Det är lustigt. När jag har mycket att göra på jobbet går jag igenom en massa olika stadium. Som tur är har de senaste åren effektivt raderat bort panikstress-stadiet. Jag får helt enkelt inte panik någon gång, det hjälper inte, och om jag hade tillåtit mig själv att få panik varje gång hade jag nog legat som ett vrak i ett hörne någonstans. Alltså panikar jag inte mer. (Jo, en gång innan jag gick på semester. Då hade jag två dagar på mig, varav en var lördag, att hitta fem bra kandidatertill en konsultposition in Litauen. Jag klarade tre. Tycker det var bra nog).
Istället satsar jag på att planera. Jag rationaliserar, värderar vad som är viktigt. Och jobbar ohälsosamt länge. Men aldrig panik. Aldrig inre stress. Då skulle jag bli tokig på en vecka.
I dag är jag i "tycka-synd-om-mig stadiet". Då länsar man automaten på choklad och känner sig allmänt ynklig. Hoppas jag kommer in i "jävlar-anamma stadiet" i morgon. Det är effektivt och bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar