Jag känner mig som om jag har blivit överkörd av en ångvält.
Matförgiftning är aldrig kul. I kombination med att du precis är i färd att skicka iväg det största projektförslag du någonsin har gjort suger det ytterligare lite mer. I stället för att återhämta mig har jag istället avverkat 07.30 - 20/22.30 dagar på jobbet hela veckan. Otroligt oeffektiv naturligtvis - hade ungefär lika mycket energi som en grönsak. Men deadline är deadline.
I går kulminerade det i att komma till jobbet 07.30, jobba färdigt med projektförslaget till 17.00. Packa ner det i en låda, ringa DHL, pusta ut. Få oroliga kommentarer från kollegorna att jag ser trött och hängig ut (undrar vad det kommer ifrån...). Liten fest på jobbet för att fira en kollega som slutar. Tillbaka vid datorn vid 17.45 - det var ju den där rapporten som jag var tvungen att få ut den här veckan också.... skickar iväg rapporten tre timmar senare. Sätter mig i bilen, kör 125 km till Frankfurt Hahns flygplats för att hämta mannen som kommer hem över helgen. Ungefär där tar jag slut. Mannen kör hem, jag sover som en stock. Ramlar i säng och sover så att det gör ont i ögonen.
Mitt huvud är som ett bowlingklot idag. Ibland undrar jag allvarligt talat vad jag håller på med. Ibland önskar jag att jag inte alltid skulle vara så jädrans passionerad över allt jag gör. Om jag bara hade varit lite mer lagom engagerad. Men nej, hos mig är det av eller på. Svart eller vitt. Suck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar