt plötsligt engelska med riktig brittisk accent. Det kryper in under skinnet och jag inser att jag själv ändrar melodin in min engelska. Hoppas att den där knappt hörbara tyska accenten ska försvinna på köpet...:)
London är vackert. Jag trivs att gå runt på gatorna. Men redan efter ett par timmar är jag säker på att här kommer jag aldrig vilja bo. Det är något i stan som gör att jag är säker - den här stan skulle bränna ut mig på nolltid. Det har nog inte att göra med storleken, New York är tex en stad som jag skulle kunna flytta till i morgon om det var så. Men på något sätt känns London så hårt, så obarmhärtigt... nej, London är perfekt för en helg eller lite längre en så. Sen måste jag nog härifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar