Det spelar ingen roll hur länge jag är här, det blir alltid stressigt och jag hinner aldrig göra allting jag har tänkt.
I går satt jag på jobbet till strax innan 23. (ett tecken att man är för länge på jobbet är när nattvakten tittar in och säger "jag går nu, kan du släcka när du går?")
Idag har jag varit i möten från 9.00 - 17.30 med en halvtimmes matrast. Har varit på introduktion till en cool och ENORM databank som vi har på jobbet (letar du efter en tidsstudie över prisutvecklingen på basmatiris i Kambodia? Det finns i den. Bland annat. Om du istället är mer intresserad av jasminris så finns det också). Sen gruppmöte. Sen försenad till konferensplaneringsmöte. Snabb lunch. Konceptmöte för sommarskolan. Försenad till telefonkonferens med Kosovoprojektet. Lämnade telefonkonferensen i förtid för att hinna till möte med IT om hur vi effektiviserar en hemsida. Över till nästa möte med en kollega om den där jobb-bloggen som vägrar funka. Ta tag i kollega och diskutera redovisningsdetaljer för krångligt projekt.
Andas. Dricka kaffe. Flams och trams med kollegor. Tillbaka till kontoret. Svara på mail. Sortera papper. Äta vindruvor. Blogga lite istället för att ge sig i kast med allt som måste vara klart i morgon. Fundera på om man verkligen skulle ta sig ett glas från den där öppnade vinflaskan i köket. Ta tag i jobbet.
Jag ska nog sluta klaga på lugna veckor hemma.
4 kommentarer:
Sitta där och gnaska vindruvor på arbetstid?!
Vilken slacker! ;)
Jag vet. Sen bjöd jag mina kollegor på vindruvor också. SÅ dåligt för arbetsmoralen.
*Tuuuuut*
Utbrändhetsexpressen passerar med ett vrål sista stationen före slutdesination...
Kanske bör stanna upp och känna efter lite? Bara lite grann?
Jag tänkte faktiskt i morse på hur lite stress jag har i mitt liv. När jag bodde här var varannan dag ungefär så där. Nu, när jag har suttit och möglat på mitt hemmakontor i ett par veckor, är det helt ok.
Ingen oro. Här bränns ingenting ut:)
Skicka en kommentar