Intrycksfull

Jag tror att jag är intrycksfull för tillfället. Full av intryck. Sen juli har jag flyttat från Tyskland till Sverige, hamnat av en slump i Sudan två gånger, flugit och farit, träffat vänner, varit i Tyskland, försökt hamna på samma plats som mannen då och då, varit i Moldavien en sväng, upptäckt Georgien.

Jag tror jag behöver en liten paus från alla intryck ett tag. Insikten kommer på flygplatsen på morgonen när jag blir avundsjuk på de som boardar jämte mig för en vecka på Teneriffa. Inte på grund av sol och bad utan på grund av enkelheten. Allt fixat, man vet vad man får. Lite som en McDonalds bland resor. Ibland är man bara sugen på en Big Mac liksom. (Fast sen vet jag ju hur det blir. Man tar ett bett och inser att så himla gott är det kanske inte. Men det mättar. Och man vet ju vad man får.)

Kanske är det en fördel att mitt nya projekt på jobbet som kommer ta huvuddelen av min tid fram till slutet på året faktiskt inte innebär några resor, förutom ett par svängar till Tyskland. Det blir ett par månader samlandes intryck från Göteborg istället, känns inte helt fel heller.

Moldavien klarar sig nog utan mig fram till nästa år. Frågan är snarare om jag klarar mig utan Moldavien? Jag har vant mig vid mitt nomadliv så till den grad att en månad utan en resa inbokad får det att krypa i benen lite grann.

Läste någonstans om sådana som mig, flängande folk, att man till slut känner sig mer hemma i det ovana än i det vana. Det ligger nog något i det. Jag känner mig alltid kolugn när jag är ute och reser. Andra gången jag besöker ett ställe känner jag mig hemma. Rutiner på no time, nya vänner på ingen tid alls. Samtidigt kan jag ibland känna ett visst utanförskap när jag är hemma, speciellt i situationer med folk som inte känner mig. Det känns som om jag inte kan tillföra något i samtalet, jag blir som en reseberättelse som aldrig slutar (och ärligt talat, hur kul är det? Vem vill EGENTLIGEN se 200 foton från någons vecka i Spanien? Jag kan lätt bli som en slideshow med 2000 bilder. Kan ta död på vilken förfest som helst). Men tiden borta det är också så stor del av mitt liv. Det är inga svarta hål då allt står på paus, utan tid då jag också lever. Det är också min vardag. Vardag borta, vardag hemma.