En sista bild från helgen och en hemlig present

Ungefär så här bra var vi på dansgolvet i helgen. I alla fall nästan....:)

Tillbaka till vanliga livet. Bara ett par dagar kvar till långhelgen planerad i Sverige... har blivit så rastlös numera, ett par veckor i stöten på kontoret utan några resor och jag känner mig helt plötsligt fastlimmad i stolen. Men ett litet under hände den här veckan på kontoret: helt plötsligt stod det en skrivare på mitt rum en morgon. Tillbringar normalt minst en halvtimme om dan bara med att springa fram och tillbaka till skrivaren (mitt rum är allra längst bort...), så den är väldigt välkommen. Frågan är bara var den kommer i från? Det finns ingen här som har egen skrivare... Ska man vara snäll och ge tillbaka den till IT avdelningen, eller ska man bara behålla den och njuta...? Det är frågan... det kan ju vara sa att det är någon som låter mig först njuta av den förbjudna skrivaren, därefter vänta ut att jag långsamt skapar ett beroende för att slutligen, när jag är helt fast, utnyttja situationen för utpressningsförsök... hm... ska nog ialla fall koppla in den...bara ett litet tag....

Tjejkväll

Ojojojojoj....... vilken helg.... såna här helger händer inte ofta, och det är nog tur, annars hade min lever gett upp och bytt till en ny kropp....:) Men vilken kväll! Haha, med min partner in crime blir det alltid en riktigt höjdarkväll. En oväntat bra nattklubb i Darmstadt i kombination med ett par tre cocktails, en soft lounge och roligt folk. Var en sån där kväll som man trodde att man var för gammal för - oväntad (eller, nja, riktigt oväntat kanske inte. Men lite oväntat att vi fortfarande orkade vara ute till 05.00 på morgonen....) och hysteriskt rolig. En sån där kväll som det tar en hel dag att återuppleva dagen efter genom "just det, kommer du i håg sen när...." följt av asgarv. Tjejkväll rules!

Tjejhelg!!

My partner in crime är på väg ner till Tyskland över helgen. Ska bli så kul!! Vi ska bara prata, dricka vin och snacka skit. En hel helg. Oavsett vad som händer kommer det bli en lustig helg, det känner jag på mig. Kalla det kvinnlig intuition.

Top Dog

I bland är TV fördummande. Helt enkelt. Såg just en trailer for ett nytt program: Top Dog - Deutschland sucht den Superhund.

Nej, jag skojar inte. Det är någon slags dokusåpa/ talangsåpa för hundar. Tragiskt. Tragiskt. Hör av er om ni vill att jag ska spela in alla avsnitt. Annars kanske vi alla kan uthärda tills alla avsnitt kommer på DVD.

Söndag

Ahhh.... tre timmars promenad genom höstgulnande träddungar med gott sällskap.... avslutas med en capuccino med goda vänner i stan.... man borde ha såna söndagar oftare...

Bilderbok

Jag har fått mitt första klagomål på min blogg... får se det som ett gott tecken på att det faktiskt verkar vara någon som är intresserad av att öppna den här sidan ibland. Alltså, inkommet klagomål: det är för lite bilder i min blogg. Made to please som man är kommer här en kort version av Kenyaresan från september i bildform.... enjoy!

Jag fegade ur....

....jag vet, jag lovade att jag skulle göra det, men det gick bara inte. Mitt mod svek mig. Tror inte att JAT airlines har sprit i sortimentet heller (även om de tydligen har både det ena och det andra i bagaget...). Jag bangade tomatjuicen. Sorry, ledsen att göra er besvikna. Jag tror att tomatjuicen och jag är klara med varandra. För alltid. Alla avsked är inte sorgliga.

Nära ögat?

Tillbaka i Frankfurt efter en vecka "on the road". Problem vid incheckningen i Belgrad. Hade bestämt mig för att vara tuffare, och var stolt över hur otrevlig ton jag kunde få utan att sluta vara hövlig.... tyvärr hjälpte det inte. Serber är nog alldeles för vana att ta mycket skit utan att ta åt sig alltför mycket.

När vi landar i Berlin tar det tid innan trapporna kommer. Utanför planet väntar poliser, poliser, poliser, brandkår... full utryckning. Transferbussen tar oss 100 meter bort från planet och stannar sedan. 20 minuter senare kommer en man ur besättningen och ger oss information på serbiska. Allt jag förstår är ordet "bomb". En man brevid mig berättar att polisen har blivit informerad om att det kan finnas en bomb ombord.

När man flyger mycket är det kanske inte konstigt att det någon gång händer något. Jag känner mig mest bara trött och vill hem. Hade nog trott att jag skulle reagera annorlunda i en sån situation, att jag skulle....tja, känna mer. Jag känner mig lite ensam dock. Ringer min man. Sen vill jag bara mest hem. Kanske hjälps situationen av att 90% av passagerarna är serber. Ett mesigt bombhot är inget mot vad de flesta där har varit med om skulle jag tro. Alltså blir det ganska snart högljudda skratt i bussen när de första galghumoristiska skämten börjar hagla.

In till terminalen, väntan i en stängd gate, sen säkerhetskontroll i timmar.... men alla väntar tålmodigt. Jag öppnar varenda liten ask och burk i mitt bagage, loggar in på min laptop framför säkerhetskillen samtidigt som han letar igenom myntfacket i min plånbok. Sen äntligen ute på andra sidan. Lyckas komma med sista planet till Frankfurt, somnar som en stock i min säng.... idag kommer tankarna. Många gånger i livet är man lyckligt lottad.

Barcelona....

Jetsetfasoner

Ibland far man liksom för mycket av det goda... Jag har inte varit med sa lange i konsult-svangen. Uppskattar fortfarande att resa. Men det har veckan blev liksom lite för mycket. Var i Barcelona i helgen med familjen (fantastisk stad!!!). Kom tillbaka söndag eftermiddag, tillbaka pa flygplatsen söndag kvall för att ta flyget till Budapest dar jag sitter nu. Tva dagar konferens, i morgon vidare till Belgrad via Zurich, sen tre timmar bil till Cacak, tva dagar utbildning, tillbaka till Belgrad, flyget tillbaka till Frankfurt fredag kvall..

Tittade tranande pa min egen sang i söndags eftermiddags nar jag var hemma... konstigt att vara hemma sa kort. Men allra konstigast blickar fick jag fran busschauffören som kör flygbussen mellan Darmstadt och flygplatsen. Akte fran flygplatsen vid halv fyra tiden till Darmstadt. Fyra timmar senare var jag tillbaka, nu nyduschad med halvblött har och halvvags ny outfit. Funderade pa vad busschauffören trodde att jag hade för jobb. Det enda som kom upp som logiskt i mitt huvud var lyxprostituerad. Toppen. Ibland ar mitt liv en parodi pa sig sjalv...:)

Sverige, jag är på väg....

SHIT - nu är det gjort. Första steget taget. Fungerade nog ganska bra tror jag... var liksom lite konstigt. Kändes som om jag gjorde avbön hos mina kollegor.... men nu är det ingen väg tillbaka. Sverige, here I come. Här kommer jag alltid vara en främling. Undrar om jag är en främling i Sverige också?

Men nu är det gjort. Känner mig mest lättad. Och ledsen på något konstigt sätt.. avsked är tufft. Även om det dröjer länge tills det verkliga flyttlasset går. Om två veckor är det dags att berätta för hela avdelningen. Jag samlar kraft...

I morgon - den stora dagen....

Två av tre rapporter avklarade... Barcelona hägrar....

I morgon är det dags. Ska berätta för mina närmsta kollegor att jag ska flytta hem. Jag är ungefär skitnervös. Tänk om jag ångrar mig och inte alls vill hem till Sverige igen? Antagligen kommer de tycka att jag är en suck up of a lifetime för att jag har blivit erbjuden att stanna kvar för firman och jobba på distans... jag menar, för en firma som konsultar i developing and transition countries är ju inte riktigt Sverige en marknad om man säger så... (det är en annan sak jag oroar mig för. Något kontrakt har jag ju liksom inte sett ännu. Kanske ångrar de sig, då drar jag igång värsta balunset för typ ingenting...). Men mest oroar jag mig för att det blir verkligt i morgon. Jag kan inte säga "jo, någon gång i framtiden så..." när folk frågar om man har planer på att flytta hem. Jag måste börja släppa taget. Jag vill ju också släppa taget. Men lite skrämmande är det - tänk om jag bara inte passar in i Sverige längre? I morgon börjar det ialla fall. Den stora hemflytten.

Att få motivation

Åhhh... jag är så omotiverad idag. Stora rapportdagen - har tre rapporter att mala mig igenom idag och har ingen, ingen lust... men det är hög skylla-sig-själv faktor på situationen. Om jag inte hade spenderat två timmar igår på en affärslunch mest för att det var himla trevligt hade jag kanske hunnit med lite mer i går. Man önskar ju att det hade lönat sig att ta hand om sig själv, sätta gränser, och passa på att njuta av livet i små doser, precis som jag gjorde igår när jag stannade på uteserveringen istället för att skynda tillbaka till kontoret, men i det här läget gör det inte det. Rapporterna är fortfarande kvar, jag har en dag fastlimmad i min kontorsstol framför mig... får nog ta till iPod-tricket (med musik blir allting roligare. Tracy Chapman hjälper mig alltid att koncentrera mig..).

Se- fram-emot-något-roligt-tricket kanske också funkar. OM jag inte blir klar med rapporterna denna veckan kan jag inte åka till Barcelona den här helgen och träffa min älskade familj på långweekend där. Alltså Mia, vill du träffa familjen i helgen måste du läsa rapporter idag. Hehe... kontorslogik :)

MItt kontor är min borg

Det är söndag. Jag är pa kontoret... att mannen helt plötsligt har emigrerat till England i tre månader har dåligt inflytande på mitt arbetssätt. Mitt kontor är min borg...

Var på bokmässan i Frankfurt idag - köpte tysk kylskåpspoesi, enbart för att ordet "verpiss" fanns med..suck..ibland är jag verkligen pubertal....

Flygfascisten....

Jag gillar inte att skriva det, men jag har blivit en tvättakta flygfascist. Ett par års flängande har plötsligt gjort mig väldigt känslig när det gäller flygplatser och flygande. Inte så att jag måste flyga business class, eller flashiga flygbolag (för tillfället är jag väldigt nöjd med Air Moldovas små propellerplan tex. Där får man riktig mat. De kommer i tid. Personalen är trevlig.) Jag har egentligen inte så stora krav, men pallar inte riktigt med när det blir... tja, inte som Air Moldova. Och allra mest i denna värld suger det att flyga med Malev. Malev har som affärside att göra Budapest till deras hub - vart du än ska har du en transfer i Budapest. På pappret ser det väldigt bra ut - väldigt korta transfertider, och man måste ge cred för att de är väldigt snabba på att få med ditt bagage i anslutningsflyget. Men där slutar all min cred för Malev. Ska du flyga med Malev, stanna i Budapest. Åk inte transfer. Min senaste resa var så här: jag kommer med flyget från Frankfurt I TID. Första gången. Känner mig nöjd med mina 50 minuter till nästa avgång. Kommer till transferhallen för säkerhetskontroll. Här kommer första problemet - Budapests flygplats är inte gjord för att 80% av alla passagerare har transfer. Alltså har de 2 säkerhetskontroller. Sammanlagt. Alltså alltid lång kö. I kombination med Malevs otroligt otrevliga personal blir det långsamt än värre. Det är nämligen dags för kafferast, så helt plötsligt stängs en säkerhetskontroll - vi är nu uppskattningsvis 300 passagerare som ska igenom 1 säkerhetskontroll. Klockan tickar och jag inser att jag nog inte ens kommer hinna med att gå på toa innan nästa flyg, om jag ens hinner med flyget. Kvinnan före mig har ett flyg som går om 15 minuter, men får ändå inte gå före i kön, utan möts av det trevliga "I am really busy now, talk to someone else" från personalen. Ungefär här tar mitt tålamod slut - än en gång upprepar jag mitt löfte att ALDRIG, ALDRIG mer flyga Malev. Springer till flyget, hinner med den sista bussen ut till planet. Hade tänkt äta på flygplatsen, men finns ingen tid. Får istället äta Malev airlines smaskiga korvbrödsmacka med majonnäs och smält ost, uppvärmd i plastpåsen den ligger i (hälsosamt?). Toppen.

För övrigt provade jag tomajuice på flyget. Har aldrig förstått varför så många dricker det när de flyger - är ju inte direkt en storsäljare annars. Eftersom jag tycker om tomater tänkte jag "hur illa kan det bli" och provade....gör aldrig det!