Hur jag hamnade i Tyskland, del 1

När pojkvännen (aka mannen numera) fick erbjudandet att åka till Tyskland för att fortsätta doktorera där så googlade jag fram hemsidan för staden vi senare skulle bo i. Kollade missmodigt på en ganska ful bild på ett ganska fult torg med en enorm pelare med en staty på i mitten.

"Men du kan väl inte flytta DIT!" kom jag ihåg att någon sa, och jag tänkte nog ungefär det samma. Jag var precis färdigutbildad svensk byråkrat med en fyra års utbildning fokuserad på det svenska statssystemet. Inte direkt utbildningen som gav mycket i andra länder.

Nä, det var inte alls vad jag var så sugen på, jag skulle ju använda min utbildning nu, börja jobba bla bla. Vi bestämde oss för att kanske inte bestämma så mycket. Pojkvännen flyttade till Tyskland, jag bestämde mig för att stanna. Vaga planer på att hitta ett vik eller så ett år i Sverige och sen flytta ner ett år. Eller något sånt.

Det var 2002 och arbetsmarknaden för nyutexade i min sektor var botten. Jag sökte jobb. Och sökte jobb. Och sökte jobb. Läste ryska för att ha något att göra. Levde på inga pengar alls.

Delade vår lägenhet med en random tjej som pluggade kulturvetenskap och alltsomoftast också hennes pojkvän. Vi var tre långhåriga som lämnade hår i duschen. Videokamerade med pojkvännen nästan varje kväll. Jobbade extra som lärarvikarie för att dra in lite pengar. Skrev jobbansökningar och jobbansökningar och jobbansökningar. Började tappa modet. Fler och fler pluggkompisar som fick jobb och flyttade.

Och så bestämde jag mig. Jag satt på en bänk utanför en högstadieskola någonstans i Göteborg under lunchrasten på ännu ett trist vik. Och där insåg jag att jag faktiskt inte visste varför jag var kvar.

Så jag ringde pojkvännen.

"Får jag komma? Jag har inga pengar, så jag får bli hemmafru eller nåt"

Han sa ja.

Och så sa jag upp lägenheten, och sorterade allt i tre högar: ta med till Tyskland (inte mer än vad som fick plats i pappas bil), spara i förråd tills vi kom hem (alltså saker jag trodde mig vilja ha ett par år senare) och slänga (stor hög). Sen flyttade jag hem till föräldrarna över sommaren och jobbade på vårdhem och försökte repetera min gamla skoltyska. Lyckades fixa ihop nog pengar för att kunna betala en tyskakurs när jag kom ner. Sa upp medlemsskap och ICA-kort. Och sen kom augusti och med föräldrarnas hjälp så flyttade jag till Darmstadt med en bil full av saker och inte så mycket mer.

Jag tror att jag tänkte då att det nog löser sig, det mesta.

Så började det.