Man upphör aldrig att förvånas...

Jag anländer till flygplatsen i Chisinau. Det känns som om det var länge sen, även om det bara var ett par månader sist.

I passkontrollen sitter två killar, den ena verkar läras upp.

- Hi, welcome, how are you?
(Det är faktiskt inte helt ovanligt att man blir tillfrågad)
- I am fine, how are you?

Fel fråga tydligen. Han bara skrattar och kollar på mina fyra sidor i passet fulla med Moldavienstämplar:

- How long are you staying here? Over the weekend?
- No,only until Friday
- OK. What a pity. What are you doing here?
- I´m working.
- With what? Dancing?

Öh...???? (alltså, "dancing" innebär i det här landet visserligen inslag av dans, men oftast en helt annan palett av servicerbjudanden).

Alltså. Bara så att vi kan göra det här klart passkillen. Om du inte hade suttit i det där löjliga båset och hade haft fullkomlig makt över mina möjligheter att komma in i landet hade jag sagt betydligt otrevligare saker än mitt mesiga "nej, jag är konsult inom finanssektorn" som svar. Bara så du vet.