I alla fall mina.
Det fanns en period i livet när jag hängde här en gång i månaden. Minst. Jag ägnade dagarna åt att kuska runt med min tolk i en Lada runt, runt i Moldovien och jobba. Ibland middag med sällskap. Ganska ofta middag på hotellet och jobba fram till midnatt (det var då det. Nu är klockan 20.30 och jag verkar ju blogga mer än jobba som synes).
Sista gången jag var här på riktigt (om man räknar bort mindre än 24 timmar här för ett par månader sen som inte riktigt räknas) var för ungefär två år sedan. Då trodde jag nog faktiskt att jag inte skulle komma tillbaka. Eller det kanske jag inte riktigt trodde. Mina vägar verkar nämligen alltid gå till Chisinau.
Alltså är jag tillbaka. Nytt projekt som ska startas upp och många kära återseenden. Och hemlängtan så klart. Alltid hemlängtan numera. Fyra outfits i garderoben, när alla är använda är det dags att åka hem. Som en slags adventskalender i kortformat. Mias åka-hem-nedräkning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar