Så jag bestämde mig för att ta ett litet steg i taget. Köpa bok om hur man skriver ett tyskt CV. Skriva CV. Översätta alla intyg hemifrån. Ett litet steg i taget. Min plan inskränkte sig till att jag var anmäld till tre månaders intensivkurs i tyska. Sen behövde jag ett jobb.
Jag letade efter företag med kopplingar till Sverige så att man kanske kunde uppväga den halvtaskiga tyskan med att kunna svenska. Bestämde mig för att söka ungefär vad som helst och sälja in det med "jag lärde mig tyska flytande" när jag väl kom hem till Sverige.
Och så blev det till slut mer eller mindre en slump, som så ofta. På den sista tyskakursen nämnde en tjej från Turkiet en firma för mig som hade sin hemsida på engelska och sökte praktikanter. De gjorde tydligen något med banker eller ekonomi eller så. Någon typ av projekt i u-länder. Jag bestämde mig för att söka och lovade tjejen från Turkiet att bjuda på tårta om jag fick platsen.
En månad senare var jag på intervju, ruskigt nervös. Det enda jag kommer ihåg från intervjun är min rinnande näsa och att jag råkade säga "du" till tjejen som skötte intervjun (kardinal-etikett-fel i Tyskland). Men det ordnade sig. Två månaders praktik var mina. Lönen var EUR 400 i månaden, pendeltågskortet kostade EUR 130. Men det var ett jobb.
Började jobba. Blev bedd att svara i telefon när projektledarna inte var på plats. Protesterade lite, eftersom jag pratade ganska halvkass tyska.
"äh, pratar de inte bra engelska så kan de ändå inte jobba med oss", sa min kollega Sylvie.
Och så började jobbet. Där jag blev kvar som assistent. Och ett år senare ramlade in på en projektledartjänst. Och fortfarande är kvar, fast jobbandes från Sverige.
Egentligen var det en slump. Och jag är fortfarande skyldig en tjej från Turkiet en tårta.
3 kommentarer:
Har sagt förut att det är en framgångshistoria av 'amerikanskt snitt'. Omdömet håller än
Pappsen
Fascinerande historia! Vad hade de för utbildningskrav? Något med ekonomi eller?
Njä...för praktikanter då var kraven nog mest att man skulle vara intresserad, passa som person och ha utbildning inom rätt område. Jag har en pol.mag, så jag har ju lite ekonomi med i det, men är ju inte ekonom. Generellt är vi en salig blanding för tillfället - från ekonomer, till bankfolk till de med mer statsvetenskaplig/bistånds-bakgrund.
Ärligt talat så hade jag ingen aning om något inom mikrofinans när jag började, hade aldrig hört talas om det. Började i botten med kopiering och formattering och jobbade mig uppåt. Fast numera är de som kommer nya ofta lite mer erfarna har jag en känsla av. Jag hade nog tur och var i mindre konkurrens när det begav sig...
Skicka en kommentar