Egentligen borde jag kanske skriva om Helgen. Alltså helgen när mannen och jag checkade in på hotell utan Knodden och ägnade oss åt att gå på bio och ligga i sängen och lösa korsord, och strosa i stan och äta brunch och dricka kaffe läääänge och så sova då så klart. Så värda det var vi.
Men nu funderar jag mest på varför jag är så dålig på att säga nej på jobbet. Eller snarare så börjar jag bli bättre på att säga nej, men jag känner mig alltid så elak efteråt. VARFÖR är det så?
Som idag. Kollega mailar mig och frågor om jag kan hjälpa till och ta över en grej. Jag tänker att jag kan akut-hjälpa-till men kanske inte nödvändigtvis ta över hela saken. Pratar med min närmsta chef som håller med.
Alltså inget konstigt. Ändå känner jag mig lite som en svikare.
Måste. Tuffa. Till. Mig
4 kommentarer:
Vill ni komma på middag?
*Hoppas hon inte säger nej, hoppas hoppas*
Berätta gärna för mig hur man gör sen-plus hur man tar för sig mer. Är så less på att stoppas i facket "hon som fixar det administrativa".
M: Ja tack! Nästa fredag?
Ms. B: hm, det där blir nog ett blogginlägg för lunchen tror jag...
Good for you!
Seså..ge mig ett N
ge mig ett E
ge mig ett J
Vad blir det? ;)
Öva lite bara. Vet att det är svårt.
Skicka en kommentar