Återuppstånden

I morse bestämde vi oss för att det räcker med självömkan. Febern var dessutom borta. Kvar är kondis som en 80-åring med svikande hälsa ("nä,nu när jag har lagat mat måste jag nog lägga mig ner och vila lite tror jag") och en total avsaknad av kaffesug (uuuääää...hur kunde jag dricka nåt sånt här innan?).

Jag tar mig till och med utanför huset och går till pressbyrån för att köpa ett frimärke. I ett svagt ögonblick har jag nämligen registrerat mig för en distanskurs på universitetet. Ja ni märker. Vissa blir ju inte ett dugg klokare. Sist jag försökte mig på det där så fungerade det ungefär i en vecka, sen insåg jag idiotin i att kombinera dåvarande 60-timmars arbetsveckor med att försöka lära sig ett nytt språk. När jag kom hem strax efter åtta på kvällen så var jag aldrig så sugen på att lära mig rumänska glosor. Faktiskt. Vet inte riktigt hur jag tänkte.

Och inte verkar jag ha blivit smartare. Fast numera jobbar jag ju faktiskt lite mindre. Och märker allt mer att för såna som jag som halkade in på det här jobbet utan "rätt" utbildning så blir det där kunskapshålet allt mer irriterande och begränsande. Jag tror inte den här kursen löser allt, man måste ju igenom grundkursgröten innan man får börja med de mer intressantare grejerna. Och så har jag ju faktiskt läst ekonomi. Lite grann. Så en del kommer ju bara vara repetition. Typ. Inbillar jag mig. Intalar jag mig.