Det är fredag och helg i Sudan. Jag är bjuden på lunch hos Abubakr och hans familj. Precis som på tekvällen hos Ahmed sitter jag först med mina lokala manliga kollegor och dricker te och pratar.
Vid tvåtiden är det dags för fredagsbönen och Abubakr och de andra försvinner iväg till moskén. Jag blir omplacerad i det andra rummet med kvinnorna. Abubakrs yngsta syster pratar engelska och vi pratar om vanliga tjejgrejer. Hon frågar om jag är gift. Om vi gifter oss med släktingar eller främlingar i Sverige. När jag skämtar om mina två ringar och säger att jag har två män gapskrattar hon.
"En man kan ju ha två fruar, men en kvinna med två män???!!" Hon skrattar igen.
Vi är lika gamla vi båda. 29 år. Hon berättar att hon läser till läkare och precis har gift om sig. Sin första man kände hon bara en månad innan bröllopet.
"I understood quickly that I would not be able to live with him" , säger hon. "So I asked for divorse".
Allt är inte som det först ser ut.
Trots att jag fram tills nu har suttit med männen blir det annorlunda efter fredagsbönen. Fler män från byn kommer med och nu är jag plötsligt en av kvinnorna. Vi bjuds att ta mat först på buffén. Först när alla kvinnor har fått mat tar männen för sig. Jag ser så tafatt ut när jag försöker äta med handen att de trollar fram kniv och gaffel åt mig och skrattar lite. Sedan sitter jag på balkongen, dricker en te och tittar på Nilen som strömmar fram jämte huset medan männen ber. Jag är glad att jag är här. Afrika kryper in under skinnet på mig och förför mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar