Puh..........

Pst... det verkar som om vi vann projektet förresten. Puh...min super-duper dyra flygbiljett betalade sig (det blir inte så billigt när man köper biljetten 4 dar innan man åker om man säger så).

Dubbel-puh.

Chocolate Therapy

Ah... de kan det här med glass amerikanarna tänker jag när jag sitter på flygplatsen med min stora glassbytta från Ben & Jerry

Chocolate Therapy. Bara namnet. Kanske den bästa glassen någonsin. Trots förkylning och allmän ynklighet känner jag mig lite mer laddad för resan.

Selected

Om man tar sin packade resväska, öppnar den, vänder den uppochner, häller ut allt och sen öser ner det igen utan ordning och utan att stänga väskan igen. Om man gör det så kommer man ganska nära hur det verkar funka när väskan tas ut för säkerhetskontroll i USA.

Längst ner i väskan, när jag samlar ihop mina visitkort som är spridda i hela väskan, ligger en lapp: "Your bag has been selected for an additional security check".

No shit.

Dagens outfit

Jag är bjuden på middag hos en av våra konsulter som bor i närheten. Han kandiderar till kongressen och hans stab har mer eller mindre flyttat in hos honom för slutspurten. Det blir en trevlig kväll med hans familj och söta små barn.

Killen som verkar styra det mesta i valkampanjen är i min ålder med svenska ättlingar. Vi pratar ett bra tag om Sverige och svenska och hans resor till Afrika. Han har på sig shorts, T-shirt, strandtofflor - och pistol. På något sätt blir det så absurt att jag först inte noterar vad som hänger i linningen på shortsen. Senare kommenterar vår konsult på det hela. I den här delstaten är man tydligen tillåten att bära pistol bara så där - så länge den syns. Jag frågar VARFÖR han bär pistol.

"To honor the consititution" säger vår konsult och ler.

Nä, jag förstår inte det här landet alls ibland.

Washington

Jag försöker, men på något sätt kryper den här stan inte under skinnet på mig. Det finns inte direkt något här som riktigt drar med mig, får mig att le eller titta till extra. Kanske ska man inte säga så, men jag tycker det är tråkigt här. Allt är så iordninggjort och sandfärgat (alla byggnader är sandfärgade känns det som). Det är så prydligt att det blir tråkigt. Ungefär som att leva i Truman Show på något sätt.

Kanske är det kaoset och ljuden i New York som har höjt förväntningarna hos mig. Men samtidigt måste det finnas ett skäl till att NY är proppfullt av turister från hela världen, medan jag knappt ser en enda turist här. Här blir man inte direkt sugen på att promenera i timmar och bara titta på stan. Nåväl. Nu har jag spanat på Vita Huset ialla fall. 5 minuters-turist.

Sådär ja, jobbet avklarat. Gick nog bra tror jag. Blir än bättre om vi vinner projektet, vi får se. Solen skiner i Washington ialla fall och förkylningen är bättre.

Har massor att skriva men på något sätt vill det inte komma ut ur fingrarna just nu. Tålamod. Det kommer.

Over there

Framme i Washington. Passkontrollskillen skrattar åt mig när jag säger att jag ska flyga tillbaka på fredag. Jag är jetlaggad och förkyld av luftkonditioneringen på planet. Lite ynklig helt enkelt.

I morgon smäller det. Frukostmöte klockan 07:00.

Därför blir det inte längre än såhär idag.

Hit och dit

Det här är kanske en av de konstigaste veckorna på länge.

Bröllop, flytt. Nu går flyget till Washington ett par dagar.

För övrigt har vi flyttat till landet känns det som. Vi har flugor i köket - inte bananflugor utan såna där stora riktiga.

Ler stort varje gång jag kliver in in vårt hus. Trodde inte att jag kunde bli så nöjd av fyra väggar.

Nu flyttar vi in i det lilla fina huset. Det kommer bli hur bra som helst. Jag loggar ut för att baxa lådor och väskor och åka till IKEA. Hej på er!

Min fina syster

Igår gifte sig min syster. Det var så fint och så toppen. Och så kul att träffa alla släktingar och nya släktingar.  Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om min toppensyster och hur mycket hon betyder för mig. Men jag tror jag spar det till en annan dag.

Snabba svängar

Jahaja, uttråkad blir man ialla fall inte i det här jobbet, det är ett som är säkert.

Flyger till Washington igen på onsdag. Ska bara gå på bröllop och flytta först.

Huvudkontorets näringslära

Kvällsmat en typisk kväll på huvudkontoret:

en risgrynspuddingsefterätt
en balja kaffe
en brownie
diverse konstiga kinesiska saker som min kollega tog med från sin resa till Kina, inklusive kött-godisarna (konstigt men gott)
en GT
en öl

Vad som är så kul med det här jobbet

Åh vad det är kul att göra utbildningar! Var en rolig grupp det här, vi hade kul.

Varje gång precis innan jag ska börja är jag alltid nervös. Alltid spänd, alltid osäker på om det här verkligen är en bra ide att jag står just där framför den här gruppen just nu. Sen när man börjar komma igång blir det oftast ungefär hur kul som helst. Efter att man har slängt ut energi på gruppen i början för att få igång dem är det lika roligt varje gång man känner att man börjar få energi tillbaka. Hur gruppen börjar diskutera, argumentera, luta sig framåt sådär så att man ser att de lyssnar och reflekterar.

Toppen. Varje gång.

Jag gillar tajikerna som jag har kurs med idag och i morgon. Frustrerande att inte vara så bra på ryska bara...

Nöt

Alla industrier har sina nötter. En av panelisterna på konferensen leder en mikrofinansinstitution i Mexiko, en av de största. Just nu har de 600,000 lån. 

I frågestunden efteråt ställer sig en dam från en stiftelse i Arizona upp för en fråga och inleder med att säga:

"Vi har 600,000 illegala invandrare i Arizona, så jag skulle vilja tacka dig för att du har skapat 600,000 jobb i Mexiko."

Salen kippar kollektivt efter andan. Som tur är.

Hasselnöt

Valnöt

Tant-nöt

Sova, någon?

Alltså så här:

i morgon får vi nycklarna till huset och börjar packa
på tisdag måste jag till Tyskland och hålla en utbildning, tillbaka torsdag, börja flytta på torsdag kväll
på fredag hem till föräldrarna för att det smäller på lördag, då min fina syster ska skaffa sig massor av extra vuxenpoäng genom att gifta sig
på söndag eventuellt lite baksmälla och packa packa packa
på måndag går det stora flyttlasset

Det här känns inte som riktigt rätt vecka att slåss mot jetlag.

Två världar

Ibland förvånar den här sektorn mig, man kommer ibland så vansinnigt långt ifrån verkligheten. Konferensen jag var på är ett ypperligt exempel. Där sitter vi på ett lyxhotell på Manhattan i ett sånt där fläskigt rum med en enorm kristallkrona - och diskuterar "access of finance for the poor". OK, egentligen gör vi ju det mest indirekt - det handlar om fonder som investerar i banker som ger ut mikrolån, som....tja, ni fattar. Länken till fattiga i världen är inte så där riktigt direkt när det snackas capital markets och risk diversification och IPOs och sånt där.

Men ändå. Här sitter vi i mörka kostymer och äter flådig lunch och på något sätt känns det lite obekvämt långt borta från mina lånekooperativ i Moldavien. Det känns bättre när flera visar sig tycka ungefär det samma. Och jag skulle ljuga om jag sa att konferensen inte var intressant på många sätt - jag hade bara klarat mig bra även utan silverkannor med kaffe och svindyrt mineralvatten.

Vägvisare

Varje dag utan undantag har jag blivit stoppad av folk på gatan som frågar om vägen till olika ställen. Det kan bero på:

- det finns väldigt mycket folk som inte hittar i New York och som inte drar sig för att fråga om vägen
- jag ser så otroligt harmlös och ofarlig ut att det känns ok att fråga just mig

Eller också, den tredje varianten:
- jag ser så OTROLIGT världsvan ut, liksom som en infödd New Yorker som har levt hela sitt liv på Manhattan och hittar i varje litet hörn

Jag tror på tredje varianten. Eller. Nä, det gör jag ju egentligen inte alls.

SoHo. Mmmmm..... tur att jag har lite tid på lördag också, hann ju inte ens hälften av alla affärer jag ville in i.

Barak och jag

Kändisspotting på hög nivå: idag i Washington för möten, strosade förbi Capitol Hill och vem kommer ut i joggingoutfit? Barak Obama (han joggar i gul T-shirt om någon bryr sig). Jag är ganska ointresserad av kändisar i allmänhet, men det här var nog ialla fall lite coolt.

Applet pa egen hand

Det ar lite lustigt att turista ensam maste jag saga. Men lite kul pa nagot satt.

OK då. En capuccino, panini och en halvtimmes guideboksläsande senare är jag på lite bättre humör. Redo att attackera passkontrollen.

Heathrow

Nackdelen med att bo i Göteborg numera och inte i Frankfurt är att man nästan alltid får sisådär 4-5 timmar på någon flygplats när man är på väg någonstans. I mitt liv betyder det oftast Wien, Budapest eller Zurich någon gång kanske. Därför har jag fram till nu oftast lyckas undvika Heathrow med ett par undantag.

