Det började så bra. Knodden somnade som den lille ängel han är. Sov så gott. Jag var på kören och hittade en själsfrände i den nya tjejen jämte. Hennes 14-månaders bebbe sov också som en kratta. ALLA andra barn* sover hela nätter från månad 5, men inte mitt. Och inte hennes. Jag känner på mig att den gemensamma ackumulerade tröttheten kommer göra oss till tajta vänner.
I natt blev det ungefär som en pjäs av Norén. Vi klockade in på sisådär 4-5 timmars sömn. Däremellan ägnade sig Knodden åt ett mentalt sammanbrott, och efter två timmar av konstant nypande och ålande och knuffande fick även hans hulda mor ett mindre mental sammanbrott. Ingen bra kombo kan jag säga.
Jag hade egentligen ett helt annat blogginlägg planerat, men först måste jag kolla möjligheterna att inta kaffe intravenöst. Jag återkommer.
*Jo, jag vet ju att rent statistiskt är det inte så. Men det känns så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar