Sista dagen i Chisinau för den här gången

Jag hör att man kan vara död och ändå rösta i Moldavien. Någons svärmor kommer i sista minuten till vallokalen för att rösta bara för att upptäcka att någon redan har röstat i hennes namn. Någon pratar om att det har frågats i skolor vem som har föräldrar utomlands. Bara för att veta vem som inte är där för att rösta själv. Det är mest indicier. Svårbevisat. Och kanske är det bara ett fåtal fall. Men de existerar ialla fall.

Det råder en ilsken öppenhet som jag inte har sett innan. Folk pratar mer rakt på om vad de tycker. Säger rakt ut saker som inte sas förut.

Det talas om arresteringar. Men också om att folk tror att våldet provocerades fram för att ge en rätt att slå tillbaka. Ett sönderslaget parlament ger rätt till åtgärder. Den här bilden diskuteras mest – en suddig bild från taket på parlamentet där någon hissar EU-flaggan. I bakgrunden två poliser. Som inte ingriper. Jag hör en hel del konspirationsteorier luftas.

Samtidigt stängs gränsen till Rumänien och visatvång införs för alla rumäner. Det är ett större steg än man kanske först tror. Regionen Moldavien delades när hälften togs av Sovjet och hälften stannade kvar i Rumänien. Landet Moldavien idag är den tidigare Sovjetstaten. Samtidigt har Rumänien en region som heter Moldavien. Rumänien ser därför moldaver generellt som deras landsmän och alla moldaver kan ansöka om rumänskt pass och ha dubbla medborgarskap. Många moldaver gör så (speciellt efter att Rumänien kom med i Schengen). Alltså finns det många moldaver som är i Rumänien eller på andra håll, men med rumänskt medborgarskap (hänger ni med?). Problemet är bara att Moldavien har stängt sin ambassad i Bukarest (hörde jag idag från min rumänska kollega), så frågan är var man ansöker... och det är två veckor kvar till ortodoxa påsken när många antagligen planerade att komma hem.

Jag hör att det ska demonstreras i morgon igen, men att kollektivtrafiken från regionerna in till Chisinau ligger nere, så det är svårt att ta sig till stan. En liten klunga demonstrerar utanför det sönderslagna parlamentet när jag passerar till flygplatsen, annars är det alldeles som vanligt i stan. Någon omvälvande revolution tror jag inte kommer hända. Oppositionen är svag och det finns ingen alternativ ledare. Men någonting har hänt när det gäller folks inställning. Jag undrar hur det kommer se ut när jag åker nästa gång i juni. Det är dags att lämna Chisinau för den här gången. Jag är glad att jag var där just de här dagarna, för att bättre kunna förstå vad som än händer framöver.