söndag, mars 29, 2009

Saker att berätta i efterhand

Saker som man berättar för mamma först senare:

1) Att man glömde solkrämen innan man gav sig ut på sightseeing så att ens armar är tomatröda. (Detta är kanske det värsta man kan göra i vår familj. Eftersom systern och jag föddes med marginellt pigment var barndomens somrar ett ändlöst kylbalsamrace, brända ryggar och bada med T-shirt för att skydda sig mot solen. Kommer ni ihåg det där rosa kylbalsamet förresten? Som liksom stelnade på huden i en rosa hinna)

2) Jag blir bjuden på middag inne i stan av en kollega och tänker ”äh, jag tar väl en taxi tillbaka i kväll”. Albert hämtar upp mig, han kör inte på kvällarna, men har en helt annan syn på det där med att åka taxi på kvällarna till stans utkanter. ”Maria, there are also bad guys....if they see that you are alone lady.....”. Jag ser att han är verkligen orolig, inte bara så där gentlemannamässigt överbeskyddande som moldaver är. Och helt plötsligt blir jag också orolig och tänker att det här kanske inte var världens bästa idé.

(Vi tar en paus i storyn här: generellt sett tycker jag det verkar bättre att vara tjej än kille på många sätt. Men vid såna här tillfällen suger det fett. Här har man sett sina kollegor ta en taxi tillbaka på kvällarna utan problem och så inser man att faktiskt, det är inte riktigt läge att göra det när man inte riktigt hittar till hotellet och knappt vet i vilken riktning man ska köra. Det suger faktiskt riktigt fett.)

Ialla fall. Albert är orolig. ”I promised Mr. Bill that I would take good care of you.”. Det slutar med att vi tar oss ner till Oxford Street i centrum där Albert väljer ut en taxichaufför som han pratar allvarligt med. ”Its ok, I now know where he lives”, säger Albert när vi kör därifrån. ”If anything happens I will find him”.
Så kommer jag till middagen tillslut. Min kollega skrattar lite åt mig när jag säger att jag har ”10 PM curfew”, men det är en trevlig middag. 22.00 hämtar chauffören mig och tar mig tillbaka till mitt hotell. Och jag känner mig lite, lite arg för att jag var tvungen att nagga på friheten, men glad för att Albert bryr sig.

Inga kommentarer: