Lördag morgon strax efter nio. Jag ligger i sängen och funderar på om jag ska vakna eller inte.
Telefonen ringer. Är det inte.. jo, det är jobbtelefonen... har nåt hänt? Jag svarar med sömndrucken röst. Det är chefen för en av våra partnerbanker som ligger ca 7 timmar före oss och där det jobbas lördagar. Jag blir på 5 sekunder klarvaken. Lyckas upprymma någon form av professionalitet, trots att jag står i nattlinne med håret spretandes åt alla håll. Det lyckas sådär.
Kanske är det dags att ta ett eget principbeslut att inte svara i jobbtelefonen på helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar