Intryck fran Bulgarien

Jag är i Bulgarien för första gången.

Bulgarien hittills:

1) Åker taxi från flygplatsen och krävs på mer än det dubbla priset mot vad det ska kosta. Plus att han först inte vill ge mig min växel tillbaka.

2) Har problem att koppla upp mig mot nätet på rummet. Eftersom jag hade några viktiga email att skicka iväg travar jag ner till receptionen för hjälp. Tjejen i receptionen tittar på mig och säger i väldigt ovänlig ton. ”Jaha, och vad vill du att jag ska göra åt det?”

Hm. För tillfället känns Bulgarien som ett land jag kan klara mig utan.

En tjusig mamma

I vanliga fall skriver jag inte direkt om de som är allra närmast. Men nu bara måste jag. (Lilla mamman, om du vill tar jag bort det igen!)

Alltså, jag har en tjusig mamma. Liten och tjusig med överarmar som skulle få Madonna avundsjuk (gå på gymmet för att få riktiga biceps? Testa att vispa rejält med grädde och skaka mattor istället!)

Pratade med min mamma idag, det var ungefär så här:

Mamma: Ja, jag tog fram den där klänningen från pappas 50-års kalas, tänkte jag skulle sy om den lite så att man kan använda den.
Mia: Jaha, hur då?
Mamma: Tja, lägga in den lite. Det ska ju vara lite tajtare nuförtiden.
Mia: Jo, det är klart
Mamma: Ja, sen tänkte jag göra en större urringning på den också, det är ju ingen urringning alls! Nej, en rejäl urringning måste det vara!
Mia: öh.... (tänker: tajtare och mer urringing?? GO MAMMA!!!)

Pappsen, du vet väl att du kommer ha den tjusigaste frun på festen??!!

Efter ett par snapsar

Jo, jag vet, lite barnslig humor nedan. Men ungefär hur kul som helst. Så såg vi alltså ut efter snapsprovningen och svenskakursen i går.

Svåra svenska ord:
- sju
- tio
- Sverige

Roliga svenska ord om man är tysk:
- ficka
- Uppsala

Vi har ett roligt program på vår nya dator... hahahaha

Helan går, sjung....

I kväll kommer två goda vänner över. På deras bröllop för en månad sen vann de vårt presentkort i en tävling: snapsproving och svenskundervisning. Alltså har det laddats med snaps, nypotatis och sill. Sverige i en liten ask. Man är på något sätt så mycket svenskare här än hemma.

För de moldaviska barbarerna

Min tolk i Moldavien berättade för mig att när hon gick på universitetet strax efter Sovjetunionens fall gick hon en kurs på universitetet som hölls av en amerikansk tjej från Mercy Corps. Kursen handlade om amerikanska traditioner, högtider, mat... helt enkelt USAs kultur och statsskick.

Titeln på kursen? "Civilisation".

Jag skojar inte.

Affärer på det gamla goda sättet?

Eftersom en av våra konsulter är så ofta i Moldavien har jag hyrt en lägenhet i Chisinau. På 10e våningen i ett hus med utsikt över huvudgatan. Som så ofta i de här länderna kan man aldrig döma lägenheten efter själva huset. Det känns i och för sig sådär toppen att hissen liksom sviktar till när man kliver in i den.. men lägenheten är jättefin.

Varje månad när jag är i Chisinau betalar jag hyran. Alltid på samma sätt. Dmitri från lägenhetsförmedlingen ringer mig, vi bestämmer tid och plats. Oftast kommer han förbi hotellet, den här gången sågs vi på McDonalds. Jag halar upp 600 EUR i kontanter som han stoppar i sin plånbok. Numera vet han också att jag alltid behöver ett kvitto, så det har han alltid med sig i en plastficka.

Affärer i Chisinau - the good old way

öh......

Det var grillfest i går. Vin, snaps och kycklingvingar med världens mysigaste lokala team.

Jag nyktrade till framför datorn med ett par timmars kvälls och natt-jobb.

Hm. Idag är det segt, jag är trött och slö. Och om en timme träffar jag uppdragsgivaren för att diskutera projektförlänging. Måste skärpa till mig - var är kaffet?

En motivation att jobba vidare

I går var jag i Balti och tittade på en utbildning. Han som höll i den var lysande. Helt enkelt brilliant. Jag hoppas att en liten del av det var min förtjänst, att alla mina timmar av sitta vid sidan och ge råd har spelat in.

Jag frågar deltagarna efteråt vad de behöver- vad de vill att vi ska göra som nästa steg i projektet. När jag tackar för deras kommentarer säger en av deltagarna: "Om du kommer tillbaka och gör det här för oss, då ska jag också säga tack. Men inte förren då!" Sedan tar han min hand i sina solbrända arbetarhänder och kysser mig på handen.
"Jag hoppas du kommer tillbaka till oss" säger han.
"Jag ska göra mitt bästa" svarar jag. "Jag ska verkligen göra mitt bästa".

En liten del av mitt hjärta kommer nog alltid att stanna här. Jag hoppas verkligen att dessa små Savings and Credit Associations klarar sig när den stora världen tränger på.

Tillbaka i Hincesti

Jag är tillbaka i Hincesti igen. Här höll jag min allra första utbildning i Moldavien för ungefär ett och ett halvt år sedan och jag känner de små kreditinstituten här väl. Vera, Gregory, Ion, Maria och Ekaterina. De ler när jag dyker upp igen.

Efter utbildningen blir jag inbjuden av Gregory att komma och hälsa på deras by i oktober. När vattenmelonerna skördas. Jag hoppas jag kan komma. Som alltid böjer sig Gregory fram och kysser mig på handen när han går:
- "La revedere Doama Maria".

Direkt från Aftonbladet - vad man inte får göra i USA...

Det är förbjudet att:
Spela kort med en indian i Arizona. Köra 100 varv i sträck runt torget i Oxford, Mississippi. Spela golf på gatorna i Albany. Mata aporna med cigaretter eller whisky i New Jersey. Fiska i pyjamas i Chicago. För skilda kvinnor att i Florida hoppa fallskärm på en söndag. Ta med sig ett lejon på bio i Baltimore. Knuffa en älg ur ett flygplan i Alaska. Dansa till en nationalsång i San Francisco. Skrämma en häst i Pennsylvania. Cykla i en pool i Kalifornien. Ha oralsex i San Francisco. Kyssa en gravid kvinna i Iowa i mer än fem minuter. Spela trumpet för att locka någon in i en butik i Indian Wells, Kalifornien. Jaga val i Utah. Dricka öl ur en hink i St Louis. Sova på ett kylskåp i Pittsburgh. Bära getskägg i Boston. Gå på händerna över en gata i Hartford Connecticut. Svära på en minigolfbana i Long beach, Kalifornien. Sova på en ostfabrik i South Dakota. För två män i Longmeadow, Massachusetts, att bära ett badkar över stadens grönytor. Flyga drake i Washington. Äta samtidigt som man simmar i Ocean City. Äta vattenmelon på en kyrkogård i Spartanburg.


*Frustande skratt* *Hysteriskt skratt*

Amerika är så lustigt.

Bagagebandsegon

Vad är det med bagageband som tar fram alla egoistiska sidor hos alla människor.?

Jag menar, ärligt talat, vi vet ju alla att det mest logiska förhallningssättet vid ett bagageband är att alla star sisadär en halv meter fran bagagebandet. När man ser sin väska kliver man fram och tar den. Alla ser, alla far plats, alla far tag i sina väskor.

Jag väntar fortfarande pa att det nagonsin ska hända. Istället är det ALLTID nagon som bestämmer sig för att ställa sig precis vid bandet. Vilket gör att alla andra i nagon slags kollektiv anda ocksa maste säkra sin plats vid bandet. I slutändan ser du, en halvmeter fran bandet, ingenting. Alltsa maste du själv tränga dig fram när din väska kommer, trycka dig fram och dänga till ett par medpassagerare med väskan när du tar den av bandet. (eftersom det verkar förbjudet att kunna flytta sig ens en millimeter bakat efter att ha funnit en sa bra plats precis vid bandet)

Folk är bara sa ologiska ibland. Men vad är det egentligen med bagageband som lockar fram alla fula egenskaper?

Tyskt bröllop

I går var det bröllopsfest. Vårt andra tyska bröllop, så den här gången var vi lite mer förberedda. Alltså tyckte vi inte att det var konstigt att vi började med bröllopstårtan och kaffet för att sedan hänga rent allmänt i ett par timmar, dricka öl på terrassen och prata lite med folk rent allmänt. Sen är det dags för mat och dans och alltihopa.

Annars är det ganska mycket som i Sverige egentligen. Och framförallt hade vi roligt. Och brudparet var sådär urstiligt och solen sken.

Dags att packa väskan, i morgon bär det av till Chisinau igen.

Min stad ett par veckor till

När man ser den här bilden ser vår lilla stad utanför Frankfurt faktiskt lite vacker ut. Det är punktvis vackert här. Det lilla som inte bombades till grus i slutet av andra världskriget är fortfarande fint. Allt annat är fyrkantiga betonghus i riktigt ful 50-talsdesign. Men just den här punkten på kartan är ju fin!

Jag - en clown i cirkussällskapet?

Nästa vecka sätter lilla rese-cirkusen igång igen. Moldavien - Frankfurt- Bulgarien - Frankfurt - Serbien - Frankfurt- Moldavien igen - semester för att packa grejer - flytta till Sverige.

Ibland händer det att jag stannar upp och funderar lite på hur det relativt ovanliga har blivit normalt för mig. Att det inte är konstigt att flyga runt flera gånger i månaden. På ett sätt är jag priviligerad, väldigt priviligerad, att jag får göra just det här. Å andra sidan är det svårt att ha en riktigt vardag hemma. Få saker fungerar som måste göras varje vecka, och man missar ofta saker här hemma. Tveeggat svärd det där. Antar att det handlar om en viss balans till slut.

Juli är det paus inplanerat. Njuta av att vara tillbaka hemma - försöka förstå att jag faktiskt är hemma permanent. Köpa nya möbler på IKEA och träffa vänner.

Frysande på beachen

Idag hade vi den årliga firmautflykten. Själva iden var lysande - de hade bokat hela Beach Club i Frankfurt för oss. Vid Main har en fejkad strand byggts upp med beachvolleynät. solstolar, musik, grill, drinkar... För två veckor sen var det 30 grader och sol här och vi såg fram emot det hela.

Idag var det 13 grader och ösregn.

Jag höll ut i 3 timmar. Duschade mig knallröd när jag kom hem och sitter nu i morgonrock och värmer mig med ett glas vin.... I morgon en alldeles ledig dag. SKÖNT!

Blivande värk

Efter nästan två månaders uppehåll släpade vi oss till gymmet i kväll.

Nu kan jag knappt skriva, orkar inte hålla upp armarna på tangentbordet....i morgon kommer det göra ont....

Ett gnäll-inlägg

Är det inte toppen när klockan är halv sex, och du inser att i stället för att kunna gå hem i tid måste du jobba över en massa utbildningsmaterial som din kollega inte har klarat av att göra klart trots att hon har hela dagen på sig?

Toppen.

Puh.....

Puh..... luften går nästan ur mig när jag klistrar ihop paketet med projektförslaget. Allt ordentligt ordnat i pärmar, sex kopior. Varje sida signerad. Alltihop brännt på en CD-skiva utöver de sex kopiorna.

Vilken dag. Det tar på krafterna att försöka vinna nya projekt.

Jag går nog hem nu.

Det har varit lite stressigt...

... men jag är fortfarande här! Stor deadline på jobbet idag, så en punktforms-uppdatering får det bli.

Sen sist har jag:
- tagit ett morgondopp i turkost vatten i Budva

- gjort världens kortaste mellanlandning i Ljubljana. 15 minuter. Ut ur planet, ett good-bye till flygvärdinnan in i transfer-bussen, in till terminalen, genom säkerhetskontrollen, ut till gaten, in i transferbussen, in i planet, säga hej till.....SAMMA flygvärdinna. Hon kan inte riktigt hålla sig för skratt när hon ser vår förvåning. Flyget Podgorica - Ljubljana fortsätter sedan direkt till Frankfurt. Vi kan i alla fall vara säkra på att bagaget kommer med, man får ialla fall hoppas att de inte har lastat ut det och sedan lastat in det igen.

- haft helgbesök från Sverige med lite vin, lite fika, massa prat och slappande

- lovat i ett svagt ögonblick att springa Göteborgsvarvet nästa år (hör ihop med punkten ovanför). Jag har aldrig sprungit mer än en mil förut. Gulp.

- sjungit två vårkonserter och lyckats relativt bra med mina solo-stycken. Fick fina applåder efteråt som värmde hjärtat.

- skrivit min första autograf :) . Mer om det någon annan gång kanske.

Nej, nu måste deadlinen angripas...

En annan värld

Som många av er kanske vet jobbar jag med biståndsprojekt. I vanliga fall när jag är ute och reser lever jag i sus och dus i förhållande till de bofasta i det landet, men vanligtvis på ett hotel som kanske skulle betäcknas som "god standard". Jag tycker att det känns bäst också - i slutändan är det biståndspengar som täcker mina hotelkostnader, då ska man också inte slänga ut pengar i onödan.

Men nu är jag på konferens i Budva, Montenegro. En helt annan liga. Ett helt nytt konferenshotell med alla de där smågrejerna extra.

Tops, bomullstussar och body lotion i badrummet
Morgonrock och tofflor :)
En platt TV som tar upp ungefär halva rummet

och så en terass där jag kan sitta och titta på havet och dricka ett glas vin...

Hade varit perfekt för en semester. Synd bara att det inte är semester utan paneldiskussioner, workshops och mingel som står på kalendern i två intensiva dygn.

Fast å andra sidan är det rätt roligt det med.

Updatering nyårslöften

Dags för en uppdatering av nyårslöftena (nej, jag har inte glömt av dem!)

1) Inse mina begränsningar och säga nej oftare: Jag tror nog att jag har förbättrat mig. Kanske för att jag har vant mig vid att jag inte kan vara överallt hela tiden. Fast förra helgen på körövningenshelgen satte jag mig i bilen 21.30 på kvällen efter övningeg, körde 15 mil till Darmstadt för att vara med på bästa kompisarnas Polterabend (en slags bröllops-förfest), sen sova 4 timmar, sen tillbaka 15 mil till körövningen på morgonen. Mannen skrattade åt mig. Jag försökte hävda att det här faktiskt inte alls har med mitt jobb att göra, det var ju bara en slump att alltihop hände samma helg. "Jo, men för andra händer såna grejer kanske en gång om året" var mannens kommentar. Jag antar att han har rätt.

2) Mer tid för mig själv: Det har lite löst sig själv de senaste månaderna för att jag har varit ute och rest så mycket. Hade en hel dag i en park i Chisinau för ett tag sen. Jo, jag måste nog säga att jag är mycket bättre på att värdesätta att bara vara jag ibland. Är nog lite mer egoistisk. På ett bra sätt hoppas jag.

3) Mer frisk luft: Jag har börjat jogga igen - här andas det in frisk luft!

Jogga i par?

Jag tar en kvällsjoggingtur.

På vägen tillbaka hamnar jag i den där konstiga situationen att en annan joggare tar av på samma väg som jag precis samtidigt. Och springer ungefär lika fort.

Vad gör man? Ska man springa jämte varandra och ignorera varandra? Eller ska man liksom hela tiden springa om varandra?

Jag valde att fega ut och slå av på takten. Ödmjukt, men inte särskilt bra för min träning.

Dagen efter

Möhippan blev lysande. Det är alltid svårt att orka hålla igång en hel dag, men vi lyckades riktigt bra. Elli sålde små discokulor till kravallpolisen, vi drack vin i massor, åkte båt i Heidelberg och dansade sedan till klockan 5 på ett av stans större dansställen.

Men ärligt talat - man börjar känna sig lite gammal när de spelar "gamla godingar" på dansgolvet och du faktiskt var med då när de var nya. Jaja, det är lite roligt att dansa till gamla gymnasiedängor också.

Idag lyser solen och jag är seg som tusan. Det blir nog inte så produktivt idag skulle jag tro. Ialla fall har jag lyckats idag att äntligen lägga in ett par länkar till några bloggar jag tittar in på då och då.

Öh.......jag är inte riktigt lika inspirerad i dag som jag var i går på dansgolvet.... jag får nog lägga mig i solen ett tag.

Ändrade planer

Idag skulle jag gå upp tidigt, ut och jogga, ta en lång dusch, packa alla grejer och vara i god tid på stationen 10.45 för starten av en lång dags möhippa för världens bästa Elli.

Nu är klockan 9.45. Jag orkade inte gå upp så tidigt och fastnade i stället i en massa bloggar. Måste duscha på 5 minuter, slänga ihop någon slags matsäck, har inte ens tänkt på vad jag måste ha med.

Tusan.

Jag måste bli bättre på självdisciplin.

Nya vindar

Här en bild som jag hade tänkt lägga ut för länge sen. Tagen från hotellrumsfönstret i Chisinau.

Nytt möter gammalt - även i Moldavien.

Att baka på vuxet vis

När jag och min syster var små och mamma bakade kakor fanns det ett tillfälle när det gällde att vara på plats. Det var när smeten skulle i formen och därefter fick man äta smeten som var kvar i bunken. Mmmmm....

Min mamma är bäst i världen på att använda en slickepott. Det finns ingen annan som kan få ut varenda liten gnutta ur en bunke som hon. Så därför stod vi där - jag och systern - och nästan hoppade av otålighet och hoppades att just idag skulle det slickepottas mindre noggrannt.

Som tur är har jag också en toppenmamma som brukade lämna lite kvar med flit.

Idag bakade jag en kaka. Tog ur elvisparna och slog av dem mot kanten. Sen åt jag ALL smeten. som var kvar på visparna. Utan att ens använda slickepott. Smet i hela ansiktet.

Att vara vuxen har sina fördelar.

Svengelska

Upptäckte just nu språkfelet i överskriften på ett av mina senaste inlägg.

Oj, oj,oj.... kan det bli så illa bara på fyra år? Jag märker ju ibland att det kommer små tyska eller engelska ord emellan. Mannen och jag brukar mest skratta åt det.

Vet inte riktigt vad som är värst - att jag skrev det från första början, eller att det tog mig flera dar att upptäcka misstaget?

Det första steget

Idag börjar officiellt hemflytten. Mannen och jag ska ge oss i kast med att städa ut förrådet.

HUR HAR VI LYCKATS SKAFFA OSS SÅ MYCKET GREJER PÅ BARA FYRA ÅR???????

Jag förstår inte varifrån allt kommer. Vi kom ju bara med två bilar fulla, nu måste vi prioritera och sålla ut för att få plats i en liten lastbil...det är nog bra att flytta med jämna mellanrum så att man inte samlar på sig för mycket skräp. Jag trivs bäst med en nystart då och då.

Att sjunga sig bort from stress

Det var ju det där med sång. Och glädjen över 15 timmar sång.

Min farfar sa en gång: "Mia, jag tror inte du är helt lycklig om du inte sjunger".
Som vanligt träffar han rätt.

Jo, visst har jag kompisar som undar över hur ens främsta hobby går ut på att tillbringa 3 timmar varje måndagskväll med att öva, öva, öva igen, ägna 10 minuter åt att få fem toner i rätt, öva igen... Men när det väl funkar. Den där känslan när allt funkar. Oslagbart. Det är värt alla långa kvällar och helger.