torsdag, december 29, 2011

Tillbaka

Vilken jädrans höst.

På gott och ont.

På ett smack var vi inne i jobba-heltid-hämta-lämna-dagis-svängen. Och sen började det regna och blåsa och ungefär där tog min energi absolut tvärstopp slut och sen handlade det mest om att hålla ut på nåt sätt.

Ont med det: jag blev helt osocial, satsade helst på att hämta på dagis, fixa fram middag och sen kura ihop mig under en filt. Livet blev faktiskt ganska tråkigt stundtals. Jag orkade inte blogga. Inte så mycket annat heller faktiskt. Inte är det väl tänkt att det ska vara så här? tänkte jag mycket och funderade på om man skulle börja leta nya vägar i livet.

Gott med det: att man funderar på vad man vill och vad som är viktigt för oss just nu. Vad vi tycker vi ska satsa på de nästa åren. Att Knodden Ä-L-S-K-A-R sitt dagis och har blivit så mycket självständigare och modigare och mer framåt sen han började.
Och så Pyret naturligtvis. Som tog all min energi och ersatte den med illamående i månader men som nu mest skvalpar runt därinne och buffar lite med jämna mellanrum och växer.

Överlag mest gott faktiskt. Bådar ju gott för 2012.

torsdag, november 17, 2011

Äkta kärlek

I går somnade Knodden i sin säng, varmt omfamnandes vår elvisp.


Frågor på det?

måndag, november 14, 2011

Vänta vänta vänta

Det tråkigaste med att vara i Chennai är att åka hem från Chennai.
Man köar i 40 min för att checka in.
Sen köar man 40 min för att komma igenom passkontrollen.
Sen köar man 20 min för att komma igenom säkerhetskontrollen.
Sen köar man 10 min för att boarda.
Sen köar man (nä, egentligen är det mer av ett kaos av människor i ett hav av avtagna skor) i 10 min för att komma igenom ytterligare en säkerhetskontroll i korridoren precis innan man går på planet.

Måste. Lära. Mig. Vitsen. Med. Bra. Skor. På. Flygplats.

Men nu är jag hemma. Och har varit på badhuset med Knodden som var i euforisk lycka som vanligt. Och väskan är upppackad och Indien-doften utvädrad. Och helt plötsligt känns det ganska längesen man var iväg.

onsdag, november 09, 2011

I dag

Idag har jag försökt förstå Tamil (gick inte alls), försökt äta ris och curry med högerhanden utan att se löjlig ut (gick sådär), och försökt att artigt förklara varför det inte är en bra ide att använda Hitler som exempel på en bra ledare i utbildningsmaterialet (gick bra).


måndag, november 07, 2011

Fail

Och så händer det. Man blir uppgraderad på hotellet till nån form av "superior room". Åh tänker man, det var ju trevligt.

Och så får man ett rum längst upp på 9e våningen med fotmassageapparat på rummet. Och handdukarna vikta som en elefant på sängen. Och ett trådlöst internet som på nionde våningen har för svag signal för att funka på rummet.

På nåt sätt känns det inte riktigt lika lyxigt med uppgradering när man spenderar huvuddelen av kvällen i en soffa jämte hissen i korridoren.

söndag, november 06, 2011

Framme

Framme i Indien, incheckad på hotellet. Trots att man är mer förberedd blir myllret och ljuden och luftfuktigheten och kossorna lite av en kulturchock de första minuterna.

Annars försöker jag mest vänja mig vid det här ”passa upp” grejen på hotellet. Jag är inte så mycket för small talk på hotellet. Det är så mycket möten och prata och lära känna när jag jobbar att jag mest vill hänga på egen hand på hotellet. Kanske är jag på gränsen till otrevlig mot alla män (för det verkar vara ett manligt yrke att städa hotelrum och jobba med att passa upp) som ringer på dörren och frågar om tvätt och lämnar choklad och kollar läget. Jag är nog inte riktigt gjord för sånt här.

Dock var killen som ringde på för att fylla på minibaren faktiskt riktigt gullig. Han frågade var jag varifrån.
”Oh Sweden! I like that book, ”the girl with the dragoon tattoo”. I made the same tattoo. Can I show you now mam?”

Och så drar han av sig kavaljen och drar upp skjortärmen och visar en överarmens tatuerade drake, en exakt kopia.

ABBA verkar inte vara den givna beröringspunkten längre när det gäller Sverige. Mer Naomi Rapace.

fredag, november 04, 2011

Lite gnäll

Vilken särdeles tajming att jag just nu känner mig lite halvrisig när taxin hämtar mig 05.00 (det fanns en tid jag tyckte att det var mitt i natten. Eftersom Knodden däremot tycker att allt från 05.15 och framåt är morgon, så har man ändrat perspektiv skulle man kunna säga).

Var var jag nu? Jo just det. Taxi i morgon bitti 05.00 för avfärd mot Landvetter och Bryssel och slutligen Chennai. Och ett schema för veckan som innefattar tre dagar utbildning i Kancheepuram och sen en massa andra saker och sen åka hem. Ingen rast, ingen ro. Det är verkligen INTE läge att må risigt nu.

Sista längre resan på länge. Känns bra.

Dessutom har jag ju tryckt ut lite roliga excel-ark så jag kan ägna flygresan åt lite controlling. Mmmm. Kan det bli bättre. Vis av erfarenhet har jag också handlat massor av snacks och mat. Sist fick vi nämligen ingen mat på sex timmar när jag flög den här rutten. Sånt klarar inte jag.

Slut på gnäll, nu ska jag skicka de där mailen som jag har dragit mig för lite hela veckan och sen packa ihop och gå hem till min familj.

onsdag, november 02, 2011

Om man nu äntligen har förstått vad det är man ska göra på den där två dagars utbildningen som man ska hålla nästa vecka, och har två dagar (nåja, kanske snarare en och en halv) att göra materialet som krävs. Då får man väl ändå trösta sig med lite godis eller? Jo, jag tycker nog det.

fredag, oktober 28, 2011

Sen sist

Alltså det blev lite mycket på en gång. Har varit i Moldavien för att prata på en konferens.

Som var ungefär som vanligt. Massor av människor som tror att 10 min presenation betyder 20 power point slides, vilket totalt förstörde tidsplanen, så att pauser blev kortade och tiden för networking var nästan ingen. Man kan fundera på varför det så ofta blir så. Ingen är ju så sugen på att sitta och lyssna på presentationer i sex timmar EGENTLIGEN.

Nåväl. Intressant var det ändå. Trots power point poisoning.

Under tiden jag satt i Moldavien var Muhammed Yunus på besök på mitt jobb för en föredrag. Sånt blir man ju nästan lite stolt över. Han har ju ändå fått nobelpriset. Och gjort massor för den sektorn jag jobbar för. På nåt sätt tror jag att hans föredrag var liiite mer intressant än mina 10 min om staff training concept.

tisdag, oktober 18, 2011

!!

Kan vi markera den här dan i kalendern med ett fett utropstecken?

Det här är nämligen dan när det gick att säga god natt och sen GÅ UT från Knoddens rum och han somnade PÅ EGEN HAND.

Tycker det är värt ett utropstecken. Eller två.

fredag, oktober 14, 2011

Nu jädrans

Två knalloranga post-it med saker att göra idag. När det är klart får jag gå hem.


Freeeeedag!!

tisdag, oktober 11, 2011

När man känner sig ganska gammal och mossig

Vad Knodden, 22 månader gjorde idag:

Tog fram iPaden och öppnade fodralet.
Satte på och öppnade den med ett lätt fingerdrag
Upptäckte att pappa visst hade läst nyheterna senast. Backade ur nyhetstablån.
Hittade utan tvekan submenyn "media". Valde "video"
Kom rätt in i ett avsnitt av Fåret Shaun.
Tycker det var fel avsnitt. Backade tillbaka till huvudmenyn och startade ett annat avsnitt.

tisdag, oktober 04, 2011

Snark

Vi har verkligen sovit groteska mängder på den här resan. Jag tror jag har snittat på 50% av dygnet. Sen har vi ätit också. Och badat. Tja, det var väl det skulle jag tro. BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

lördag, oktober 01, 2011

I solen

Kanske tycker någon lite synd om mig för fredagskvällsjobbet. Det tycker jag inte alls ni ska göra. På lördag morgon gick flyget till split, bjudresa med mannens jobb. 25 grader varmt och strålande sol. Det går verkligen ingen nöd på mig. BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

fredag, september 30, 2011

Gaaaaaaaaaaaaaaaaahhhh

Alltså ponera att ni sitter i stress som tusan på jobbet för att den där oväntade deadlinen råkade poppa upp i går. Och ni bara "åh, det går ju ganska bra det här. Nu skriver jag sista meningen och sen skickar jag iväg, och då har jag ju de där två timmarna kvar som jag behöver för att komma igenom resten av inboxen"

Om ni då förlorar dokumentet ungefär....tja där. En sen fredageftermiddag. Och det inte går att hitta jäkelskapet igen, inte ens med hjälp av datasupporten (aka Mannen).

Jag vet inte. Ni kanske blir taggade eller laddade. Själv vill jag mest frossa i tycka-synd-om-mig godis och gråta. Eller vråla lite.

*surskriver och funderar på hur mycket jag måste jobba ikväll*

tisdag, september 27, 2011

Det är tur att man försöker och gör sig till

I går då. Kom hem. Stekte en hel hög pannkakor som en god mor. (kände mig väldigt lyckad i min karriär-bullmamma-kombo när jag kombinerade stekandet med att svara på jobbmail. Häll i smet. Läs email. Vänd pannkaka. Svara på email.)

Knodden bestämde sig för att äta tre rejäla skedar keso med händerna. Pannkakorna var han helt ointresserad av. Trots lock och pock var han stenklar på att det var dags att ställa sig på stolen och säga "ou-ta" (vilket ju betyder tack för maten som alla förstår).

I såna här lägen gäller det att ta till det ultimata matvapnet för att få i grabben en middag och förhindra en outhärdlig kväll. Så vi serverade det som alltid går ner med glädje i alla positioner.

En burk barnmat.
Serverad i burken.
Ouppvärmd.

En gourmékille den där Knodden.

fredag, september 16, 2011

Fredagsgnäll

Om man startar två projekt ungefär samtidigt, hur kul på en skala är det att skriva och pluttra ihop den ANDRA startrapporten?
*surmuttrar på jobbet*

tisdag, september 13, 2011

Hemma igen. Knodden snorar, jag vabbar, det blåser som tusan och blommorna har vissnat i krukorna jämte trappen.

Och det är mycket skönt att vara hemma.

torsdag, september 08, 2011

I går

- Frukost
- Avfärd österut i mörkgrön Lada till Holercani
- Jobba, jobba, jobba
- Lunch: solmogna tomater, gurka, salt, kokt ägg och hembränd körsbärssnaps
- Avfärd mot Speja, förvirring om hur man kommer dit, frågar om vägen
- Anländer inte alls till Speja, utan till gränskontrollen mot Transnistrien. Gränskillen pekar in mot Transnistrien för att komma till Speja. Vi avböjer.
- Får reda på att det finns två Speja, ett på moldaviska sidan, ett på transnistriska sidan
- Hittar Speja. Jobba, jobba, jobba
- Till Chisinau i Mycket Varm Bil
- Jobbar
- Middag på mycket trevliga uzbekiska restaurangen Caravan (kan varmt rekommenderas. Dessutom har de en über-trevlig kypare som pratar flytande tyska som är självlärd i böcker. Sånt imponeras jag av)
- Jobba lite till. Skicka iväg rapport.

Tja, det var väl det. Bra dag skulle jag säga

tisdag, september 06, 2011

Bra dag

Idag var en sån där rolig dag. Började nytt projekt. Motiverat team som har förberett en massa och presenterar en massa och verkar entusiastiska att starta det här jobbet. Gott hopp om att klara massivt jobb på väldigt kort tid.


I morgon arla avfärd mot gränsen mot Transnistrien. Borde vara en fin årstid för en biltur på landet.

måndag, september 05, 2011

Alla vägar går till Moldavien

I alla fall mina.
Det fanns en period i livet när jag hängde här en gång i månaden. Minst. Jag ägnade dagarna åt att kuska runt med min tolk i en Lada runt, runt i Moldovien och jobba. Ibland middag med sällskap. Ganska ofta middag på hotellet och jobba fram till midnatt (det var då det. Nu är klockan 20.30 och jag verkar ju blogga mer än jobba som synes).

Sista gången jag var här på riktigt (om man räknar bort mindre än 24 timmar här för ett par månader sen som inte riktigt räknas) var för ungefär två år sedan. Då trodde jag nog faktiskt att jag inte skulle komma tillbaka. Eller det kanske jag inte riktigt trodde. Mina vägar verkar nämligen alltid gå till Chisinau.

Alltså är jag tillbaka. Nytt projekt som ska startas upp och många kära återseenden. Och hemlängtan så klart. Alltid hemlängtan numera. Fyra outfits i garderoben, när alla är använda är det dags att åka hem. Som en slags adventskalender i kortformat. Mias åka-hem-nedräkning.

fredag, september 02, 2011

Svaret man blir glad att få...

..när man mailar sin chef om sina kortare arbetsdagar för att Knodden har börjat på dagis:

Hi,
this is absolutely fine with me. Please let me know, when you have any problems in this regard. I will of course try to support you as much as possible to manage the challenge balancing family with job.

*fint slut på jobbvecka*

måndag, augusti 29, 2011

Färdigpackad...

...är jag också dessutom. Kort, kort tur till Tyskland i morgon, men är ändå inte direkt sugen.

Nån gång när jag har mer tid får jag skriva om det växande inre behovet av att göra livet mindre rent geografiskt. Men nu dags för lite sömn innan taxin kommer.

Hösten är här

I kväll var första gången jag var tvungen att duscha supervarmt i en kvart för att långsamt tina upp på kvällskvisten. Kvällsrutin från nu fram till mars ungefär. Hösten är här.

torsdag, augusti 25, 2011

Notera andäktigt...

...att den här veckan hände det.


Mannen fick rabattkuponger på blöjor skickat till sig.


Barn-relaterade rabattkuponger. Till en PAPPA liksom. Herre jösses, reklamvärlden är verkligen nydanande måste man säga. Tog bara 20 månader av Knoddens liv för alla blöjproducenter och grötproducenter och bokklubbar och barnaffärer att inse att ett barn har två föräldrar.


Visserligen var det från COOP, ett sånt där månadsutskick till medlemmar där bara mannen är medlem, inte jag. Så det fanns liksom ingen mamma att skicka till i det här fallet. Men nu behöver vi inte haka upp oss på småsaker och surt muttra nåt om hur man plötsligt hamnar i markandsföring a la 50-talet när man får barn. Nä, nu ska vi vara glada! Och köpa billigare blöjor.


onsdag, augusti 24, 2011

Annat nu än då

När vi bodde i Tyskland jobbade jag ganska mycket. Eller ganska och ganska, jag jobbade faktiskt nästan jämt. När jag inte sov.

Nu är det lite annat. Lite mer balanserat. Och sen Knodden kom än mer "springa hem klockan fem"-stuk på jobbet.

I dag insåg jag skillnaden brutalt när en kund bokade in en telefonkonferens klockan 17.00. Jag var nästan helt säker på att det var ett skämt under ett par minuter och tänkte att det ju var så sent att det var ju typ kvällen.

2005 års Mia hade skrattat så hon knappt kunde andas åt Mia årgång 2011. Saker förändrats.

tisdag, augusti 23, 2011

Första dagislämnings-dagen

07.00: Äh det här är väl lugnt, vi ska ju inte ens äta frukost. Kanske inte behöver gå upp ännu
07:05: Fullkomlig kontroll. Supermamma. Minst.
07:10: Och jag som redan är färdigklädd! Hur ska vi fördriva tiden? Jag kan nog lika gärna bädda och lägga in den där tvätten
07:20: Äh...shit! Vi har ju inte ringt och sagt att Knodden är frisk i dag och kommer! Innan halv åtta ska man ju ringa. Var är telefonnumret....
07:22. Pratar med dagis. De vill gärna att vi kommer 10 min tidigare. Typ om 30 minuter. Det tar sisådär 10-15 att cykla. Knodden är inte påklädd, väskan inte packad.
07:23 Knodden uppvisar starkt behov av massivt blöjbyte.
07:30 Klä på, klä på
07:35 Knodden springer ut utan skor.
07:40 Ut med cykeln, på med sitsen.
07:45 Cyklar. Som en liten iller.
07:55 Anländer i svettbad
Sen gråter Knodden hjärteskärande när jag går.
Supermamma. Really.

måndag, augusti 22, 2011

Snart dags för lussebullar

Terminens första körövning i dag. Fint. Man blir glad av sång.

Vi började med Stilla Natt i dag förresten. Julen står för dörren minsann.

onsdag, augusti 17, 2011

Städa städa varje fredag å så varje jul...

(Jo, Knodden har upptäckt Pippi nu).

Har semester en extra vecka för att skola in oss och Knodden på dagis. Går bra.

Annars sysslar vi mest med att hantera översvämningen i bostadsrättsföreningens källare där vattnet gick till knäna en kväll. Lite jobbigt om det är där som pelletspannan står och där man har sitt förråd och så. Kunde varit värre dock. Om inte annat får man ju städat förrådet.

I morgon tillbaka till jobbet. Millioner mail i inboxen skulle jag gissa. Och så två veckor kvar tills jag startar upp en online distanskurs i mikrofinans. En del att göra kan man säga. Men det är i morgon. I dag så städar vi nog lite till.

torsdag, augusti 11, 2011

B-terminalen

Det finns något ironiskt med att man på terminal A på Budapest flygplats (som är för alla flyg inom Schengen) möts av nybyggd shoppingavdelning, ljust och luftigt och gott om plats, medan man i terminal B (alla flyg utanför Schengen) trängs i små trånga utrymmen, köar i evigheter till en helt underdimensionerad säkerhetskontroll med högar av människor, ledsna barn och inget syre, för att sen knö sig vidare till passkontrollen.

På nåt sätt blir det så tydligt just på den här flygplatsen hur världen ändras med ett Schengen-pass i fickan. Det är verkligen inte bästa sättet att börja dan med att anlända till B-terminalen från Pristina klockan halv sju på morgonen och mötas av sedvanlig överlag sur ground staff i Budapest.

Nåväl. Nu är jag hemma igen. Pristina var varmt. Kaffet var fantastiskt som vanligt. Projektet tog ett par små steg framåt. Och jag blev glad över att det hade hänt så mycket i Pristina sen jag senast var där för två år sedan (då hade jag Knodden i magen och ägnade mesta tiden åt att kräkas på centralbankens toaletter. Inte den bästa jobbresan). För varje gång man kommer har något ändrats, renoverats. Fixats. Sånt blir man glad av.


torsdag, augusti 04, 2011

Tom Hanks för en dag

Jag undrar lite hur Tom Hanks egentligen hade RÅD att bo på en flygplats i The Transit?
Idag bor jag på Bryssels flygplats över dan. Förutom att jag ångrar bittert att tandborsten hamnade i det incheckade baggaget så är det ju inte särskilt billigt att hänga här. Hittills har jag lagt ut EUR 15 på en trist frukost och EUR 20 på att får surfa bort tiden lite. Inom en halvtimme.

Nu jobba som tusan ett par timmar. I morgon är det ledig dag och jag har exakt TVÅ dagar hemma innan det bär av igen. 48 timmar som jag mest tänkte tillbringa med att krama och pussa min familj.

onsdag, augusti 03, 2011

Hem hem hem hem hem

I dag börjas hemresan. Väskan packad! Jag gillar hemresadagar.


Ska bara checka ut, jobba hela dan, tillbaka till hotellet, äta middag, hänga ett par timmar i lobbyn, åka till flygplatsen, nattflyga till Bryssel, hänga hela dan på flygplatsen - men sen, på torsdag kväll: hemma.

tisdag, augusti 02, 2011

Det där med Kiva

De första åren jag jobbade med mikrofinans var en av de vanligaste frågorna om man var ute och pratade med grupper som inte jobbade inom sektorn: hur kan vi som privatpersoner engagera oss?

Då, runt 2005 eller så, var egentligen det enkla svaret: "Det kan ni inte". Om man inte räknade med att tex skänka pengar till en organisation som kan också nånstans gjorde lite mikrofinans, eller kanske vara lite extra glad när man betalade skatt för att en del av pengarna går till Sida som delvis investerar i mikrofinans. Eller kanske själv luska upp en av de mycket få fonder som investerade i mikrofinans vid den här tiden.

Av det skälet var det mycket välkommet att http://www.kiva.org/ dök upp - en sajt där privatpersoner kunde investera sina pengar direkt till en mikrofinansinstitution (på pappret till och med till en speciell kund, men det tvivlar jag på att det funkar så i verkligheten. Money is fungible.

Det finns många saker att gilla med Kiva. Som att det definitivt är en organisation som skapades av passion och hårt arbete med fokus på att göra skillnad. Att det gör det lätt att som privatperson direkt göra någonting för någon annan på andra sidan jordklotet, där dina relativt små pengar faktiskt gör skillnad. Och efter att ha träffat på ganska många mikrofinansorganisationer som använder kiva för att finansiera sina lån kan jag säga att det faktiskt funkar. Pengarna når fram. Dessutom är det en plattform som gör det möjligt för även mindre mikrofinansorganisationer att få in externt kapital; de som kanske är för små för att mikrofinansinvesterare (fonder, banker, biståndsorganisationer, utvecklingbanker etc) ska kunna erbjuda en kreditlinje får en möjlighet.

Men det finns en sak som gnager lite på mig när det gäller Kiva. Det handlar om det där om välgörenhet. Jag hade liksom önskat att de var lite tydligare med att mikrofinans per se inte är välgörenhet. Visst kan du leta upp din info om tex räntan som kunden kommer betala till mikrofinansinstitutionen, men det är inte direkt det första som poppar upp när du läser om Youssufs behov av att köpa en ko.

Visst. Det är ju välgörenhet när det gäller att sätta in pengar på Kiva. Ialla fall mentalt. Du får pengarna tillbaka (visserligen utan ränta), men de flesta jag har träffat på säger att de återinvesterar de pengarna i nya Kiva-lån. Och att de gör det här istället för att tex ge pengar till Röda Korset. Så på så sätt är det ju välgörenhet i den änden.

Problemet är att många jag stöter på verkar tro att det handlar om välgörenhet också när det kommer till Youssef - att han också får pengarna utan ränta för att köpa kossan. Och så är det ju inte alls. Sektorn har redan provat det och det funkar inte alls (läs: korruption etc). Det som var det "vinnande" i Grameen banks koncept (som sedermera fick nobelpriset) var just att man började behandla även fattiga som "bankable". Mikrofinans handlar om tillgång till finansiella tjänster, utformade för att passa de fattiga egenföretagarna - inte om att ge bort pengar till vem som helst utan betalning. Alltså får Youssef betala sin mikrofinansorganisation ränta för lånet för att täcka deras kostnader och risk och för att förhoppingsvis också ge mikrofinansorganisationen en vinst (som behövs för att bygga upp strukturer och expandera, men det är en annan diskussion). Det är en ganska självklar sak om man jobbar i sektorn - men en sak som inte är riktigt klar när man som privatperson kommer in på Kivas hemsida. Och som skapar ilska när man upptäcker att Youssef betalar 24% ränta på dina pengar. Det är lite av ett informationsgap där som skavar lite på nåt sätt.

Det om Kiva. Till Jonna :)

måndag, augusti 01, 2011

Kvällsfunderingar

Jobbar man med mikrofinans och befinner sig i Indien är det svårt att undvika funderingar på hur goda intentioner kan slå fel. För tillfället fajtas sektorn med stora problem här efter en nära inpå kollaps av mikrofinanssektorin i regionen Andhra Pradesh. I likhet med lite större finanscirklar har bankerna dragit öronen åt sig och slutat låna till sektorn.

Man kan ju förstå det. Det finns skäl och exempel på att mikrofinanssektorn här behövde ett uppvaknande och en utrensning av dåliga sätt att bedriva verksamhet. Men samtidigt slår det hårt mot duktiga, väl fungerande, socialt ansvarstagande institutioner som helt plötsligt balanserar på gränsen i brist på kapital. Det är helt enkelt inte så himla lätt att bara vara god i de här sammanhangen.

söndag, juli 31, 2011

Hemmasjuk

Söndagar är alltid lite extra pissiga när det gäller det där med hemlängtan. Det är oftast dagarna när man häckar hela dan på hotellrummet för att få färdigt en massa jobb och hinna läsa in sig och hinna skriva och fundera (det där med sightseeing är inte riktigt grejen på jobbresor...).


Så också idag. Har lämnat hotellrummet enbart för en snabb middag, 20 min simma i poolen och frukost. Resten av tiden har jag suttit på mitt rum framför datorn och knappat. Skippat lunch för att jag inte ids äta ensam. Ätit choklad till lunch istället. Knappat lite till. Facebook-knarkat för att få lite avkoppling. Kommer på att jag åt middag i lobbyn med tröjan ut och in.


Och ungefär där blir man alltid lite exta hemmasjuk. Vill inte alls sitta här och häcka, vill hem och bada med Knodden och dricka kaffe med mannen på altanen. Tycker det räcker ganska bra nu. Är det torsdag snart?

Gårdagens jobbmöte



onsdag, juli 27, 2011

Elda lite

Det kan vara så att det kommer brännas ett litet hål i min mage av all stark curry som jag sätter i mig. Men jösses så gott det är.

tisdag, juli 26, 2011

169...

...olästa email i inboxen när jag öppnade den efter två veckors semester. (Om ni undrar varför jag har häckat på hotelrummet hela dan)

Yes mam, no mam

Är i Inden. Första gången och hittills är det inte så mycket att säga om det: jag kom fram mitt natten, slussades till hotellet där jag sedan har tillbringat hela dan och hela kvällen. Thats it.

Jag har kikat ut genom fönstret, så mycket verklighet har jag sett. Utöver det har det mest varit folk som säger "good morning mam" mest hela tiden och dessutom gör allt åt en. Typ lägger upp ens mat på tallriken när man vill ha mer, pluggar in ens USB i datorn när man behöver skriva ut. Lyfta ett finger verkar inte vara nåt man behöver göra på det här hotellet. Ser fram emot lite verklighet i morgon när jobbet börjar på riktigt.

måndag, juli 18, 2011

Dagens infall

Idag var jag en sån där spontan och rolig mamma.

Solen sken, mannen bytte panel på fasaden, Knodden hade lite halvtråkigt på gården. Jag bestämde mig för stranden, packade matsäck, packade in Knodden i bilen och stack iväg.

Ungefär samma sekund som vi kommer ner på stranden går solen i moln. Det blåser upp, de flesta andra börjar vika ihop handdukar och packa väskor. Men skam den som ger sig. Dessutom är Knodden själaglad över att få bada.

Ner i vattnet. Det blåser och är kallt vilket inte verkar bekomma Knodden särskilt. Hans mor däremot tycker det är lite otrevligt. Hon håller ut 15 minuter och bestämmer sig sedan för att det är dags för lite fika istället. Insvept i varm handduk.

Upp ur vattnet. Och ungefär då börjar det regna.

Rafsa ihop saker, få på Knodden badrocken, småspringa mot bilen iförd tofflor och bikini i småregn och halv storm. In med Knodden i bilens värme och låta honom pilla på allt i framsätet medan jag försöker komma i mina kläder i snålblåsten ("nej, stå helst inte på handbromsen älsklingen..")

In i bilen, muta Knodden med en liten ask russin för utebliven fika. (Det är här det naturligtvis slutar regna)

Sen åker vi hem. Härligt med sån där sommarspontanitet tycker jag.

fredag, juli 15, 2011

Dagens alternativ

Numera låter vi Knodden somna till en CD med klassisk musik.

Alternativ 1:
Vi jobbar på Knoddens klassiska skolning. Genom att börja i tid lär vi honom uppskatta harmonier och låter hans undermedvetna arbeta på ett musiköra. Med schemat vi har satt upp bör vi vara igenom de större tonsättarna, inklusive en extra sommarfördjupning i Händel, innan han har fyllt tre.

Alternativ 2:
Det var en desperat handling när jag bara inte orkade med skriket och gråtet på kvällarna längre. Som dessutom funkade. Knodden är numera lugn som en filbunke. Inget lip, bara somna. Planen är att långsamt ta sig närmare och närmare dörren för att sedan kunna sätta på skivan och gå och låta grabben somna på egen hand. (Alltså. Det där kan ta tid. Lagom till konfirmationen kanske. Men ändå. Istället för gnäll och lip är det harmoniskt som sjutton)

tisdag, juli 12, 2011

Semester.

Jag jobbar på att göra ingenting. På att planera lite löst och gå på känslan. Inse att man inte hinner allt på bara två veckor utan mest ska fokusera på det som man vill göra just då.

Träffa vänner. Läsa boken om Lilla Anna. Läsa boken om Lilla Anna. Läsa boken om Lilla Anna. (det där senaste var snarare vad Knodden vill göra). Och inte så mycket mer.

Mycket låg ambitionsnivå på den här semestern. Känner mig mycket nöjd.

söndag, juli 10, 2011

Tillbaka

Jo, jag tog en paus. Eller rättare sagt, jag hamnade i en månad där jag inte hann hålla inboxen på jobbet i tukt och förmaning och nånstans där när man bara inte HINNER svara på ens små, korta mail så blev allt extra borttaget. Bloggen. Stryka. Höra av sig till folk. Tandtråda.

Så jag hängde i Kambodja, åkte hem, jobbade, tog familjen med till Frankfurt bara för att lämna dem där på egen hand två dagar när jag istället lite spontant drog till Moldavien. Sen hängde vi i Tyskland en vecka tillsammans och sen jobbade jag dag och natt två dagar hemma och sen - semester.

Två veckor att ta hand om sig själv lite. Tänkte satsa på enorma mängder blöta pussar från Knodden, massor av tid men vänner och familj. Lite salta bad på toppen.

Och tandtråda också. Ska tandtråda ordentligt.

måndag, juni 06, 2011

Kambodja

Det finns saker i Kambodja som man liksom inte riktigt är van vid när man är en inbiten östeuropa-konsult.

Som hotellet. Som har enorma frukostbufféer och en pool. Med poolbar. (Jo. Det finns en liten pool också på hotellet i Moldavien. Men efter att ha hört om simtävlingen för små hundar i den bestämde jag mig för att klara mig utan)

Som den klibbiga värmen som man lär sig leva med efter ett tag. (Jo. Det kan vara 40 grader i Makedonien också. Fast då är det torrt. Helt annat)

Mopederna. Mopederna. Mopederna. Det finns inte så många mopeder i Kosovo. Det gör inte det.

fredag, juni 03, 2011

Som alltid

Som vanligt ute i god tid. Planet går i morgon vid 9.30. Nu är klockan är närmare halv nio och jag ska bara
- packa resväskan och alla jobbgrejer (Inte.Glömma.Skriva.Ut.Visum!)
- skriva sisådär en hel massa mejl
- duscha
- pussa på Mannen lite extra
- få resa-i-väg-ångest (check förresten. redan klart)

Jag har ju tagit fram resväskan ialla fall, det får väl ändå räknas som någonting.

Phnom Penh nästa.
Vilken gnällblogg det här har blivit. Så är det ju inte. Själva livet alltså.

I natt till exempel: Jag sov 10 timmar (TIO!). Jag tror inte det har hänt på sisådär två år. Mannen avlägsnade Knodden från allsköns hårdragning och bankande i huvud på mycket arla morgonkvisten och lät mig sova vidare. Mycket Fin Man man har.

EEEEwwwwwww....

Dagens rys utmed ryggraden:

Skypediskussion med tänkbar partner en bit österut om ett samarbetsavtal. När jag går med på ett av hans krav kommer kommentaren:

"good girl"

Är jag lite överkänslig när jag tycker att det är både nedervärderande och gubb-sjuk-varning på det?

May we never meet in person.

söndag, maj 29, 2011

Helgsyssla

Nämen så att...om man skulle sluta fredagen med att upptäcka att Viktiga Projektanbudet hade fastnat i ett askmoln över Europa nånstans och troligtvis (eller ialla fall inte garanterat) inte kommer fram i tid till deadline på måndag och därför använda fredag sen eftermiddag till att sätta assistent och chef och diverse andra i jobb för att fixa till fem nya pärmar och packa ihop dem och boka en flygbiljett till assistenten och sen ägna helgen åt att kolla mail med jämna mellanrum för att kolla av att planen håller och nu sitta och vänta på att telefonsamtalet kommer om att assistenten och paketet har landat i Chisinau och är beredda att lämna i anbudet personligen i morgon bitti.

Jag tror jag satsar på det den här helgen.

tisdag, maj 24, 2011

*sura*

I morse vaknade hela familjen på relativt dåligt humör. Jag främst för att jag var tvungen att jobba till midnatt igår och dessutom ser min julisemester trängas ihop till typ en tummetott i form av potentiellt sett en vecka på nåder. Sen gick vi och trängdes och surade lite i köket på morgonen och sen gallskrek Knodden när jag gick till jobbet.

En sån där riktigt härlig morgon. Tror jag tar lite kaffe på det.

söndag, april 24, 2011

Rumänien

Jag lever lite i radioskugga. Är i Rumänien på mycket fin semester och enda internet som finns att uppbåda för oss för tillfället är om man tjuvar på hotellobbyns nät. Har inte så mycket tid att hänga där, så återkommer efter påsk.

Rumänien = very nice BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

tisdag, april 12, 2011

25 kg mindre

Kom hem. Har gosat med Knodden som tusan.

Hem kom däremot inte min väska. Det kan bero på att jag spurtade genom Istanbuls flygplats för att vara näst sist på sista transfer-bussen ut till Göteborgsplanet.

Tyvärr är väskan inte bara försenad utan också ganska mycket borta. Alltså har jag tillbringat en kvart med att utförligt beskriva utseende och innehåll på detaljnivå "ah, du säger grön deodorant, vilket märke var den?" för en ack så vänlig dam som tyvärr inte hade någon aning om var min väska befann sig. Någonstans när jag kom till beskrivningen av mina i och för sig billiga, men ändå så personligt samlade halsband och armband (ja, jag vet, man ska inte checka in sånt. Inte ens sånt i plast. Men jag hade nog med handbagage) som jag insåg att jag faktiskt blir lite ledsen om den skulle vara borta på riktigt. Materialist - ja visst.

söndag, april 10, 2011

Hej då Dushanbe

Nä vet ni vad. Nu räcker det med Tajikistan för den här gången. Det känns som om jag kommer komma tillbaka på något sätt. Men nu är jag mest sugen på att klockan ska bli 02.30 i natt så att chauffören hämtar upp mig och kör mig till flygplatsen. Det verkar vara vår hemma och jag längtar hem.

Unga Tajikistan

En av de första sakerna som slog mig här i Dushanbe var hur unga alla på gatorna var; massor av barn och ungdomar, färre vuxna. Jag funderade på om det var så att äldre kanske inte hänger så mycket i stan eller varför det var så.

Kanske är det lite så. Men en irländsk konsult som jag lunchade med gav mig siffrorna bakom: 35% av befolkningen är under 16 år. Det är ganska mycket det.

lördag, april 09, 2011

Bloggknarka

Ponera att man sitter ungefär en hel lördag själv på sitt hotellrum med datorn som enda sällskap och ägnar sig åt att plutta på rapporter och andra dokument som ska bli färdiga. Hur många gånger hinner man då gå igenom sin blog roll?

a) Nä vet du vad. Vem behöver paus i tänkandet? En gång. Möjligtvis
b) Fasligt många gånger
c) Oändligt många gånger. Så att man hinner läsa alla inlägg grundligt sisådär fem gånger.

Det är inga höga odds på alternativ c här i Dushanbe.

Coffee junkie

Det där med kaffe. Jag börjar förstå konsulten jag jobbade med en gång som jobbade mycket i de här regionerna. Hon hade som standard att packa med en liten vattenkokare, ett paket kaffe och en mycket liten kaffetratt med filter, så att hon alltid kunde brygga sig en god kopp kaffe. Efter en vecka när allt kaffe man ser är pulverkaffe, och även mjölken kommer i form av mjölkpulver, så börjar jag förstå henne. Idag var jag på cafét där alla utlänningar hänger. De har en riktig kaffemaskin, jag fick en riktig capuccino. Att man kan bli så glad av så lite.

fredag, april 08, 2011

Varför funkar inte retur-slaget på den här bloggen längre?! Jag vill inte skriva allting i ett enda långt stycke...

Microfinance according to Mia del 4

När folk frågar vad jag jobbar med säger jag ofta att jag jobbar med biståndsprojekt. Kanske mest för att det är ett enkelt sätt att förklara. Och det är ju faktiskt biståndsprojekt det här, biståndsgivare som investerar för att stöd ska ges till institutioner här och där. Ändå är det nog kanske inte det bästa ordet att välja. Överlag blir ordet bistånd ofta och för många synonymt med välgörenhet. Och kanske är det där som det blir så fel, som gör att man helt plötsligt möter en enorm ilska när folk förstår att ett mikrolån faktiskt kostar pengar för den som vill ha ett lån. Det finns massor av starka skäl till varför man inte bara ger bort pengarna. Det enklaste är kort och gott; vi har redan prövat det. Och det funkade inte. Att ge bort pengar föder korruption. As simple as that. Dessutom är det viktigt att mikrofinansinstitutioner går med vinst. Inte så att de kan tjäna ap-mycket pengar. Men så att de bli sunda, stabila institutioner som kan växa genom sitt ökade kapital. Så att man i alla fall har den tydliga visionen att alla biståndsgivare som ger stöd i olika former är en övergående situation, inte en fast lösning. Problemet är kanske vad det kostar. Det enklaste är kanske att använda räntor i sitt eget land som referens. Det är klart, då låter ju 30% årlig ränta horribelt högt. Men man måste ta lite av en annan referenspunkt; man måste ta i beräkning en hög med extra kostnader som mikrofinansorganisationer möter för att kunna serva sitt klientel på ett bra sätt. Den dagen Swedbank börjar ha en kille som kör runt på moppe runt Västra Götaland för att samla in folks sparade 10-kronor, så kanske vi skulle märka av det på våra räntor också. Sen finns det ju risken, högre kostnade för inlåning etc. Därmed inte sagt att alla mikrofinansorganisationer är rimliga i sina räntor. Det finns säkert de som har en ledning som tar ut en massa vinst och gör sig rika. Det finns säkert många fler som genom att vara ineffektiva har högre operativa kostnader än de borde. Men man måste ta ett annat perspektiv än sitt egna svenska när det gäller räntor på mikrolån.

För övrigt...

...orkar jag inte riktigt hyperventilera över att Knoddens nya hjälm fanns i två färger: the good old usual blå och rosa. Det får bli en suck den här gången.

torsdag, april 07, 2011

Hemlängtan



Så här länge har jag faktiskt aldrig varit borta från Knodden förut. Mentalt tror jag nog att eftersom veckan börjar närma sig sitt slut är det liksom dags att åka hem. Fast egentligen så vet jag ju att det är först på måndag planet går.


Vi pratar på Skype nu, Knodden och jag. Eller pratar och pratar, men vi leker tittut och vinkar åt varandra och gör pruttljud.


Och så längtar jag hem som tusan efter lillkillen som precis har fått sin första cykelhjälm idag.

onsdag, april 06, 2011

Antingen eller

På något sätt känner jag mig hemma efter ett par dagar här. Inte hemma som hemmastadd utan som i igenkännande. Det är likt Moldavien. Bara lite fattigare, lite slitnare, lite större. Och så den där mellanöstern-touchen till det hela. Kvinnor i traditionella tajik-kläder bryter av öst-feelingen och arkitekturen. Och som så ofta är det antingen eller. Alltså skumpar bilen in på en trång gata med lervälling och hål för att nå mitt hotell. Innanför portarna till hotellet möter mig en enorm innergård där det har byggts upp en litet stenberg med ett vattenfall. Små rådjursstatyer i trädgården och burar med fåglar för att få lite trevligt kvitter i bakgrunden. Mitt rum har ett enorm vardagsrum och två duschar. Man går från ytterlighet till ytterlighet varje dag till och från kontoret.

måndag, april 04, 2011

Slut på ljuse

Hörrni, jag har en hel massa att skriva. Om första intrycken från Dushanbe, om sömnbrist eller kanske mitt enorma rum och det fejkade vattenfallet utanför hotellet. Eller för den del fatttigdomen. Eller maten. Eller hur mycket man inser att man verkligen borde prata ryska. Men hinner inte nu. Om 15 minuter beräknas nattens planerade strömavbrott inträffa. Ialla fall har de tydligen inträffat den senaste veckan. Kan ju hända att hotellet har egna generatorer, men det kan också bli becksvart här om 15 min. Dessutom innefattade förra natten totalt fyra timmars sömn, varav två ihopvecklad i mittensätet på flyget. Det kanske är dags att sova lite alltså. Jag återkommer.

söndag, april 03, 2011

Next stop.... Eh, ja dit du ska då

Man vet att man inte har valt den vanligaste destinationen när incheckningsdamen på Landvetter säger:
- Ja, då är väskan incheckad hela vägen till.... Eh... Ja, dit. Hela vägen.

Dushanbe nästa. BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

torsdag, mars 31, 2011

Kaoset

Efter världens slitigaste vecka i Tyskland som kröntes med att jag fick gå hem och lägga mig med migrän, kom jag hem till magsjuka och en ynklig Knodd. Efter det har livet mest bestått av att ta hand om Mycket Ynklig Knodd och försöka få nåt jobb gjort. Vid halv fyra-snåret i natt satt vi tex och kollade på Bamse samtidigt som vi matade Knodden med morotspuré* Ni ser ju. Det är lite kaos. (*Alltså. Det var en del i en snillrik strategi. Efter en vecka utan att riktigt ha ätit vaknade Knodden och var vrålhungrig. Bra tecken i sig, men han var lite för slut och hungrig för att orka äta. Moment 22 skulle man kunna säga. Lösningen blev att sätta på film - den lille parveln sitter tyst och stilla som ett ljus, och då kunde man liksom mata in mat snett bakifrån utan att han riktigt noterade. Alla sätt är bra utan de dåliga.)

söndag, mars 20, 2011

Och så var man i Frankfurt igen och solen skiner och jag...ja, jag jobbar. Och lär mig saker.

lördag, mars 12, 2011

Microfinance according to Mia del 3

Livet tillåter mig att återvända till lite funderingar. Jag träffar en gammal kollega över middag här i Skopje. Vi pratar om hur fort det vänder. Hur alla tyckte allt var så himla bra, och det kom fartblindhet in i sektorn. Och människor som glömde av att det ju faktiskt inte bara handlade om financial sustianability and profitability, utan om att målet med hela mikrofinansgrejen ju är att skapa bättre förutsättningar för de som har det svårt.

Under de senaste årens mikrofinans-eufori har det lätt låtit som att mikrolån ska vara en rättighet för alla. Så är det ju inte alls. Alla ska inte få ett lån.
Däremot kan jag tycka att TILLGÅNGEN till finansiella tjänster för alla är ett viktigt mål. Att även fattiga ska ha ett säkert ställe att spara pengar på, att mikroentreprenörer ska ha en finansiell partner som förstår vad de behöver för att utveckla sin business.

Det betyder ju inte att vi ska ge ut lån till höger och vänster som någon slags välgörenhet. Tvärtom. Det som man ser i en del länder just nu är ju just för att lån har getts ut alltför lättvindigt. (tja, det finns ju vissa paralleller till subprime i USA här). Precis som här måste man noggrannt bedöma kundens återbetalningsmöjlighet. Skillnaden mellan en bank och en mikrofinansorganisation ligger inte i att den ena är strikt och den andra inte; det ligger snarare i att mikrofinansorganisationen har produkter, procedurer och organisation som är mer anpassad till de fattigas speciella behov.

Alltså. Mikrolån. Inte för alla. Så är det.

(Och som vanligt är det ju mina tankar och inte nödvändigtvis min arbetsgivares. Men det vet ni ju redan)

fredag, mars 11, 2011

Hell week over

Två minuter till midnatt och det verkar faktiskt som om jag har tagit mig igenom mina två riktigt överjäkliga jobbveckor. Jag har balanserat en aldrig sinande tickande inkorg med saker som jag är försenad på, med totalt åtta dagar hålla kurs på en 10 dagars-period. Ja, och så i kombination med att försöka skriva ett projektförslag och hitta konsulter till det. Och så var det ju det där att en av veckorna var jag i Tyskland med familjen och hade gruppmöte och möte om det ena och det andra.

Men nu. Kanske lättar det en vecka. Väskan är packad för hemresa och jag längtar efter min lilla familj så jag håller på att gå åt. Det här med att resa som tusan i mars och april - jag känner redan att det suger mastodontmycket.

Vad det är svårt med balans i det här jobbet.

onsdag, mars 09, 2011

Om ni undrar hur roligt jag har det där här veckan generellt...

... så är klockan nu 22.33 och jag sätter igång att pilla med en projektplan som måste vara klar ungefär i förrgår.

Jag vet fortfarande inte riktigt var i stan jag bor, eftersom livet efter jobbet jag är här för består av att ta en taxi till hotellet, äta på restaurangen brevid och sen jobba till midnatt. Så kul har jag det.

Utsikter (?!) inför morgondagen.

I morgon är jag bjuden på middag av min projektpartner. Som efter-middag-aktivitet föreslog jag att promenera runt lite i stan. Hon förslog male striptease.

Snacka om skilda förväntningar.

tisdag, mars 08, 2011

Under saker som jag hade glömt

Ett fenomen som jag hade glömt efter att inte ha varit på Balkan på flera år är kaffedamen. I stort sett alla institutioner jag har besökt har någon som främst verkar jobba med att göra kaffe till personalen och gäster. Man slår henne en signal om man är sugen på en capuccino, så dyker hon upp med en liten bricka och en kopp.

lördag, mars 05, 2011

Sen sist

Åkte Tjejvasan.
Klarade Tjejvasan.
MYCKET STOLT.

Hem och packade upp och packade om.
Tog familjen och drog till Tyskland
Jobbade. Stressade. Pussade på familjen på kvällen. Jobbade lite till. Somnade.

Satsade på det schemat ungefär hela veckan. Roligare än så blev det inte.

Sen blev det fredag och jag var så himla trött att jag höll på att falla ihop. Lite libanesisk mat på hotellrummet som kändes välförtjänt.

Och så idag har vi inte gjort så mycket. Njutit av vårsolen. Druckit kaffe i parken och kollat på när Knodden jagar duvor och ropar "du-du" när pråmarna passerar på Main.

Och så packat då. Och förträngt att det är hej då til familjen i morgon på flygplatsen när de åker hem och jag åker vidare. Men det tänker vi inte på nu.

fredag, februari 25, 2011

Runt runt

Hörrni, jag springer runt som en yr höna och försöker packa till helgens vasa-bravader. Måste hämta skidorna och försöker hitta min underställströja och så var det ju matsäcken också...

Mer mikrofinans nästa vecka typ.

onsdag, februari 23, 2011

Microfinance according to Mia del 2

Del två - den Rimliga Räntan

Det här är ofta en brännpunkt när man pratar om mikrolån - att räntan i våra öron låter horribel. Runt 30% är väl ganska standard skulle jag tro.

30% låter ju fanatiskt mycket. Ren utsugning. Eller? Det är tyvärr inte så enkelt.

Först kan man ju börja med att kolla på alternativen; att låna av en privat s.k moneylender är oftast alternativet. De jobbar ofta i området kring 100% ränta.

Men egentligen kanske det är viktigare att fundera på vad räntan innehåller. Den innehåller kostnaderna för inlåning (vilken inte är helt låg i många av de här länderna - jag har jobbat med organisationer som lånar in för 21%). Den innehåller täckande av risk (vilket är snäppet högre eftersom mikrolån nästan alltid saknar en formell säkerhet - de är alltså på pappret ofta blancolån även om man använder sig av alternativa säkerheter istället). Den innehåller organisationens kostnader. Här ligger ofta den stora delen. Att arbeta med mikrolån betyder höga kostnader; man hjälper kunden med ansökan, man besöker kunden, ofta också kundens familj, man besöker varje kund flera gånger under lånetiden, och man har en kund som betalar tillbaka ofta, men i små summor. En del organisationer reser till kunderna och tar emot återbetalningarna hemma hos dem. Det kostar. Tid och pengar.
Och så innehåller räntan vinst. Hur stor beror på organisation. Vinst är bra. En mikrofinansorganisation behöver vinst för att bli en stabil organisation som i längden inte är beroende av bistånd. De behöver vinst för att växa och nå fler människor. Jo, jag tycker vinst är bra. Frågan är främst vad man gör av vinsten.

Det snackas mycket räntetak i sektorn just nu. Att man ska bestämma ett max som ingen får gå över. Jag är skeptisk. Främst för att det kommer göra mikrofinansorganisationer begränsade. Vem ska åka moped på bergsvägar i timmar för att kunna samla in återbetalningar och inbetalningar om de inte får ta betalt för tjänsten? Det måste finnas andra sätt att göra sektorn ansvarstagande. Och inte glömma sina utgångspunkter. Mer om det i morgon.

Tantvarning

När man fryser mest över ryggslutet. Det gör inga kids.

Total fail är...

...när man fryser på kontoret och drar upp värmen på max innan man går hem. Bara för att inse nästa morgon att man drog reglaget åt fel håll och stängde av värmen istället.

Idag jobbas det i täckjacka.

tisdag, februari 22, 2011

Microfinance according to Mia del 1

Man måste nog vara lite rimlig. Det hade ju varit toppen om ett gäng mikrolån hade kunnat lyfta ett land bort från fattigdom. Men tyvärr tror jag inte lösningen är så enkel. Det finns alldeles för mycket andra saker som måste finnas; ett starkt rättssamhälle, infrastuktur, utbildning, sjukvård, mänskliga rättigheter, bra kvalitet på industriell produktion, låg korruption. Det är så mycket annat som måste finnas utöver tillgång för alla till finansiella tjänster. Vi löser inte världens fattigdom genom att ge en kvinna EUR 200 för att köpa en kossa. Inte ens om vi ge 100 kvinnor EUR 200 för att köpa en kossa var.

Därmed inte sagt att mikrofinans inte kan förändra. Mikrofinans kan också hjälpa. Någon med en bra affärsidé kan få en chans till kapital. Än mer viktigt, man kan få hjälp att utjämna ojämna inkomster och utgifter (den där beräkningen "att leva på USD 2/dag" innebär ju väldigt sällan att man har en jämn, daglig inkomst). Och eftersom vi pratar om mikroFINANS, inte mikrolån, så kan man i utökad takt erbjuda det som många fattiga har högst på listan; ett säkert ställe att spara sina sparpengar på ett säkert ställe är mycket värt. (det är inte helt ovanligt att microsavings har en ränta under inflationen, men säkerheten värderas så högt att de ändå får kunder. Men det är ett annat tema)
Och kanske kan de där EUR 200 till en kossa förbättra situationen för just den kvinnan och hennes familj. Jag träffade en gång en fruktförsäljare i Khartoum. Med hjälp av sitt lån hade han investerat i en större vagn för sin frukt. Den högre inkomsten hade gjort att han kunde gifta sig. Hans liv hade blivit bättre. För mig är också det en påverkan till ett bättre liv.

Tillgång till finansiella tjänster kan hjälpa på många sätt - det kan hjälpa individer eller byar, men det kan knappast på egen hand utrota fattigdom överlag. I så fall behövs det stöd i flera andra områden, där mikrofinans är en del av det hela. Man hjälper en individ, eller en familj. För mig räcker nog det. Jag gillar idéen med hjälp till självhjälp, att öka individens deltagande i samhällsstrukturer. Jag gillar det.

Det betyder inte att dokumentären från Tom ljuger. Inte alls. Tvärtom ser vi nu hur mikrofinanssektorn inte alls är så skonat från finanskris som vi trodde, och en del dåliga exempel på hur lån har getts ut till höger och vänster poppar upp i världen. Framförallt tror jag att dokumentären fick mig att en gång för alla tänka att vi måste börja skilja på mikrofinans och mikrofinans. Det finns socialt ansvarstagande organisationer - och de finns de som satsar på kortfristig vinst. Allt är inte gott bara för att det är mikrofinans. Men mer om det där med återbetalning och räntor i morgon. Nu sova.

Microfinance according to Mia; Intro

Nästa Uppdrag Granskning som sänds i morgon (tror jag) ska handla om baksidan av mikrofinans. Reportaget har gjorts av Tom Heinemann och har redan (kanske i lite annan form) sänts av NRK och finns även i en engelsk version. Jag kollade på den norska versionen för ett par veckor sedan och tänker att det finns ganska mycket att säga. Om tankar det medförde hos mig, men också ganska grundläggande saker som kanske måste klargöras. Jag säger inte att Tom har fel i sina slutsatser. Bara att de är lite väl mycket svart och vitt för min smak. Toms sanning är inte nödvändigtvis hela sanningen. Livet är lite mer gråzoner än så.

Så nu blir det en radda inlägg om Microfinance according to Mia den här veckan. Någonstans måste jag ju ialla fall skriva av mig om de allra största missförstånden inom det här området. Mina egna åsikter alltså, efter sju år i den här branchen. Däremed inte min arbetsgivares åsikt.

Först kommer det handla om vad man kan uppnå med mikrofinans. Ett starkt tips är att man inte kan utplåna ett lands fattigdom med mikrolån. Stay tuned.

måndag, februari 21, 2011

Struts

Det är nåt med Skatteverket som får mig att få ont i magen. Det har inte så mycket med att göra med själva betalandet av skatt - jag betalar faktiskt väldigt gärna skatt. Snarare har det att göra med känslan att jag tänker att jag gör fel. Eller har glömt nåt. Att jag kommer liksom bli uppringd om en massa år och bli krävd på pengar eller nåt.

Det är nåt med hela grejen som gör mig till en struts.

Därför orsakade årets skattebetalningsplan ett enormt strutsbeteende, när planen var enorm. Som i massor massor mer att betala varje månad. Som i att jag inte skulle få mer pengar över än att betala huset varje månad.

Sen går jag runt med det där beskedet i väskan i två veckor och ägnar två veckor åt att hela tiden hitta viktigare saker att göra (nu kan man ju tycka att se till att man har pengar att köpa mat för kanske är viktigare än att storstäda eller baka bullar. Men se, så fungerar inte strutsbeteendet).

För att ÄNTLIGEN idag ringa. Och som vanligt mötas av - en vanlig, trevlig person. Som lovar kolla igenom och räkna om och det här ska nog ordnas. Och jag påminner mig för hundrade gången att det faktiskt är hyvens personal på Skatteverket. Jag får alltid bra och trevliga handläggare som klarar av att inse att vi andra dödliga inte förstår mycket om skatt (en lärdom som kaaanske försäkringskassan skulle fundera på).

I morgon ringer Skatt-Lena. Jag tror det liksom kommer ordna sig. Annars får vi leva på gröt i den här familjen ett tag och det känns ju lite onödigt.

En himla hets

Det där med lunch är inte riktigt optimalt när man sitter ensam och jobbar. De flesta dagarna slutar det med att jag bara äter något framför datorn. Hetsäter oftast. Vet inte riktigt varför men fort ska det gå. Som om jag helst ska äta på 3 minuter. Helt ologiskt.

Äta långsammare. Veckans mål.

lördag, februari 19, 2011

Slött

Sista helgen hemma innan det är dags för reseperiod. Vi bakar bröd och tvättar tvätt och går promenad i solen. Jag borde åka längdskidor, men jag bestämde mig för att titta mig i form på Vinterstudion i stället.

Så mycket mer händer inte idag.

fredag, februari 18, 2011

Smygkontoret

Fördelen med det helt mobila kontoret är att man kan jobba lite varstans. Idag jobbar jag hemma av olika skäl. Gömd inne på kontoret, uppkrupen i soffan. Sen kommer jag fram lagom till lunchen och kaffet.

Helt ok upplägg det här. Dessutom är det fredag och solen skiner.

onsdag, februari 16, 2011

Mia - muppen

Jag tror faktiskt att jag behöver ut och lufta mig lite. Hänga på huvudkontoret lite eller ut och jobba nånstans. Det känns som om jag börjar bli lite av en mupp efter snart två månader själv på mitt lilla rum. Jag pratar för mycket för mig själv och kan inte komma ihåg när jag fixade håret senast. Time to go. Ska bara åka Tjejvasan först.

tisdag, februari 15, 2011

Well done

På listan över egenskaper som jag gärna hade haft: pysslighet

Jag hade gärna varit så där bra på att göra fina julkort eller små blomgrupper eller bara någon gång lyckas med att hälla sin sylt på en sån där FIN burk med en liten etikett. Men ärligt talat; det är jag inte. Man måste inse sina begränsningar.

Därför är jag mer än nöjd att jag de senaste två kvällarna har tagit tag i det dåliga samvetet att skriva lite i den där boken om Knoddens framsteg.

Mycket nöjd var ordet.

söndag, februari 13, 2011

Hur viktiga är egentligen 5 km?

Alltså. 15 km. Så himla överskattat. När man kan sova länge istället. Och satsa på 10 km i strålande solsken - och GLID (och en mycket ömmande axel, men det skiter vi i nu)

Sen bad i spa-bassängen med Knodden och resten av familjen innan vi packade in oss i bilen och körde hem. Bra helg det här.

Nu skidskytte skulle jag tro.

lördag, februari 12, 2011

Skidkung

Nä, nu blir det ett mindre pretentiöst inlägg efter det förgående lite väl snusfönuftiga

Vi är på Billingen och jag gör sista tappra försök i skidspåret innan Tjejvasan.

Planen idag var 20 km. Efter 3 km var jag helt slut. Förstod inte varför jag hade blivit så kass på ett par veckors vila. Efter 8 km frågade en sån där Riktig Skidåkare om jag inte heller hade glid (dåligt glid var ett understatement i mitt fall). Då kändes det ialla fall mindre hopplöst.

Nu sova. Imorgon 15 km. BlogBooster-The most productive way for mobile blogging. BlogBooster is a multi-service blog editor for iPhone, Android, WebOs and your desktop

torsdag, februari 10, 2011

När man tycker man har kokat nog med kaffe

Det där med att tuffa till sig lite.


Ms. Baglady funderade om det där med att komma bort från en admin-roll på jobbet. Slippa hamna i hon-som-fixar-kaffe-rollen. Faktiskt inbillar jag mig (utan något statistiskt underlag) att det där har lite med män och kvinnor att göra. Helst skulle jag ha fel, men kan det vara så att det är fler tjejer i assistent-roll som får fixa fika än män i samma position? Jag tror tyvärr det. Totalt subjektivt och utan belägg.

Men det här tror jag krävs om man känner att man vill gå vidare:


- Vara på glatt humör där man är. (vilket ju inte är samma som att vara nöjd med att vara där man är) Alltså inte sitta och sura för att man spendrar en dag på att formatera dokument. Då kan man lätt hamna i facket "hon som tycker hon är lite för fin för det här jobbet". Inte så bra om det finns andra på företaget som har jobbat sig upp genom ett par års hundjobb.

- Vara noggrann och pålitlig. Visa att man kan ta eget ansvar och genomföra saker på egen hand.

- Utnyttja chanser att visa att man kan andra saker. Jag har en super-assistent just nu som inte bara formaterar och kollar språkfel men också gör kommentarer på innehållet och försöker ta till sig så mycket som möjligt även tekniskt. Bra approach skulle jag säga.

- Och visa att man vill gå framåt! Vara tydlig på sina utvecklingssamtal och få chefen att acceptera konkreta saker som du ska få lov att jobba med under nästa år. Hitta nåt på arbetsplatsen som du skulle vara bra på och försök komma med på det tåget. Det gäller ju att man har en arbetsplats som är öppen för att låta en dyka lite i kallt vatten för det där....men kan ska inte ge upp.


Och sen när man väl inte längre är kaffe-kokerskan så tror jag man vinner i längden på att på ett trevligt sätt avvisa kaffe-kokeri. Och när man själv behöver någon som kokar kaffe eller formaterar ett dokument, att man aldrig glömmer att uppskatta deras arbete. För man har ju faktiskt varit där själv.


Kanske var det så jag gjorde. Eller så hade jag bara tur. Det kan ha varit tur också.

tisdag, februari 08, 2011

Bli bättre på att säga nej

Egentligen borde jag kanske skriva om Helgen. Alltså helgen när mannen och jag checkade in på hotell utan Knodden och ägnade oss åt att gå på bio och ligga i sängen och lösa korsord, och strosa i stan och äta brunch och dricka kaffe läääänge och så sova då så klart. Så värda det var vi.

Men nu funderar jag mest på varför jag är så dålig på att säga nej på jobbet. Eller snarare så börjar jag bli bättre på att säga nej, men jag känner mig alltid så elak efteråt. VARFÖR är det så?

Som idag. Kollega mailar mig och frågor om jag kan hjälpa till och ta över en grej. Jag tänker att jag kan akut-hjälpa-till men kanske inte nödvändigtvis ta över hela saken. Pratar med min närmsta chef som håller med.

Alltså inget konstigt. Ändå känner jag mig lite som en svikare.

Måste. Tuffa. Till. Mig

fredag, februari 04, 2011

*trumvirvlar och jubel*

I natt sov Knodden hela natten.

Första gången någonsin. Inte ett enda litet pip fram till klockan 6.

Ärligt talat så har jag alltid tänkt att de som säger att deras barn sover hela natten nog ändå är uppe en gång och stoppar in nappen eller så (I vår värld har det inte direkt räknats när man går upp och sätter in nappen. Man behöver ju knappt vakna för det liksom). Men nu vet jag. Det är faktiskt möjligt att små barn sover hela natten. Utan att väcka föräldrarna en enda gång.

Jag är på jobbet 7.30, utsövd och knappt i behov av kaffe. Bara det kan ju göra en lycklig.

torsdag, februari 03, 2011

Update

Lunchpaus och 18 frågor kvar. Jag är ganska oförtjust i Lisa Nilssons Kent-cover nu.

onsdag, februari 02, 2011

Och som vanligt har även detta större jobb en sång



Jo, eftersom jag brukar värka ut de flesta större jobb till tonerna av en sång, så finns det ju även en multiple-choice-frågor låt. Som behövs för att jag ska koncentrera mig och komma igång. Sången väljs någorlunda av slump och kan sedan inte bytas ut. I slutet av jobbet brukar jag halvt avsky låten.

I give you Lisa Nilsson, tjejen som sjunger när jag trycker fram frågor om resonabla räntor för lån till fattiga, beräkningar av cash-flows och frågor om double bottom line. Man kan undra hur många gånger jag hinner lyssna på den här låten innan jag är klar. Jag tror på ganska många.

Skylla sig själv

På listan över spännande och intressanta jobb ingår inte att göra 100 multiple choice frågor till ett slutprov. Det ingår snarare i nödvändigt ont och bra att ha -avdelningen.

Jag har skjutit på det här (naturligtvis) under devisen att jag har så mycket annat viktigt att göra. 65 frågor kvar och jag måste vara klar i morgon.

Det blir inte en av de roligaste dagarna på jobbet det här. Hög skylla-sig-själv-faktor är det också.

fredag, januari 28, 2011

Error

Och så bokar man in sig på träningspass på kvällen och fast man inte alls är sugen så packar man väskan och seeegar man sig till gymmet. Bara för att inse att man tog fel väska i hallen och håller i en skötväska istället för en gymväska.

Skor och vattenflaska kan inte ersättas med blöjor och majskrokar.

*suckade och vände i dörren*

torsdag, januari 27, 2011

Sommarkärlek

Jag vet inte vad ni har tänkt göra i sommar, men vi tänker gå på bröllop.

Ungefär hundra stycken. Eller, nja, kanske snarare fem. Men ändå. Så mycket kärlek på en sommar. Man blir ju alldeles varm i hjärtat.

onsdag, januari 26, 2011

Lunchens lärdom

Om man har Lasse Kronér som spinninginstruktör på lunchpasset så snackas det ganska lite om muskler och teknik, men bra mycket mer om vikten av att hålla tempo och längden på Janet Jacksons intron.

tisdag, januari 25, 2011

Är 116 cm inte alltid 116 cm?

Sånt här gör mig vansinnig.

http://ennyblogg.blogspot.com/2011/01/om-klara-ar-116-cm-och-kalle-ar-116-cm.html?spref=fb

Tur att tjejkläder är lite mindre och svårare att springa runt i. Så att man liksom kan vänja småtjejer redan från början vid att tjejer ska sitta stilla och vara tysta och söta. Skönt att veta att Lindex tar sitt ansvar. Verkligen.

En natt som skriven av Norén

Det började så bra. Knodden somnade som den lille ängel han är. Sov så gott. Jag var på kören och hittade en själsfrände i den nya tjejen jämte. Hennes 14-månaders bebbe sov också som en kratta. ALLA andra barn* sover hela nätter från månad 5, men inte mitt. Och inte hennes. Jag känner på mig att den gemensamma ackumulerade tröttheten kommer göra oss till tajta vänner.

I natt blev det ungefär som en pjäs av Norén. Vi klockade in på sisådär 4-5 timmars sömn. Däremellan ägnade sig Knodden åt ett mentalt sammanbrott, och efter två timmar av konstant nypande och ålande och knuffande fick även hans hulda mor ett mindre mental sammanbrott. Ingen bra kombo kan jag säga.

Jag hade egentligen ett helt annat blogginlägg planerat, men först måste jag kolla möjligheterna att inta kaffe intravenöst. Jag återkommer.

*Jo, jag vet ju att rent statistiskt är det inte så. Men det känns så.

måndag, januari 24, 2011

Ketchupeffekten

Januari - inga jobbresor. Sitta hemma, plutta i stort excelark, göra två ton utbildningsmaterial
Februari - inga jobbresor. Sitta hemma, göra ytterligare två ton utbildningsmaterial och lite annat

Mars - bo i resväska. Packa med familjen, åka iväg, hem med familjen, vidare iväg. Lite kort hem, tillbaka iväg. Bli lite lagom miserabel på alla nätter borta från familjen.

Fattar inte vad det är med mars. Varför ska allt göras i mars?

torsdag, januari 20, 2011

Vad hormoner kan göra

För övrigt fick Knodden en ny liten kusin igår! Så himla söt.

Innan Knodden fanns och man fick bild på ny liten bäbis:
"Åh, jättesöt! Så gulligt"

Nu när Knodden finns och man får bild på ny liten bäbis:"
"ÅHHHH, så SÖÖÖÖÖÖÖT!! Jag vill också HAAAAA!!!!!!!! " *lipfärdig av överdos av hormoner*

Ta ut i förskott

Jaja, det är väl sisådär 3 månader kvar till påsken, jag veeet. Men ändå. Det går fort. Sen. Åka upp i bergen och äta god mat och allt det där.

onsdag, januari 19, 2011

Flyga för skojs skull

Nu sticker vi över påsken mina kära!

Här ska bokas biljetter som bara är för semester. INGET jobb, bara roligt. Jag ser framför mig det långa lite mer förväntansfulla, PLANERADE packandet. (Till skillnad från tvångs-packandet inför jobbresor som ofta inträffar mindre än 6 timmar innan ap-tidiga-morgon-taxin kommer. Under protest). Läsa på innan, fundera på vad vi vill se på (utöver en fem-minutare på Wikipedia för att lära sig basics och vad valutan heter).

Vi tänkte hänga med goda vänner, äta mat, dricka vin, kolla på grejer, åka på utflykt.

Yey, yey, Rumänien nästa.

Nattens mysterier

I natt vaknade jag av Knoddens bak i mitt ansikte runt halv två-tiden. Och sen snodde han runt, runt i vår säng i timmar.

I morse undrade mannen vad han egentligen gjorde i vår säng så tidigt. (Annars brukar vi satsa på egen säng fram till morgonvällingen). Som om jag skulle veta. Jag är helt bombsäker på att jag inte har hämtat honom. Mannen säger sig inte heller ha något minne av att han har gått upp och hämtat honom.

Kvarstår två alternativ:

1) Knodden är egentligen en liten ninja som smyger runt huset på nätterna och klänger i lampkronor och sånt. Den här natten gick han och la sig på fel ställe.

2) Det bor en zombie i vårt hus som hämtar barn från spjälsängar på nätterna och lägger dem i föräldrarnas säng.

söndag, januari 16, 2011

Back to life again

Det här med kräksjuka. Det kan man klara sig utan.

fredag, januari 14, 2011

Mamma-knep

I går då.

Knodden kräks. Dricker. Och kräks. Är som en väldigt ynklig disktrasa.

Det är då man tar till mamma-knepen. Alltså knep från sin mamma som med tre barn antagligen har genomlevt ganska många maginfluensor.

Knodden teskedade med ökat aptit således i sig en deciliter avslagen cola. Att han faktiskt slutade kräkas efter det samt att han i den decilitern troligtvis fick i sig mer socker än totalt i hela sitt liv tidigare, ledde till att vi hade en Knodd som sprang runt, runt i vardagsrummet strax efter 22-snåret. Socker-chock i enorma proportioner.

Men det funkade. Idag har vi glad Knodd tillbaka.

Mammor. Bra att ha helt klart.

Frågesport

Jahaja, nu börjar resekalendern bokas. Man förtränger att man får klara sig utan Knodd-snutteri då och då. Och bestämmer sig för att ta med familjen lite grann också. Det kommer gå bra det här.

För att värma upp inför kvällens På Spåret kan vi ju köra en lite huvudstadsfrågesport:

Resan i mars går till Makedonien, vars huvudstad ju heter....? (ahh, det där var en uppvärmningsfråga skulle jag säga)

Sen nån gång i april, maj sisådär, går flyget till Tajikistans huvudstad som heter....?
(att googla är fusk)

torsdag, januari 13, 2011

Mitt jobb i ett nötskal

Dagens citat från Skypande med kollega:

"Well. We are going to sell you and then we get an income from you"

Häpp.

Det blev lite bättre

För att uppväga morgonens något risiga start genom en enorm kräkorgie av hushållets yngre herre, så upptäckte jag strax efter lunch att man kan få tag i en riktigt billig latte to go om man letar sig mot kaféerna närmare en av gymnasieskolorna här.

Det blir till och med roligare med excel-ark när man har en god kaffe.

Morgonstund har guld i mun

Jag vet inte hur ni vaknade i morse, men själv vaknade jag av att jag blev kasadkräkt på.

onsdag, januari 12, 2011

Vi bor ju hus. Så här:



Hus. Fast bostadsrätt. Ibland är det lite jobbigt när käbbelnivån höjs.
Fast sen finns det ju klara fördelar också.

Som i morse. När man går upp vid 7 och en av grannarna redan är i full gång att skotta nattens snö. Man kommer ut på trappen på väg till jobbet och allt är skottat och klart. Väldigt fint.

tisdag, januari 11, 2011

Dagens viktigaste

Idag tycker jag förresten att ni ska ta er tid att rösta på dagens viktigaste omröstning.

Min käre kusin funderar på sin kultur-status i form av kulturkofta. Jag tycker han lyckas bra med trean. Det röda fodret ger ett extra litet os av kultur och så är mönstret så där lite lagom hopplöst att bäras upp av just about anyone. Ettan däremot är ju långt från kultur. Osar mer Dressmann än Dramaten.

Massörfrisör

Bara så ni vet: min frisör har en ny salong med massagestolar när man får håret tvättat. Och skallen masserad. Me like.

måndag, januari 10, 2011

Knodden vs Världen

Jag har inga konkreta jobbresor planerade innan andra veckan i mars. Jo, det blir ialla fall nån mer resa i februari skulle jag tro. Kanske. Det kliar inte direkt i res-nerven heller numera. J0, ibland. När man hör om roliga, spännande jobb som kommer upp, medan man själv sitter och pluttar i ett stort excelark. Det är väl så numera.

Mer splittrat. Fler excel-ark. Och bättre.

torsdag, januari 06, 2011

Dagens visdom

Hur man gör en ettåring riktigt riktigt lycklig:

man besöker IKEAs spegelavdelning och släpper ut honom ur vagnen.

onsdag, januari 05, 2011

Vårens körprojekt

Alltså, jag vet inte vad ni ska nynna på i vår. Själv kommer jag nog nynna en hel på den här. Och alla andra delar av Carl Orffs Carmina Burana. I juni blir det konsert. Med Göteborg Wind Orchestra minsann. Komsi komsi.

tisdag, januari 04, 2011

A working girl

Ett tecken på att man nu nog faktiskt har lämnat mammaledigheten bakom sig och stafettpinnen över till mannen:

Tidig morgon efter en god natts sömn. Jag tassar fram till mannen för att säga hej då innan jag sticker till jobbet. Knodden sover djupt och snarkar.

Mia: "men i natt sov Knodden väl jättebra eller?"

Mannen: "äh. nä. Vi var vakna mellan halv ett och halv fyra. Jag fick bära in en matta i hans rum att ligga på"

Som sagt. Stafettpinnen slutgiltigt överlämnad.

måndag, januari 03, 2011

Jag har börjat åka skidor nu. Längdskidor alltså.

Först började jag mest med att ramla. Hela tiden.
Sen började jag vingla och använda stavarna som stöd.

Nu kanske jag åker lite. Det är positivt, det är mindre än två månader kvar tills man ska stå på startlinjen på Tjejvasan.

Kände mig mycket nöjd efter att avsluta julledigheten med en 12 km runda i solsken med endast en endaste liten vurpa. Jag tror att det här kanske blir en ny hobby.