söndag, december 17, 2006
Att sjunga slut på sig
I går var det dags för den första julkonserten med min kör. Svinkall kyrka, varm publik. Kanske var det just det som gjorde konserten så bra. Efteråt är jag hög på adrenalin, nästan speedad. Det tar ett tag att komma ner i normal takt. Ungefär en timmes glädjerus. Sen slår tröttheten in, 3 timmars genrep och 1,5 timmars konsert i full koncentration tar ut sin rätt. Jag ramlar i säng och drömmer lyckliga drömmar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hmm jag svimmade nästan på första julkonserten med min kör. Hade varit ute dagen innan och vätskebalansen var...ur balans..
Påföljande julkonsert hade jag dragit dit 17(!) polare, då hade jag högklackade stövlar och fick kramp i vaderna efter 10 minuter. Fick också några slags nervösa ryckningar i mungiporna som höll i sig de första tio minuterna. Sen gick det bra. Sista julkonserten i kväll sen ska jag hoppa av den här kören. Surtanten som är ordförande är skitlack och har inte pratat med mig sen jag sa att jag inte ska sjunga med dem längre. Hmm verkar som den där kören är hela hennes liv. Sorgligt som tusan./Snurran
Skicka en kommentar