Mitt i Chisinau går huvudgatan: Stefan cel Mare boulevard, uppkallad efter kungen som ses som urfadern här, Stefan den store. Runt Stefan cel Mare trängs de svulstiga regeringsbyggnaderna i grandios sovjetisk stil blandad med lite äldre arkitektur. Det är nästan alltid liv och rörelse.
Men så fort du bara är två parallellgator längre bort är husen små och det är oftast helt tyst på kvällarna. Kanske passerar någon förbi, ett par bilar kör förbi, men mycket mer är det inte. Ofta är tvärgatorna inte så upplysta. Du får känslan av att du är i utkanten av stan snarare än mitt i den.
Ändå är jag konstigt nog ofta mer rädd för att gå själv på kvällen i Tyskland eller i Sverige. Här travar jag glatt hem själv på kvällar och nätter. I går gick jag de sista mörka 500 metrarna till mitt hotell med en man tre steg bakom mig. Hemma hade det gjort mig alert, kanske hade jag stannat till och låtit honom passera. Bara för säkerhets skull. Här rör det inte mig i ryggen.
Konstigt. Inte riktigt säker på varför det är så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar