Jag har tillbringat helgen på en riktigt roadtrip. Ger mig iväg sent fredag kväll upp till Karlstad och dricker vin på småtimmarna med goda vänner. Äter en glass på lördag förmiddag i stan och njuter av solen.
Sen går färden vidare upp till Brevensbruk. Sverige är så vansinnigt vackert och jag ler av tanken att jag faktiskt är tillbaka. I Brevensbruk är det 30-årskalas och jag återser vänner som man inte har sett på så länge. Jag känner mig förvirrad men glad. Passar in lite grann, eller kanske ganska mycket, och samtidigt inte. När jag ringer till mannen som är kvar i Tyskland känns det som om jag ringer hem och kollar läget. Det är förvirrande, men jag antar att det bara handlar om att ge det hela lite tid. Man får väl helt enkelt sitta i den här bergochdalbanan av känslor ett tag. Tids nog hittar jag min plats.
Söndag förmiddag på vägen tillbaka svänger jag in på släktgården i Västergötland för en kopp kaffe, sen stannar jag till på ålderdomshemmet i byn. Farmor sitter och fikar. Hon känner igen mig. Inte så att hon vet vem jag är eller vad jag heter, men när hon får syn på mig glimrar det till i ögonen och hon ler. Vi skrattar ihop åt att pappa är så tjötig. Sen pussar vi på varandra innan jag går. Hon vinkar.
Farfar ligger i sängen på avdelningen jämte och skrattar när pappa och jag kommer in. Vi pratar om resor han har gjort och om hur det var när han första gången såg farmor. Glasklara konversationer blandas med förvirrade kommentarer när åldern tar ut sin rätt. Vi stannar tills kvällsmaten, sen handlar jag tallrikar på det lokala antikvariatet innan jag kör hem.
Närheten känns som en ofattbar lyx.
3 kommentarer:
Jaså, det blev tallrikar - ångrade efteråt att jag inte åkt med till antikvariatet. Jag har ju åkt förbi det några hundra ggr och aldrig varit inne. Det är en flerårsprocess som andra resmål i den gamla hembygden. Men när (om) man blir pensionär finns det väl på listan...
Pappsen
Pappa, det är ju precis din typ av affär! 90% av allt som finns är BÖCKER. Från golv till tak, i backar, på golvet, i hyllor, i staplar... man kommer knappt fram. Du skulle kunna bygga upp ett litet sommarbibliotek för torpet på nolltid.
Nästa gång du åker upp, ta dig en timme och gå dit. De bjuder på kaffe dessutom!
ååå... var det DET antikvariatet. JAg håller med Mia. Ta en timme (eller två) att botanisera bland alla böcker. Kristin är nästan förbjuden att åka dit nåt mer, för vi har inte några fler hyllmetrar att fylla. Men ändå, det är ju så kul.
Skicka en kommentar