....flög i går till Kroatien för att träffa en bank som vi gärna vill jobba med. Möte med banken klockan 15. Typiskt mötesrum i gammal socialistisk anda. Enormt rum, enormt bord, massiva läderstolar/fåtöljer runt bordet som man nästan försvinner i när man sätter sig. (Alla banker av det gamla gardet har ett sånt mötesrum tror jag)
Efter mötet ut till flygplatsen, en smörgås i baren, in på flyget till München. Byte i München till flyget till Frankfurt.
Men nu till själva saken. När flygvärdinnan på flyget till München kommer till oss och frågar vad vi vill ha att dricka, säger min medföljande konsult: "En tomatjuice, tack!". Ni trogna läsare vet ju ungefär vad jag tycker om tomatjuice. Framförallt ställer jag mig frågande till vem som 1)beställer det och 2) faktiskt tycker om det. Och här satt jag, med ett livs levande exempel framför mig. Jag fick bita mig i läppen för att inte överfalla honom med frågor. När han sen beställde tomatjuice EN GÅNG TILL på flyget till Frankfurt fick jag dyka ner med huvudet i boken för att inte gå till attack med frågor (varför beställer du det? Tycker du verkligen om det? Och - den viktigaste frågan - dricker du NÅGONSIN tomatjuice när du inte flyger??)
Jag lät tillfället gå förbi mig. Beställde en apelsinjuice och ställde inte en enda fråga. Dåligt för min tomatjuice-forskning... jag ångrar mig lite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar