I morgon ska jag flyga hem. Tänkte bara säga det. Det är Valborg och jag druttar in i Göteborg lagom till Cortege-kaos.

Men kanske åker jag bara rakt hem till mannen och så går vi och äter sushi och sitter i soffan hemma och pratar skit och kollar på valfri dålig film.

Det låter nästan som ett bättre alternativ.

Bordsknacket

En till dag på jobbet i Frankfurt.

You know the drill eh?

Möten, möten, lunch, möte, kaffe, jobba, jobba, prata prata, äta kvällsmat bestående av chokladmjölk och marmorkaka, jobba jobba, lova nattvakten att släcka när jag går.

Det blir liksom inte roligare här.

Jo förresten. Började dagen med att lyssna på ett föredrag. När det var slut kom en av de mest tyska saker jag vet: bordsknacket. Alltså istället för att klappa händerna så knackar alla med handen i bordskivan ett par gånger.

Förekommer det någon annanstans? Jag tillskriver det gammal tysk tradition.

Vad har ni gjort idag?

Jag har gått igenom 135 anmälningar till vår sommarkurs. Ja, just det, det finns bara 30 platser.

Ett sånt där urval där man börjar med motorsåg, sedan någon form av fil och till sist femmans sandpapper. Vi hann bara med motorsågen idag. Jag har dessutom en gnagande känsla av att personer med efternamn på A-N (entusiastisk tidig eftermiddag) fick en någon mildare behandling en de ansökningarna som kom från personer med efternamn O-Z (väldigt mycket mindre entusiastisk kväll). Får ta en ny titt i morgon.

Jag tog en paus. Satte mig på flyget söderut med mannen och tog mig till Freiburg. Återsåg goda vänner, kollade på stan, satt på uteservering, drack öl, låg i park och solade, grillade och skrattade. Alldeles offline hela tiden. Och det gick alldeles utmärkt. Kanske är jag inte riktigt lika internetberoende som jag trodde?

Sofia Karlsson - Dina Händer

Och så lyssnar vi alla på Sofia idag tycker jag.

Det verkar som om maj är en sån där månad när allting händer. Förra året hade jag en vecka när jag lyckades klämma in en resa till Washington, min systers bröllop och flytta till hus. På en vecka.

Nu verkar det vara dags igen. Nästa vecka är jag i Tyskland fram till torsdag kväll. Fredag är det bröllopskalas i barndomsstaden. Jag ska sjunga (MÅSTE ÖVA. MÅSTE ÖVA). Sen är det party. Sen är det lördag. Pappas födelsedag. Och inflyttningsfest hos lilla svägerskan.
Sen är det söndag. Flyget till Nairobi går 06.40.

Och jag vägrar göra avkall på något av det ovan nämnda. Punkt. Det kommer att funka. Punkt.

Ibland suger småstad

I möhippan ingick även att testa småstadens nattliv för första gången. Enligt min vetskap finns det i småstade ett ställe som är a) öppet till 03, b) har ett rejält dansgolv.  Alltså styr  vi kosan ditåt, bara för att mötas av techno-DJ som bara kan en beat. Statiskt är bara förnamnet. Efter sisådär 2o minuter tröttnar vi, någon i gänget ber om annan musik. 

Det här är svaret: 

"Om vi spelar annan musik så kommer ni stå på dansgolvet hela kvällen. Om vi spelar sån här musik går ni direkt till baren. Det är business". 

Ja just det. Vi går till baren, sen går vi hem och sen går vi aldrig tillbaka. Ett sånt här resonemang kan väl BARA funka i en håla där folk i desperation återkommer på grund av inga alternativ? 

Vi gick och köpte kebab istället.  

Möhippa igår. Äta så mycket choklad som man orkar samtidigt som man gör tryffel på Kronhusbodarna. Sitta i solen. Äta middag och dricka vin. Ut och dansa. Äta kebab.

