Jag glider in på huvudkontoret i min nya skjorta. Lite sisådär frackskjortemodell, utsvängd (jag avskyr ordet babydoll, därför kommer det inte användas här. Men typ så). Säger hej till alla och inser att alla dröjer bara en sekund lite för länge med blicken ungefär i låg magnivå på mig.
Kollar gylfen tre gånger. Nähä.
Kollar efter eventuella fläckar eller hål. Nähä.
Ungefär runt middagstid ramlar äntligen poletten ner. Jag känner mig till slut tvingad att göra ett statement.
"Är det någon som ska med på lunch? Och jag är inte gravid förresten."
3 kommentarer:
Men... borde inte tyskarna ha kommit in i baby doll-åldern nu? Jag menar, sånt där funderade resten av världen på för 5 år sedan.
Jaha, så då VAR det bara tröjan...
:-)
och du! Måste du åka till Kosovo? Verkar ju inte jättekul. Hur är the 5-star?
Peppe: jo, man tycker ju det... fördelen är ju att även hopplösa fall som jag får vara först med något..
M: Jo, måste åka till Kosovo. Förutom 70 ton fyrverkerier verkar det inte som om det smäller just i Pristina. Lovar att ta hand om mig!
Skicka en kommentar