Att starta en kändisblogg

Idag finns det en artikel i Aftonbladet om hur man blir känd genom sin blogg. Jag gör typ allt fel. Man ska skriva KORTA inlägg. Dessutom måste man ha en tydlig profil på vad man skriver om. Och ett bra namn på bloggen som pekar på profilen. Just det, sen måste man vara JÄTTEAKTIV på alla andra bloggar och bloggforum och vad vet jag.

Vilken tur. Att jag inte alls är särskilt sugen på att bli känd alltså, annars hade jag varit körd vid det här laget tror jag.

Det låter sammantaget som ett ganska konstigt skäl att starta en blogg. Min blogg kom till i Moldavien under långa kvällar med mycket rödvin med en kollega som tyckte minst lika mycket om att berätta historier som jag. Timmar och åter timmar med roliga händelser från våra liv. Efter alltför många sådana kvällar frågade min kollega om jag inte borde börja skriva. Jag kom ihåg alla mina dagböcker och skrivarläger från tonåren och tänkte att: jo, kanske. Och någonstans där kom jag fram till att en blogg kunde vara ett bra sätt.

Ungefär så. Jag skulle tro att de flesta bloggar kommer till av ungefär samma skäl.

Tusan. Nu har jag skrivit för långt igen. Min kändisfaktor kommer alltså inte höjas med det här inlägget. Kanske skulle jag satsa på Big Brother istället?

Jag och min inbox

Alltså, jag var borta en vecka från jobbet.

En vecka.

Jag hade 92 email i min inbox i dag när jag kom tillbaka till kontoret.

92 mail. Det tar typ en halv dag att ta sig igenom. En veckas semester betyder att du får jobba in hälften av veckan i övertid innan du går på semester och den andra hälften i övertid när du kommer tillbaka. Jag borde alltid vara borta minst två veckor i taget.

Statuscheck för nyårslöften - del 2

Snart en månad har gått. Status på mina nyårslöften:

Mål 1: Inse mina begränsningar och säga nej oftare.
Hm.... inga direkta framsteg på den fronten. Antar att man kan säga att man har misslyckats när man sitter hemma på fredag kväll när mannen och alla vänner är på födelsedagskalas för att vänta på att chefen ringer. Sedan åka dit och ha ett litet strategimöte. Klockan 21. På fredag kväll. Ja, det är lite konstigt. Men fick reda på då att jag får en fast anställning - med start nästa månad. Alltså var det i slutändan värt det. (OK, det var kanske en dålig bortförklaring.. ett litet bonuspoäng tycker jag dock att jag kan få första dagen på semestern när de ringde från jobbet. I vanliga fall när det säger "förlåt att jag ringer på semestern....." säger jag alltid "nej, det gör ingenting...". Den här gången sa jag ingenting ens som var i närheten av det. Klarade ut grejen och sa hej då och la på. Jag var i alla fall stolt över mig själv.)

Mål 2: Mer tid för mig själv.
Nja. Eller jo. Jag har nog blivit bättre på det. Kanske sitter det mest i huvudet, men jag tycker nog att jag har förbättrat mig.

Mål 3: Mer frisk luft.
Bingo!! En hel vecka frisk alpluft. Här kammar jag hem storpoäng!!!

En perfekt början på en dag...

När det är så här dagen börjar, då behöver man inte så mycket mer...

Att vandra vilse

Tillbaka efter semestern. Jo, lite skidor lyckades vi åka till slut, även om det inte fanns någon snö alls när vi kom. Vi tillbringade därför måndagen med en (trodde vi) lite halvlång vandring.

Det tog ungefär en timme för oss att förlora vägen, eftersom den lilla snön som faktiskt fanns när man kom upp i bergen hade täckt över stigarna.

Ungefär en timme senare insåg vi att enda vägen hem var ÖVER berget. Vi var i alperna. Det var inte direkt en liten kulle vi snackade om...

Ytterligare en timme senare halvklättrade vi, stundtals på alla fyra, upp för en brant bergvägg, slirande i snö, hängande i buskar. Dumt. Mycket dumt.

Efter fyra timmar nådde vi toppstationen. Aldrig har en öl smakat så gott...

Att packa privat

I vanliga fall när jag reser i jobbet är jag en mästare på att packa fort. Oftast samma morgon. Jag vet precis vad jag vill ha med mig till hotellrummet (de fantastiska georgiska tofflorna från Viktoria, en varm tröja, headsetet till datorn). Har lärt mig att man aldrig reser till Balkan utan skokräm. Har också lärt mig vad det ändå inte är någon ide att jag packar med (skönlitterära böcker)

Men idag ska det packas till skidsemestern. Det går hur långsamt som helst, min hjärna har liksom ingen färdig packlista som laddas ner. Jag måste liksom fundera på vad som ska med. Åh, det är så tråkigt att packa....

Desto roligare är det att se fram emot en vecka med vänner i Österrike! Med 1 av 24 pister öppna lutar det åt att vi får vandra istället för att åka skidor.... det blir nog bra vilket som. Jag har semester!!!

Nothing is constant in this world but change

Det var dags för förändring. Prickarna i bakgrunden på bloggen började störa mig. Här ett förslag - vad tycker ni?

Att ta sig en funderare

En sak tänker jag ganska ofta på.

Vi planerar och planerar i våra liv - vad vi vill, vad vi inte vill, vart vi vill, med vem vi vill. Det spelar säkert också en roll i slutändan, jag har till och med lite svårt för folk som inte verkar ha någon som helst ide om hur de vill leva sina liv eller vad de vill göra. (På samma sätt kan jag finna det lite besvärande med de som har en 5-årsplan som ska följas till punkt och pricka. Vad som än händer).

Men egentligen, i slutändan, är ju allt så slumpmässigt. Jag kan inte låta bli att fundera på hur annorlunda mitt liv hade varit om jag bara inte hade gjort det, eller det eller... om jag verkligen hade gjort den där grejen som aldrig blev av...

Jag vet, man blir lite knäpp av att tänka så. Men lite roligt är det samtidigt.

Orkanvarning

"Änderung der Kernarbeitszeit auf Grund der Unwetterwarnungen des Deutschen Wetterdienstes"

Det var överskriften på ett mail som skickades ut på jobbet idag. Tyskar kan uttrycka det så fantastiskt fint. I klartext betyder det att det är orkanvindar på gång. Alla som vill kan åka hem tidigare för att slippa köra bil i orkan. Så nu är jag helt konstigt nog hemma klockan 17.00. Känns mycket märkligt.

Yunne, kan du inte bara komma hit en sväng?

"We would be very honoured if you would have the possibility..."

nej, lite mesigt...

"Our participants would greatly appreciate...."

nej, funkar inte heller....

"Dr. Yunus, please come. It would be soooo cool."

Hm... det kanske är det bästa alternativet hittills..... suck.. mina ordbajserikonster är kanske inte så fantastiska när det väl kommer till kritan...

Att få en oväntad uppgift

Ibland händer det oväntade på jobbet. Det som gör att man blir lite förvånad.

Idag fick jag en ny uppgift på min lista: Skriva inbjudan till Dr. Yunus till vår lilla sommarkurs. (en lång historia varför det blev så, men ibland fungerar saker lustigt...)

För alla er som inte är microfinance-nördar som jag: Dr. Yunus är han nobelpristagaren, GURUN- om än inte helt oomstridd - inom microfinance. För oss är det ungefär samma som att bjuda in kungen och påven på en gång. Man gillar kanske inte allt de gör, men man har ändå en respekt som tusan.

Vad skriver man? Jag får nog ta fram alla mina ordbajserikonster tror jag. På samma gång är han ju de fattigas bankir, en "barefoot banker". Han borde ju inte ha för många divalater då tycker man. ...

Det får bli en uppgift för morgondagen. Måste sova på saken.

En oväntad fest

De bästa festerna är oftast de oväntade festerna. Middag med goda vänner slutar på dansgolvet på Schlosskeller frampå natten, dansande till mycket mystisk musik.

Det började ju bara med en spontan middag för fyra, relativt lugn kväll planerad... blev vin, lite till vin, portvin, in till stan, in på Schlosskeller, träffa ännu fler vänner, dansa, prata, dansa lite till, ut till kebabhaket, hem framåt tre-tiden.

Skönt att veta att man inte har blivit för gammal. Men samtidigt....när man vaknar 12 dagen efter kan man inte låta bli att tänka att "nu har halva söndagen gått". Det gör man bara när man har blivit lite äldre.

Glassigt eller inte?

Efter en diskussion med M. måste jag nog ångra mig lite. Jo, jag har nog ett ganska glassigt på jobb å ena sidan. Jag får resa massor till ställen jag aldrig hade fått se annars. Jag får träffa massor av nya människor. Jag har ett jobb där ingen dag är den andra lik och där jag själv kan påverka massor.

Å andra sidan är det mindre glassigt. Fredag kväll och jag har ett par timmar framför mig på kontoret. Och ett par timmar i morgon minst. Efter fyra dagars resa med jobb dag och kväll är jag ganska sliten. Den närmsta månadens planering visar att jag nog måste fylla på matförrådet för sena kvällar i nedersta skrivbordslådan....

Det är såna här kvällar man får påminna sig om det glassiga i det hela. Att jag hade kunnat hamna som nämndsekreterare i någon nämnd i Arboga kommun eller nåt. Kanske är det trevligt i Arboga, jag har aldrig varit där. Men jag tror jag tycker Pristina är roligare.


För övrigt, ett litet jubileum - det här är min 100e post på bloggen!

Ett dåligt val...

...var det att avsluta gårdagens middag med en capuccino. Jag är nybörjarkaffedrickare. Jag ska inte dricka kaffe klockan halv tio på kvällen. Somnade runt midnatt med svårigheter, vaknade 5.45 och kunde inte sova en blund till. Fick ge upp och bestämde mig för att vara effektiv istället. Så nu sitter jag här i sängen, 07.08 och klockar in på min andra jobbtimme för dagen... det är nog första (och sista?) gången jag är uppe och i gång före böneutroparmannen i Pristina.

Smink. Idag behöver jag massor av smink. Guds gåva till kvinnor som är dumma nog att dricka kaffe sent på kvällen.....

Bryan Adams hemliga bröder

På hotellet har de en kanal som bara spelar musik, spellistan visas på TV-skärmen. Just nu spelas Tony Braxton.

Därefter följer en låt med Brain Adams.
Följt av tre låtar med Brayan Adams.

Jag älskar Kosovo.

Tillbaka i Kosovo

Jag häller ett helt glas juice över mig på planet till Pristina. Utöver juice i knät bjuder flygresan på vackra vyer när vi i klart väder flyger över Alperna. Jag är glad att jag inte bytte min fönsterplats mot en gångplats. Annars är jag en gångplatsmänniska. Mer plats för benen, mindre krångel om man vill ha något i väskan. Men mindre utsikt om man flyger en solig dag över Alperna.

Pristina International Airport har byggt ut, känns mer som en riktig flygplats och mindre som en hangar. Pristina hade lovar snö men bjuder på regn och dimma. Lite ser det ut som vanligt, men ändå ser man de små förändringarna. Många nya byggnader, några nymålade. Jag ser inte en enda FN bil på vägen in till stan. Bara ett par FN-soldater på flyget, inte mer.

Statuscheck

En vecka i på det nya året har jag nog lyckats med att lugna ner livet en smula.

Mål 1: Inse mina begränsningar och säga nej oftare.
Status: tja, relativt bra tror jag. Ska lägga ett par timmar idag på att planera mitt jobb de närmsta månaderna och kolla var jag kan delegera bort jobb etc. Att göra det på en söndag kanske är lite kontraproduktivt, med tanke på mål 2, men jag inbillar mig att om mannen också jobbar så räknas det inte riktigt...

Mål 2: Mer tid för mig själv.
Status: Har slutat lyssna på skvalradio på vägen till jobbet - tänker i stället. Får nog räknas in under det här målet tror jag.

Mål 3: Mer frisk luft.
Status: hm... här ligger jag lite sämre till. Tar hissen ner i vårt garage på morgonen, kör till jobbet, ner i jobbets garage, tar hissen upp till kontoret. Lunch på jobbets matsal. En vanlig dag är jag inte ute alls. Får satsa på lite frisk helgluft istället, solen skiner faktiskt idag. Ska ta mig ut och gå lite tror jag.

Känns som om jag är på rätt väg ialla fall, efter en vecka. Nästa vecka kallar Kosovo, flyget går i morgon förmiddag. Jobbresa betyder jobb, blir därför svårt att göra något med mina 2007-mål nästa vecka... (för er alla som tänker er jobbresan som en trevlig dag 9-5, sen avslappnat restaurangbesök, en drink i hotellbaren och sen gå och lägga sig - funkar inte riktigt så i min värld tyvärr.... Snarare jobb 8-5, sen tillbaka till hotellet, kolla av sina mail, jobba lite, ut på jobbmiddag ett par timmar, tillbaka till hotellet, ytterligare ett par timmar jobb.... Inte glassigt. Men intressant. Det är därför det är värt det. Men det är dåligt för mina nyårsmål. Jaja, det finns ju fler veckor...)

Att ha tjejiga problem....

Jag brukar inte ha så tjejiga problem i allmänhet. Orkar liksom inte bry mig så vansinnigt. I slutändan är perfektion ändå långtråkigt.

Men idag när jag gick till skrivaren började mina stay ups plötsligt hasa betänkligt neråt... i rasande tempo.. det där klistret liksom släppte på en gång... vad gör man?? Man kan liksom inte bara dra upp dem. Skulle ju se lite konstigt ut... och man kan ju inte låta de falla ner till anklarna. Förstår om mina kollegor tittade konstigt på mig när jag i snabb fart gick mot toaletten med båda händerna tätt tryckta mot låren...:) Tjejproblem suger.

Tofflorna

Jag håller vad jag lovar! Här en bild på monster-disco-tofflorna som min syster tyckte passade mig så bra att jag borde få dem i julklapp :) Spana in klona! Man ser det inte riktigt, men de är glittriga, hehe...

Om ni inte visste det innan, så är tofflorna beviset. Min syster är lite halvknäpp ibland, men mest toppen. Allra, allra mest toppen!