Nu undrar jag hur bra det egentligen var att boka in det där spinningpasset idag om en timme...känns inte riktigt som en lika fantastisk idé idag.

Nejmenvetnivad

Det är fredag, solen skiner och jag ska på middag hos systern. Med viss oro för att hon kommer försöka ge igen från min gräddattack i påskas när jag så fint spritsade grädde på hennes näsa.

Och kinder.
Och sen lite till i pannan.

Sen tog systern en sked grädde och slafsade rätt i ansiktet på mig. Ungefär då skrattade vi lite för mycket för att kunna hantera situationen som urartade lite grann. När vi båda hade ansiktet fulla med grädde (och jag toppade med att ha ett hallon fastkletat i pannan) insåg vi att det kanske var dags att lägga av. Jag menar, vi är ju ändå 30 och 32 år gamla. Så där håller man ju inte på. Eller jo. Det gör vi faktiskt.

Och gräddkriget var nästan ännu bättre än julens gamla hederliga kuddkrig. Det gör mest ont eftersom min syster aldrig kan göra något utan att gå in för det med liv och lust.

Jag undrar om det blir revanch i kväll. Man får nog passa sig lite.

Optikern

Idag har jag varit hos min optiker. Jag kan inte hjälpa det, men jag tycker min optiker är ganska obehaglig. En obehaglig personlighet. Han är lite så där despotisk, lite som en slags självutnämnd optikerguru som har rätt att behandla en som en femåring.  Man måste röra sig och bete sig som han säger. Prata när han vill prata. Idag blev han irriterad över att jag höll händerna på fel sätt under hans handspritbehållare. 

Nu har vi träffats två gånger.  Jag vet inte. Jag tror vi kanske inte blir långvariga vänner. 

Den här morgonen stör jag mig ruskigt mycket på folk som skickar sina mail en gång till bara för att man inte har svarat på en dag.

EN enda dag! Jag skriver projektförslag, jag har inte tid.

Grrr...

Idag har jag inhandlat såna däringa cykelbyxor med vadd i. Och hängslen, för det sa Marina att det var det bästa.

Tänk brottardräkt. Fast med en stor vaddad rumpa.

Något säger mig att mannen inte kommer få sig mig i den här kreationen. Nånsin.

Playing For Change: Song Around the World "Stand By Me"

Silverfisken fick mig alldeles gråtmild den här morgonen med den här videon. Jag är en sån suck up för sånt här....kolla på det här och njut!

Jag och cykeln

Idag stod cykel på schemat.
Nåväl. Solen sken och en långtur på Hisingen med gott sällskap bådade gott.

Det var mycket uppförsbackar. Sedan började vi cykla fel - gärna genom att cykla nerför en lång nedförsbacke som vi sedan var tvugna att ta oss uppför igen. Någonstans där blev jag liiiite moloken eftersom jag också började bli hungrig. Men hem kom vi. Tre timmar senare.

Min kropp är trött. Riktigt jädra trött. Men ganska nöjd efter att ha segat mig upp för en riktigt helvetesbacke.

Nästa gång på den rundan ska jag fasiken speeda på. Det är något med cykel som får mig att bita ihop och köra på. Dessutom har jag lärt mig att få på de där löjliga clipsen på skorna i farten. Good feeling...

Påskdagen. Andas uuuuut....

Tvära kast

Mycket i mitt liv är tvära kast. Så byter jag kravaller i Moldavien en dag mot påskfirande med familjen och sitta med en kaffe i solen nästa dag. Alltså blir det också tvära kast i den här bloggen. Erik skriver mer om Moldavien på plats. Jag läser nyheter och funderar vidare. Kanske kommer några av funderingarna här då och då. Antagligen kommer några när jag åker till Moldavien nästa gång. 

Samtidigt ägnar jag förmiddagen åt att påta i det enda trädgårdslandet. Om man har sitt trädgårdsland precis vid gatan, och gatan även är gångstråket in till stan på lördagkvällar, då blir det ett annat rensande kan man säga. 

