Man måste nog vara lite rimlig. Det hade ju varit toppen om ett gäng mikrolån hade kunnat lyfta ett land bort från fattigdom. Men tyvärr tror jag inte lösningen är så enkel. Det finns alldeles för mycket andra saker som måste finnas; ett starkt rättssamhälle, infrastuktur, utbildning, sjukvård, mänskliga rättigheter, bra kvalitet på industriell produktion, låg korruption. Det är så mycket annat som måste finnas utöver tillgång för alla till finansiella tjänster. Vi löser inte världens fattigdom genom att ge en kvinna EUR 200 för att köpa en kossa. Inte ens om vi ge 100 kvinnor EUR 200 för att köpa en kossa var.
Därmed inte sagt att mikrofinans inte kan förändra. Mikrofinans kan också hjälpa. Någon med en bra affärsidé kan få en chans till kapital. Än mer viktigt, man kan få hjälp att utjämna ojämna inkomster och utgifter (den där beräkningen "att leva på USD 2/dag" innebär ju väldigt sällan att man har en jämn, daglig inkomst). Och eftersom vi pratar om mikroFINANS, inte mikrolån, så kan man i utökad takt erbjuda det som många fattiga har högst på listan; ett säkert ställe att spara sina sparpengar på ett säkert ställe är mycket värt. (det är inte helt ovanligt att microsavings har en ränta under inflationen, men säkerheten värderas så högt att de ändå får kunder. Men det är ett annat tema)
Och kanske kan de där EUR 200 till en kossa förbättra situationen för just den kvinnan och hennes familj. Jag träffade en gång en fruktförsäljare i Khartoum. Med hjälp av sitt lån hade han investerat i en större vagn för sin frukt. Den högre inkomsten hade gjort att han kunde gifta sig. Hans liv hade blivit bättre. För mig är också det en påverkan till ett bättre liv.
Tillgång till finansiella tjänster kan hjälpa på många sätt - det kan hjälpa individer eller byar, men det kan knappast på egen hand utrota fattigdom överlag. I så fall behövs det stöd i flera andra områden, där mikrofinans är en del av det hela. Man hjälper en individ, eller en familj. För mig räcker nog det. Jag gillar idéen med hjälp till självhjälp, att öka individens deltagande i samhällsstrukturer. Jag gillar det.
Det betyder inte att dokumentären från Tom ljuger. Inte alls. Tvärtom ser vi nu hur mikrofinanssektorn inte alls är så skonat från finanskris som vi trodde, och en del dåliga exempel på hur lån har getts ut till höger och vänster poppar upp i världen. Framförallt tror jag att dokumentären fick mig att en gång för alla tänka att vi måste börja skilja på mikrofinans och mikrofinans. Det finns socialt ansvarstagande organisationer - och de finns de som satsar på kortfristig vinst. Allt är inte gott bara för att det är mikrofinans. Men mer om det där med återbetalning och räntor i morgon. Nu sova.
2 kommentarer:
För de som inte håller på med ämnet är det nog nyttigt att problematisera microfinans-begreppet. För dig som är på insidan är det nog självklart. Tyckte att programmet var spännande för det visar hur lätt vi köper ett koncept för att slippa tänka på fattigdom något mer - så var det löst liksom. Sedan är det ju konstigt att den indiske grundaren som jag borde komma ihåg namnet på inte vill prata om sin organisation och bank. Men det är en annan story
/Anna
Anna, du är helt spot on. Det är kanske det här som är lite av "problemet", att det har skapats nån slags mikrofinansmyt om att det är Vägen ut ur fattigdom. Vilket har gjort oss insiders lite förvånade stundtals. Det skulle ju vara så enkelt om det fanns en enda lösning. Något som liksom BARA var bra och inte hade en baksida på myntet och gjorde alla människor lyckliga och mätta.
Ja, vad ska man tänka om Yunus och Grameen Bank. Han är inte oomstridd i sektorn. Inte alls. Han skulle INTE gillat mitt inlägg om räntor ovan tex :)
Skicka en kommentar