Värdet av en egen porslinssits

Det kändes helt ok att komma iväg när jag sitter på planet. Jag är nog fortfarande lite rastlös trots allt. Skulle nog sakna det här livet om jag var tvungen att byta. Dessutom jobbar jag med något jag verkligen tror på, vilket inte är alla förunnat.

Jag insåg att jag inte alls är så trött på flygplatser. (Det är ofta ett bra ställe att bestämma sig för att unna sig svindyr sushi eller glas rött eller spendera två timmar på att lyssna på låtar man hade glömt att man hade i sin iPod. Det är inte ofta man tar sig två timmar för att lyssna på musik annars). Inte heller flygandet i sig (man kan både sova och jobba rätt bra i ett plan), eller kvällar på hotell.

Men en sak skulle jag kunna klara mig utan: flygplatstoaletterna. Om det är något jag inte gillar så är det de där halvsunkiga toaletterna där det alltid luktar samma typ av rengöringsmedel (finns det ett speciellt medel som säljs till alla flygplatser?), där man tränger sig in med väskor i ett litet bås. Gillar. Inte.

Förutom det självklara man längtar hem till när man flänger så brukar jag längta efter min egen toalett. Jag tror jag börjar bli konstig.