Det finns en nackdel med långa resor ute på landet här i Moldavien. Vid någon tidpunkt måste man gå på toaletten. På cafeer i städerna har de oftast ok ställen. I byarna är man oftast hänvisad till toaletten på primerian, det lokala myndighetskontoret där våra lånekooperativ sitter.
Toalett är i detta fallet oftast en rangligt skjul på gården med ett hål i marken i ett betongblock.
Idag var det extra illa. Jag stiger in och får tippa på tå på sidan mot väggen för att inte trampa i spyan som så lägligt ligger rakt fram eller den trevliga pölen av urin strax brevid. Tänker mantrat "Joo Mia, det här geggiga här vid sidan av ÄR lera. Det ÄR lera" och sätter nytt speedrekord.
Ett par timmar senare sitter jag nyduschad på hotellet i mitt varma rum. Vi är så lyckligt lottade på så många sätt. Ibland är det de banala sakerna som får en att inse det.
2 kommentarer:
Vad är det Du brukar säga - Du kunde varit sekreterare i en kommunal nämnd i en svensk småstad eller något annat upplevelseinspirerande istället!
Pappsen
Sant. Där hade man nog haft en riktig toalett dock. Finns positiva aspekter med allt :)
Skicka en kommentar