Jag är tillbaka i Hincesti igen. Här höll jag min allra första utbildning i Moldavien för ungefär ett och ett halvt år sedan och jag känner de små kreditinstituten här väl. Vera, Gregory, Ion, Maria och Ekaterina. De ler när jag dyker upp igen.
Efter utbildningen blir jag inbjuden av Gregory att komma och hälsa på deras by i oktober. När vattenmelonerna skördas. Jag hoppas jag kan komma. Som alltid böjer sig Gregory fram och kysser mig på handen när han går:
- "La revedere Doama Maria".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar