Innan jag fick barn tänkte jag en del på vad jag inte skulle kunna göra, hur livet skulle bli lite mindre fritt, lite mer planerande, lite mer hemmabundet för en flängande själ som min.
Sen kom Knodden och jag insåg att det jag kanske hade missat i mina tidigare tankebanor var att när han nu är här så är allt så fantastiskt. Man reser kanske inte världen runt. Istället visar man en alldeles ny liten Knodd världen. Och det, mina vänner, har jag sent omsider upptäckt att det är alldeles fantastiskt.
2 kommentarer:
Mia, jag gillar din blogg SÅ mycket.
Men åh. Alldeles varm i hjärtat. TACK!
Skicka en kommentar