Ibland ar livet helt enkelt orattvist. Under alla mina besok har har jag ocksa skaffat mig goda vanner. Corinna ar en av dem, och vi tillbringar fredag kvall pa en sushirestaurang i Chisnau. Hon berattar for mig om hur hon vill resa efter Rumaniens intrade i EU i januari. Liksom manga moldaver har hon rumanskt pass. Varlden, som sa ofta ar sa stangd for alla har, oppnar sig pa en gang. Hennes ogon lyser nar hon berattar att hon vill aka till Paris. Hon berattar om hur hon laste franska i skolan och hur hon larde sig allt om fransk kultur, om fransk geografi. Hur hon kanner att hon kommer hitta vagen i Paris till Notre Dame for att hon vet var den ligger. Trots att hon aldrig varit dar.
Langt inne i mig blir jag sa arg, sa arg pa ett system som holl folk borta fran deras drommar. Jag har svart att forestalla mig hur det ar att lasa sa mycket om en plats man inte visste om man nagonsin skulle se.
Men snart kan hon aka. Nu saknas bara pengarna. En del av mig vill kopa en flygbiljett och trycka den i handen pa henne, bara for att hon ska fa se lite av det som jag har haft turen att uppleva. Men jag vet att det bara skulle bli valdigt valdigt konstigt. Jag betalar sushin istallet och hoppas att hon sparar pengarna for en biljett till Paris. Varlden ar bara orattvis ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar