Fredagskvällsutbrott

Vi har en deadline. Väntar på en konsult som ska skicka oss en rapport, sen ska min kollega jobba igenom kommentarer, det ska formatteras... sista finputsen, sen ska det ut.

Fredag kväll klockan 18 kommer rapporten från konsulten, vi får - ännu en fredag - lägga kvällen på att jobba. Vilket inte är så roligt, men ännu mindre roligt när konsulten skickar rapporten ihop med följande kommentar:

"Verkar bli en sen fredagkväll på jobbet för er? Jaja, det är ju OK. Då uppskattar man helgen mer!"

Det är ungefär här man vill ringa upp honom och skrika i luren: "Nej, det är inte OK, för jag sitter här nästan VARJE fredag kväll. Även om det för dig är en engångsgrej så har vi nästan alltd en rapport eller ett projektförslag eller något annat som gör att vi OFTA sitter här till sent på kvällarna, helger etc. Och jag HAR faktiskt - trot eller ej - också ett liv utanför det här kontoret. Så, NEJ, jag uppskattar inte min helg mer bara för att du skickar din rapport tre timmar senare än överenskommet så att jag måste sitta här till klockan nio på kvällen!!!"

Men det gör man inte. Man är ju ändå en civiliserad människa.

Istället går vi igenom rapporten, bygger in alla våra kommentarer (och de visar sig bli ganska många...), skickar tillbaka och ber om att han ska jobba in alla kommentarer över helgen och skicka tillbaka den färdiga rapporten till måndag morgon.

Avslutar med ett "trevlig helg!". Hehe... jag vet. Just det var lite barnsligt. Men vi var bara tvungna....

Flygtrött?

På vägen till jobbet passerar jag Frankfurts flygplats. Tidiga mornar när jag kör på motorvägen parallellt med landningsbanan ligger ofta fyra, fem plan i luften samtidigt och väntar på att landa. En mäktig syn som alltid gör mig sugen på att resa och se nya ställen.

Men idag när jag passerade och såg planen landa så kände jag mig inte alls sugen. Sova i egen säng är underskattat.

26 mars

Det var i förrgår. Då tog min pappa tog sitt premiärdopp i havet.

Respekt.

Nytt land - nya intryck

Hurra, det verkar som om det är ett nytt projekt i sikte för mig - om allt går som planerat får jag sätta mig på planet till Tajikistan i september. Spännande! Jag är så nyfiken!

Att andas

Jag har en dag ledig. Mannens familj är kvar i stan, så vi tar en kaffe på balkongen och njuter av förmiddagssolen innan jag kör iväg och lämnar dem på flygplatsen.

Inser att man skulle göra så här oftare. Bara ta en dag ledigt utan riktigt något speciellt att göra. Bara vara hemma och fixa lite och ta dagen som den kommer. Kunna andas ordentligt.

Problemet är att jag aldrig gör det. Jag ska alltid utnyttja min tid till max, och då känns det liksom lite onödigt att "bara vara hemma". Alltså ska det alltid åkas någonstans eller tas emot besök eller något sånt för att jag ska tycka att det lönar sig att ta ledigt.

Bara andas är inte på min lista över saker man tar ut semester för.

Kanske borde jag ändra på det.

SÅÅÅÅ lurad!

Igår fyllde mannen 30. Vi hade planerat ett lugnt firande, bara vi två. Trodde han.....

Hämtade mannens familj på flygplatsen fredag kväll, smugglade in dem på ett hotell i närheten. Minen på mannen när de stövlade in och sjöng på morgonen med presenter och blommor... oslagbart. På kvällen överraskningpartaj på ett uteställe med vänner i massor. Jag tror mannens leende sträckte sig från ena örat till det andra under hela kvällen, och när vi drog oss hemåt framåt gryningen var han lagom berusad men glad och lycklig... och jag var SÅ nöjd att allt gick enligt planerna.

Idag la vi ett brev på lådan till vår hyresvärd för att säga upp lägenheten här. Nu kommer vi snart hem!

Att flänga hit och dit

En MSN chatt med mannen (M) som får mig att inse att jag har ett konstigt (om än roligt) liv...

M: okej, när är du borta dårå, så uppdaterar jag nu
Mia: är nog egentligen bara 31 maj - 2 maj Bulgarien (åker direkt från Moldavien) som är nytt
M: Jag har serbien 10-14 April, Kosovo 16-18, Moldavien 19-24
Mia: stämmer
M: Moldavien 21-30 Maj
Mia: kanske Montenegro någongång mellan 7-11 maj, men bara ett par dagar max
M: Bulgarien 31 Maj-1Juni
Mia: ok, du hade redan Bulgarien
Mia: sen blir det nog Serbien veckan 4-8e juni, sen Moldavien, men den har du ju redan
Mia sagt:
18-27 eller nåt sånt
M: Jag hade Serbien 11-16 Juni
Mia: ja, jag ångrade mig lite
M: den resan går bort alltså
Mia: jäpp
Mia:åker en vecka tidigare istället

Diverse missförstånd följer med datum hit och dit....

M:16-24?
Mia:??? nej, åker till Moldavien 18-27e juni
M: Jag har Moldavien 18-27 Juni
Mia sagt: japp, stämmer bra
M: (totalt förvirrad) Vad händer den 16e då?

Ungefär här inser jag det totalt absurda i situationen och brister ut i ett gapflabb. Grabbarna på kontoret här i Chisinau tror nog jag är lite konstig...

På väg hem igen

Det börjar närma sig slutet för den här gången.. en sista dag i Chisinau, sedan tillbaka till kaoset på kontoret. Alla de där mailen där man har svarat "vi kan väl diskutera om det på torsdag när jag är tillbaka på kontoret".... hm...det kändes väldigt bra då, känns mindre bra nu när man inser att torsdag faktiskt inte har fler timmar än andra dagar.....suck. Men ska bli skönt att sova i sin egen säng igen, det var ett tag sen sist.

En kvällsfärd

Vi spränger fram över moldaviska landsbygden i en mörkgrön Lada. Jag och min tolk är vana sova-i-baksätet-på-en-Lada-resenärer, vi sover oss igenom de två timmarnas färd upp till Soroca, precis på gränsen till Ukraina. På vägen hem njuter jag av solnedgången bakom kullarna. Äppelträden kommer snart börja blomma. När jag kommer tillbaka nästa gång kanske solrosorna har börjat blomma om jag har tur. Vi passerar små byar där gamla kvinnor i huckle schasar hem korna för kvällen. Ett par gäss vaggar förbi i vägkanten. Klarblå och klargröna grindar framför små små hus. Det är fattigt, jovisst. Men så vansinnigt vackert.

Affärsidéer som antagligen inte skulle funka i Sverige eller Tyskland del 2

Att ställa en uppstoppad björn på gatan och låta förbipasserande betala för att få ta ett kort ihop med björnen. Det verkar som om det tilltalar yngre moldaviska män dock.

Affärsidéer som antagligen inte skulle funka i Sverige eller Tyskland del 1

Den lilla affären som är mer som en kiosk som säljer kassettband - de såg inte ut att ha så mycket att göra i Chisinau heller, men bara att de existerar visar på en viss marknad antar jag.

Dansade till morgonen

Alla ni som har last den har bloggen sedan allra allra forsta borjan vet att jag har provat moldavisk nattklubb forut med mindre lyckat resultat. (ledord: militartema, go-go dansare, inbjudan till strippklubb). Visste alltsa inte riktigt vad jag skulle vanta mig nar jag gjorde ett nytt forsok i gar, men jag blev positivt overraskad, ett riktigt bra stalle! Chisinau rocks! Hehehe....

Ineffektiv....

Jag borde.....

- göra färdigt konceptet till vår sommarkurs
- läsa jättedokument om deposit guarantee funds

Istället satsar jag på att...

- surfa runt planlöst på andra bloggar
- dagdrömma

Hm...hm... när jag kommer till en viss nivå med MASSOR av jobb blir jag helt plötsligt totalt ineffektiv. Nej, om man skulle ta och kolla på TV....

Moldaviskt gentlemannamanér

Det är jobbdag här idag, så jag sitter på kontoret hos vår partnerfirma. När det är dags att gå packar jag min axelremsväska: dator, papper, allmänt krafs, i slutändan blir det ganska mycket och jag baxnar till lite grann när jag slänger väskan över axeln.

Chefen på firman stelnar till - tittar oroligt på mig och säger:
- "Maybe you would need someone to drive you to the hotel?".
Jag tittar förvånat på min väska (som är hälften så tung som vad jag brukar bära runt på) och avböjer :)

Gammaldags gentlemannamanér i överdriven form... snällt och gulligt.

En gång Johanneberg...

...alltid Johanneberg!

Vi har fått en lägenhet i Göteborg! Oj, det börjar bli dags... flytten närmar sig...

Att få belöning för mödan

Det är fredag kväll och jag är redan i pyjamas. Jag vägrar lämna mitt hotellrum i kväll, ska njuta av att vara alldeles bara för mig själv, ingen affärsmiddag, ingen stress, inga andra konsulter i närheten som måste underhållas.

Den största delen av mitt jobb går ut på att coacha utbildare här. En ibland mödosamt och stundtals frustrerande jobb. Du ger förslag, försöker ge infallsvinklar.. och med vissa.... som att prata med en vägg. När man har varit FEM gånger på samma killes utbildning och man säger samma saker efter varje gång, då undrar man liksom hur mycket det är värt att man sitter där.

Men så finns det tillfällen när det är ungefär hur toppen som helst. Som den där killen som helt plötsligt hade blivit SÅ bra. Eller killen igår som lyssnade, funderade och kom tillbaka idag som en helt annan utbildare - kanske inte den perfekta, men SÅ mycket bättre.

Då är det värt alla de där andra timmarna. Varje gång.

Orchei

Utveckling kan vara en sån liten sak. Har varit två dagar i Orchei, strax norr om Chisinau. Sedan sist hade de renoverat toaletterna på stället där vi har utbildningarna. Det finns nu 1) vatten, 2) lås på dörren, 3) papper (!), 4) TVÅL (!!).

Något händer i Orchei i alla fall. Och bakelserna man får till kaffet är lika goda som alltid.

Dagens ord:

Powermaila.

Snodde det från mannen. Han hävdar att det är det jag ägnar mig år på kvällarna här i Moldavien när jag mailar ikapp en hel dags jobb på kontoret på ett par timmar.

Ett bra ord.

"Nej, om man skulle ta och powermaila ett tag."

Att slöa i Chisinau

Good old Chisinau... jag är tillbaka igen. Borde egentligen förbereda min dag i morgon, men är lite för lat för att ta itu med någonting överhuvudtaget... nej, tar nog en dusch istället. Kanske hjäper det mot motivationsbrist...

När det svider lite extra i hjärtat...

Jag är hemma en kortis och packar om. Bestämmer mig för att se det snarare som en bonus att jag sover en kväll i egen säng, det kunde ha blivit ett direktflyg mellan London och Chisinau istället.

På morgonen går jag ner till förrådet. Lämnar lilla resväskan och hämtar den stora. Mannen tittar förvånat på mig när jag kommer upp i lägenheten:
”Vilken stor väska du ska ha med?!”
Jag tittar tillbaka lika förvånad:
”Men jag ska ju vara borta 10 dagar...”
Mannen säger:
”Jaha, jag trodde det var NU på torsdag du kommer hem....*suck*..."

Jag är nu officiellt världens sämsta fru. I alla fall kändes det så.

I went to London....

...and all I bought was this wonderful dress...

I London

Jag är i London! En helg med en vän som jag inte har träffat på alldeles för länge, men när vi ses är det som det alltid har varit. Sådana vänner ska man vara särskilt rädd om. De som man inte måste förklara hur det kan komma sig att man inte har hört av sig på ett år, utan där man bara kan vara glad för att man ses igen.

Jo, lite har nog förändrats. Vi har båda blivit kanske lite vuxnare. Hon pratar efter ett par år i London helt plötsligt engelska med riktig brittisk accent. Det kryper in under skinnet och jag inser att jag själv ändrar melodin in min engelska. Hoppas att den där knappt hörbara tyska accenten ska försvinna på köpet...:)

London är vackert. Jag trivs att gå runt på gatorna. Men redan efter ett par timmar är jag säker på att här kommer jag aldrig vilja bo. Det är något i stan som gör att jag är säker - den här stan skulle bränna ut mig på nolltid. Det har nog inte att göra med storleken, New York är tex en stad som jag skulle kunna flytta till i morgon om det var så. Men på något sätt känns London så hårt, så obarmhärtigt... nej, London är perfekt för en helg eller lite längre en så. Sen måste jag nog härifrån.

Ett märkligt möte

På posten på flygplatsen – kanske en av de märkligaste konversationerna jag har haft på länge (P: postmannen, M: Mia, K: annan kund):

P: Jaha högaktade kund, vad kan jag stå till tjänst med?
M: Äh... jag skulle vilja ha en frimärke till det här brevet
P: Jaha, hur länge ska det ta?
M: Äh.. va?
P: Ja, hur länge ska det ta för brevet att komma fram?
M: Det vet jag inte ... det är inte direkt bråttom.
P: Jaha, men då kanske man kan strunta i det helt?
M:Nej, jag vill nog skicka brevet ialla fall...
P: Jaha ja, då blir det 1.45.

Annan man kommer in och ställer sig i kö bakom mig

P: God dag unge man, hör ni ihop med damen här?
K: Äh,.. nej...
P: Ja, du kanske inte har märkt det, men vi har ett säkerhetsavstånd här!
K: Oj, jaha då (tar ett par steg tillbaka)
M: Det gör inget!
K: *ler förläget*
P: Ja, ja, här står de alla i kö som de vill
M: Ja, men det gör verkligen inget
P: Nej, nej, han kanske vill ge dig sina pengar?
M: Haha, nej det tror jag inte
P: Ja ja... de står väl i kö sådär efter dig på discon kan jag tänka..
M: ??????? ehh......
P: Ja, grattis på internationella kvinnodagen förresten!
M: Tack..?...
P: Här är frimärket, trevlig kväll!

Övertalningscharm

Jag tror att högsta chefen har börjat med "är det inte bättre att du stannar"-charm-offensiven.

Numera ler han alltid överdrivet när man passerar förbi. Säger hej mer hjärtligt än han någonsin har gjort förut. Jag tror inte att det är det nya lilla projektet som har gjort det. Snarare att han inser att det är både bättre och lättare om jag stannar i Frankfurt. Snart kommer nog övertalningsförsöken börja.

Men jag är beredd. Och hårdnackad.

Att simma uppströms

Vissa dagar känns det som om man inte får någonting gjort. Man liksom vispar runt allt på skrivbordet, men ingenting känns som om det avslutas, ingenting kan helt strykas från listan.

Idag var en sån dag. Det kändes som att simma uppströms, eller som att springa i motvind. Massor av kraft, men det som kom ut av det hela var liksom ingenting direkt.

Beklagade mig lite för en kollega som sa:

-Actually, you were very productive today - at least when I see the number of emails you managed to send me in one day on issues I have to address...

Vet inte om jag ska ta det positivt eller negativt. Är jag bara bra på att delegera? (och här är jag verkligen skeptisk - jag är generellt inte bra på att delegera). Eller en slavdrivare? Eller var idag kanske lite mer produktiv än jag trodde?

AHHHH! Den är här!!!

Över 20 grader varmt på balkongen och jag inser att jeans var fel val, skulle satsat på shorts istället. Med värmen vaknar vi alla till liv, alla grannar som har hukat i lägenheterna under den regniga vintern kommer ut på balkongerna.

Blom-mannen i lägenheten mittemot sitter åter igen på sin balkong och tittar på sina blommor. Än så länge är det inte så många, men snart kommer han ha balkongen full med växter som han vårdar ömt.

Ovanför Blom-mannen hänger en kvinna tvätt. I lägenheten brevid spelar någon musik med fönstret öppet. Vi kommer alla ut ur våra vinteriden; lite långsamt, lite bleka, lite försiktigt.

Jag bestämmer mig för att det är dags att hämta upp balkongmöblerna från förrådet. Ta en lång promenad. Sitta i solen på balkongen och försöka lära mig lite rumänska.

Nu blir det inget mer bloggande den här söndagen - jag är ute och njuter av våren!

Målet uppnått!

Jag tänkte gå hem från jobbet nu. Sammanlagd arbetstid den här veckan: 47 timmar. OK, har en timme eller två hemma i kväll, men det betyder att jag klockar in på 49 timmar den här veckan.

Inser att jag helt enkelt har lärt mig att skita i att jag inte kan hålla alla, alla deadlines. Jag håller de viktigaste. De illrött markerade sakerna på min lista kan också - ibland - få vänta. Som idag.

Det är fredag och jag vill till gymmet och sen hem och kolla på en film eller inte göra någonting. Jag har dessutom håvat hem ett litet EUR 40,000 projekt idag med minimal insats, så jag har förtjänat att gå hem nu tycker jag :)