Jag strosar in på kontoret 8.15, vilket är ganska tidigt för att vara hos oss. Uppe hos oss på 4e våning möter jag R. från vår avdelning på 1a vån.
Mia, please help me!
Hon ser halvt vild, halvt uppgiven ut. Vår chef behöver sin presentation för EU utskriven och spiraliserad in 20 exemplar. Flyget till Bryssel går 9.15, vi är ca 20 - 25 minuters bilväg (om man VERKLIGEN utnyttjar fri fart möjligheten på autobahn) från flygplatsen.
Grejen är att jag har gjort tillräckligt många nödaktioner för att bli kall och kolugn. Jackan av, jag grabbar tag i vår spiraliseringsmaskin under ena armen, spiraler och papper under andra och sen springer vi till hissen, springer bort till deras avdelning. Lägg till lite musik och slow-motion och vi hade kunnat spela in en scen från Baywatch (eller... nåja... man hade kanske fått lägga till en minimal bikini, ett par silikontuttar och tagit bort ett par extra trivselkilo eller 10. Ja, och så var det ju en spiraliseringsapparat jag hade under armen och inte en sån där cool flytboj, men ni fattar kanske grejen?).
Vi är färdiga med alla 20 exemplaren 8.42
R. och A. kastar sig i bilen till flygplatsen. Vår chef har beräknat sin tid att ta sig från säkerhetskontrollen till gaten till 3 minuter. Gaten stänger grindarna 9.10, senaste ankomsttid för R. till säkerhetskontrollen är därför 9.05.
R. är där 9.03.
Springer rakt förbi tanten som vill se ens boardingpass och den fjantiga påsen med vätskor för att ta sig till säkerhetskontrollen. Tanten efter, ropande (ni ser, nu börjar det bli som valfri amerikansk film), medan R. ropar att hon bara måste lämna något vidare. Slänger iväg påsen genom säkerhetskontrollen 9.04, chefen står på andra sidan, tar emot och springer.
Sånt händer bara på huvudkontoret.
2 kommentarer:
musik och folk som springer i slowmotion.... En vattencisern i plast som välter i korridoren och vattnet kastats så där snyggt ut i runda droppar där de runtomring varande personernas ansikten fångas uppoch ned, en sekreterare som tappar en kaffebricka, två medarbetar i gräl stannar upp och tittar förundrat på oredan, ett DHL-bud tappar all sin post som förstörs i vattnet från drickautomaten, en svängdörr som slås upp rakt i ansiktet på nå´n chef, blodvite, kaos, skrik och en spiralmackapär...
alla gör vi våra assosiationer. ;-)
Haha! Inte så långt ifrån faktiskt.... min kollega sa efteråt: Du Mia, det här med kroppsarbete är ju inte helt fel (kontorsråttor räknar även att hysteriskt håla papper som kroppsarbete).
Skicka en kommentar