Det där med Kiva

De första åren jag jobbade med mikrofinans var en av de vanligaste frågorna om man var ute och pratade med grupper som inte jobbade inom sektorn: hur kan vi som privatpersoner engagera oss?

Då, runt 2005 eller så, var egentligen det enkla svaret: "Det kan ni inte". Om man inte räknade med att tex skänka pengar till en organisation som kan också nånstans gjorde lite mikrofinans, eller kanske vara lite extra glad när man betalade skatt för att en del av pengarna går till Sida som delvis investerar i mikrofinans. Eller kanske själv luska upp en av de mycket få fonder som investerade i mikrofinans vid den här tiden.

Av det skälet var det mycket välkommet att http://www.kiva.org/ dök upp - en sajt där privatpersoner kunde investera sina pengar direkt till en mikrofinansinstitution (på pappret till och med till en speciell kund, men det tvivlar jag på att det funkar så i verkligheten. Money is fungible.

Det finns många saker att gilla med Kiva. Som att det definitivt är en organisation som skapades av passion och hårt arbete med fokus på att göra skillnad. Att det gör det lätt att som privatperson direkt göra någonting för någon annan på andra sidan jordklotet, där dina relativt små pengar faktiskt gör skillnad. Och efter att ha träffat på ganska många mikrofinansorganisationer som använder kiva för att finansiera sina lån kan jag säga att det faktiskt funkar. Pengarna når fram. Dessutom är det en plattform som gör det möjligt för även mindre mikrofinansorganisationer att få in externt kapital; de som kanske är för små för att mikrofinansinvesterare (fonder, banker, biståndsorganisationer, utvecklingbanker etc) ska kunna erbjuda en kreditlinje får en möjlighet.

Men det finns en sak som gnager lite på mig när det gäller Kiva. Det handlar om det där om välgörenhet. Jag hade liksom önskat att de var lite tydligare med att mikrofinans per se inte är välgörenhet. Visst kan du leta upp din info om tex räntan som kunden kommer betala till mikrofinansinstitutionen, men det är inte direkt det första som poppar upp när du läser om Youssufs behov av att köpa en ko.

Visst. Det är ju välgörenhet när det gäller att sätta in pengar på Kiva. Ialla fall mentalt. Du får pengarna tillbaka (visserligen utan ränta), men de flesta jag har träffat på säger att de återinvesterar de pengarna i nya Kiva-lån. Och att de gör det här istället för att tex ge pengar till Röda Korset. Så på så sätt är det ju välgörenhet i den änden.

Problemet är att många jag stöter på verkar tro att det handlar om välgörenhet också när det kommer till Youssef - att han också får pengarna utan ränta för att köpa kossan. Och så är det ju inte alls. Sektorn har redan provat det och det funkar inte alls (läs: korruption etc). Det som var det "vinnande" i Grameen banks koncept (som sedermera fick nobelpriset) var just att man började behandla även fattiga som "bankable". Mikrofinans handlar om tillgång till finansiella tjänster, utformade för att passa de fattiga egenföretagarna - inte om att ge bort pengar till vem som helst utan betalning. Alltså får Youssef betala sin mikrofinansorganisation ränta för lånet för att täcka deras kostnader och risk och för att förhoppingsvis också ge mikrofinansorganisationen en vinst (som behövs för att bygga upp strukturer och expandera, men det är en annan diskussion). Det är en ganska självklar sak om man jobbar i sektorn - men en sak som inte är riktigt klar när man som privatperson kommer in på Kivas hemsida. Och som skapar ilska när man upptäcker att Youssef betalar 24% ränta på dina pengar. Det är lite av ett informationsgap där som skavar lite på nåt sätt.

Det om Kiva. Till Jonna :)