Nu sitter jag här på Heathrow och känner mig väldigt nöjd över att den här flygplatsen inte ingår i mitt flygschema alltför ofta.

Transferkön är enorm när vi kommer in till terminalen. En tjej springer omkring och skriker om hur vi måste ställa oss i rätt kö. Sen står vi fel också - i en kö måste man stå i två rader, på led. Den som lite tveksamt står i ett mellanläge blir bryskt tillrättavisad. Det känns som om man köar in till ett arbetsläger.
"Arbeit macht frei" muttrar en svensk kille framför mig. Tyskarna bakom mig tystnar.

Japp, trevlig resa so far.

Jag ser inte fram emot passkontrollen i USA. På något sätt tror jag inte att mina tre visum till Sudan kommer vara särskilt populära.

Dags att vara tyst

Efter en dags konferens med diskussionsgrupper och liknande så är jag ganska trött på mig själv. Jag ska liksom alltid ha en åsikt om allting. Allting tycka och tycka och kan liksom sällan bara vara tyst och humma med i bakgrunden. Jag antar att det är en fördel på något sätt, men just nu är jag liksom lite trött på min egen röst. Tur att jag sitter i den tysta avdelningen på tåget.

Start spreading the news...

...på lördag flyger jag konstigt nog västerut. Känns avigt på något sätt. En konferens i New York har fått mig att frångå "åka-hem-så-fort-som-möjligt-principen" (som annars blir starkare ju längre man håller på och flänger runt) och lägga på tre extra semesterdagar.

Tre dagar New York. Vi pratar shopping.

Tips på shopping, någon världsvan som är van att flyga västerut? Jag känner mig som kusinen från landet. (Om någon behöver ett bra restaurangtips i Chisinau står jag dock gärna till förfogande)

Snabbare än tåget?

Sitter på tåget på väg till Stockholm och hade tänkt skriva ett gnäll-blogginlägg om hur onödigt det vore att köpa 30 min internet på tåget eftersom det bara skulle räcka till att öppna en första sida. Men så speedade nätet upp. Nu sitter jag här och slösurfar istället. Utan blogginlägg.

(Hm.Den underfundiga rubriken får mig att inse att om inte förr så är jag nog en riktig göteborgare nu...)

Brevhemligheter

 Hur bra är inte sidan Post Secret? (kolla här till höger). Hemmagjorda kort med hemligheter. Det kanske på något sätt tilltalar den snokande delen av människan. 

Grejen är att sidan uppdateras en gång i veckan. I VECKAN! (lite 2001 på något sätt) Det känns alltid så LÅNGT till söndag...

Paus i flyttandet. Mannen har köpt ett bilspel till vårt Wii. Tusan. Jag tror att det här är en del av att hans plan att göra mig till datornörd.

Så har packandet börjat på allvar. Nionde flytten på 12 år har gett en viss rutin, men ändå blir man lika förvånad varje gång över hur mycket grejer man samlar på sig. En del i mig vill bara göra av med alltihop. Behöver jag verkligen allt det här?

En konstig helg

Jag gör kanske årets konstigare resa när jag utnyttjar bonuspoängen på flygbolaget för en gratis helgresa till Frankfurt för att vara med på min körs vårkonsert.

Vi är riktigt bra. Koncentrerade men glada, följer varje lite vink från vår körledare. Som vanligt är jag redo att ramla ihop av trötthet efteråt men är lycklig och varm in i själen.

Hurra! Hurra! Hurra!

Idag fyller min pappa år. Lite så där halvmycket, och så där jämnt så att släkten kommer och man tar på sig slips och det har putsats och fejats därhemma.

Min pappa är som en vardagens MacGyver skulle man kunna säga. Det finns ingenting han inte kan laga med hjälp av någon gammal grej han har sparat ute i garaget. MacGyver jobbar ofta med fjädern i en kulspetspenna - pappa däremot kör med tvåkomponentlim och gärna ett gammalt stolsben eller liknande. Under åren har märkliga lagningar dykt upp, såsom

• det nya handtaget på stekspaden som gjordes av just ett stolsben
• lagandet av glasögonen med tvåkomponentslim och ett gem
• och nu senast: lagningen av välten för gräsmattan med handtaget till en gammal handgräsklippare och ett par kullager från ett par gamla inlines (redan en klassiker!)

Otaliga är de små prydnadssakerna som jag som liten råkade slå ner och sen gråtande kom med till pappa. Jag kan inte komma ihåg en enda gång som det inte gick att få ihop på något sätt. Han är bra på att fixa saker pappa. 

Och så läser han gärna här och skickar underfundiga kommentarer lite då och då. 

Så pappa, grattis på födelsedagen! Du är kanske världens bästaste pappa och vi älskar dig alla som tusan! Puss och kram!