Idag var jag beredd att ge mig i kast med den tyska byråkratin. Jag var laddad. Beredd på krångel. Beredd på att jag saknade ett papper eller en stämpel som helt plötsligt gjorde allt omöjligt.
Första stoppet i operation "avregistrering av Mia i det tyska systemet": Rådhuset. Officiell avregistrering från folkbokföringen.
"Du flyttar 1a juli? Ja, då är du ju egentligen här för tidigt..."
Jag är beredd. Nu kommer det. Det ändlösa krånglet... jag tar sats att säga något...
"....ja, fast det gör ingenting. Vi kan fixa det nu också".
????? Jag är svarslös. Är det sant? Det är sant. 5 minuter senare står jag utanför dörren med min avregistrering. Bara sådär.
40 minuter senare har jag klarat av Ausländeramt (för alla oss utlänningar), socialförsäkringsstället och min försäkringskassa. Allt gick nästan alldeles för snabbt och enkelt. Inget krångel. Inte ens någon kö.
Nu fattar jag verkligen vitsen med EU. Det här hade jag gruvat mig för i veckor och tillslut behövde jag bara 40 minuter.
3 kommentarer:
Oj vad snabbt, jag känner igen det där att gå och gruva sig för att det nog kommer att bli krångligt, men sen var det lätt som en plätt :)
För mig är det så där med allt som involverar myndigheter. Jag drar mig i det längsta för att jag vet att OM det blir krångel så finns det ingen ände på eländet. Men konstigt nog funderar det ofta riktigt bra!
Och jag som till och med är utbildad byrakrat i grunden, jag borde ju lita pa systemet :)
Men är jättelättad att det inte krävdes alltför mycket pappersexercis till slut!
Skicka en kommentar