Jo, jag är nog utvilad. Och ärligt talat, det är sådär kul med pensionärslivet. Varje liten grej blir helt plötsligt ett projekt på ett nästan läskigt sätt. I mellandagarna åkte både mannen och jag tillsammans in till Göteborg för att byta storlek på min julklappsgummistövlar. "Det blir väl kul att komma iväg lite grann". Uuuhhh. Pensionär.
Tillbaka till jobbet och på något sätt ramlar allt över mig. Efter tre dagar är jag redan efter på alla projekt och ser ingen bättring innan sisådär mars eller nåt. Och det är ungefär samma som alltid, inga nya projekt i sikte. Det är Moldavien, Tyskland, Moldavien, Tyskland....och i slutändan är bägge som det brukar vara. Business as usual.
Jag VET. Jag är jäkligt bortskämd med att det ska hända nya saker på jobbet hela tiden. Ett halvår med ungefär samma mönster gör mig lite...rastlös rent jobbmässigt. Och dessutom kommer det säkert komma massor av nya saker. Det gör det alltid. Jag skulle bara behöva en sån sak ungefär nu. Skulle pigga upp.
Eller så skulle det bara kunna sluta regna. Det hade också funkat.
6 kommentarer:
Själv är jag skitnöjd att ett projekt som ligger i Tyskland nu seglat upp.
Allt norr om Österrike är jag "jobbar lokalt", tycker min fru.
Frågan är hur trött jag kommer att bli på Düsseldorf om ett år.
Har aldrig varit där.
Allt utanför vallgraven är ett utlandsuppdrag...
Kanske blir det spännande att flytta kontoret till Hjällbo. Då blir ju alla dagar lite exotiska.
Düsseldorf. Ja, du hör ju. Det låter kanske inte så spännande :) Fast vad vet jag, jag har heller aldrig varit där. Men samtidigt kanske det är bra om det är riktigt tråkigt - då kan du jobba tusan när du är borta så att tiden hemma har mindre jobb? Jag brukar försöka med det. (Det funkar sisådär om jag ska vara ärlig. Men det gäller att vara positiv här i livet..)
M: Hjällbo är väldigt exotiskt. Jag har aldrig varit där heller. Jag kanske kan komma på studiebesök?
Hur kom det sig att det blev just Tyskland från början, språket eller just ditt yrkesområde, eller? Eller det kanske du redan berättat innan jag började följa din blogg?
Och jag vet var Düsseldorf ligger men inte Hjällbo..;)
Ja du Ninde, det var det gamla klassiska skälet som gör att människor gladeligen flyttar hur långt som helst: kärleken :)
Min man (som inte var min man då utan en pojkvän) bestämde sig för att doktorera i Ty. Jag uthärdade ett år distansförhållande, sen tänkte jag att jag ärligt talat skiter i karriär och dylikt (dessutom sökte jag jobb utan någon tur. Ödet ville nog att jag skulle bli riktigt less på Sverige), tog mitt pick och pack och flyttade ner på vinst och förlust. Putsade till min gymnasietyska, fick en praktikplats på stället där jag sen blev kvar och friade till pojkvännen. Ungefär så. Sen blev han doktor och vi tyckte det räckte med Tyskland, så då flyttade vi hem igen. Tja, det var väl de senaste sex åren av mitt liv i ett nötskal :)
(Och Hjällbo ligger i gamla goa Götet. Fast en bra bit utanför vallgraven)
Ok! :)
Skicka en kommentar