Top 5 av saker som avlägsnas från Mias trädgårdsland: 

1) Cigarettfimp

2) Ölburk

3) Godispapper

4) Maskros

5) Gamla grenar och löv 

Nu blir det nog alldeles vanligt igen

Det var aldrig riktigt tänkt att det skulle bli massa politik i den här bloggen. Tvärtom, mitt jobb innefattar att också inte aktivt delta i politiska frågor. Den här gången kändes det viktigt. För en gångs skull är Moldavien på kartan och jag råkade vara där.

Men på samma sätt tycker jag det är viktigt att berätta om människor jag möter och saker jag ser även när det inte är kravaller på gatorna. Så jag tror jag fortsätter med det. Som vanligt.

Vi flyger hem med piloten som nödlandade ett plan utan landningsställ i Timisoara för någon månad sen. Känns tryggt. Ett par timmar senare ligger jag i soffan med ett glas vin och slöar. Påskledigt. SÅ himla gott.

Sista dagen i Chisinau för den här gången

Jag hör att man kan vara död och ändå rösta i Moldavien. Någons svärmor kommer i sista minuten till vallokalen för att rösta bara för att upptäcka att någon redan har röstat i hennes namn. Någon pratar om att det har frågats i skolor vem som har föräldrar utomlands. Bara för att veta vem som inte är där för att rösta själv. Det är mest indicier. Svårbevisat. Och kanske är det bara ett fåtal fall. Men de existerar ialla fall.

Det råder en ilsken öppenhet som jag inte har sett innan. Folk pratar mer rakt på om vad de tycker. Säger rakt ut saker som inte sas förut.

Det talas om arresteringar. Men också om att folk tror att våldet provocerades fram för att ge en rätt att slå tillbaka. Ett sönderslaget parlament ger rätt till åtgärder. Den här bilden diskuteras mest – en suddig bild från taket på parlamentet där någon hissar EU-flaggan. I bakgrunden två poliser. Som inte ingriper. Jag hör en hel del konspirationsteorier luftas.

Samtidigt stängs gränsen till Rumänien och visatvång införs för alla rumäner. Det är ett större steg än man kanske först tror. Regionen Moldavien delades när hälften togs av Sovjet och hälften stannade kvar i Rumänien. Landet Moldavien idag är den tidigare Sovjetstaten. Samtidigt har Rumänien en region som heter Moldavien. Rumänien ser därför moldaver generellt som deras landsmän och alla moldaver kan ansöka om rumänskt pass och ha dubbla medborgarskap. Många moldaver gör så (speciellt efter att Rumänien kom med i Schengen). Alltså finns det många moldaver som är i Rumänien eller på andra håll, men med rumänskt medborgarskap (hänger ni med?). Problemet är bara att Moldavien har stängt sin ambassad i Bukarest (hörde jag idag från min rumänska kollega), så frågan är var man ansöker... och det är två veckor kvar till ortodoxa påsken när många antagligen planerade att komma hem.

Jag hör att det ska demonstreras i morgon igen, men att kollektivtrafiken från regionerna in till Chisinau ligger nere, så det är svårt att ta sig till stan. En liten klunga demonstrerar utanför det sönderslagna parlamentet när jag passerar till flygplatsen, annars är det alldeles som vanligt i stan. Någon omvälvande revolution tror jag inte kommer hända. Oppositionen är svag och det finns ingen alternativ ledare. Men någonting har hänt när det gäller folks inställning. Jag undrar hur det kommer se ut när jag åker nästa gång i juni. Det är dags att lämna Chisinau för den här gången. Jag är glad att jag var där just de här dagarna, för att bättre kunna förstå vad som än händer framöver.

På väg hem

Det här var på många sätt ett oväntat besök i Chisinau. Jag släpade mig hit med liten motivation och hamnade mitt i de största protesterna på massor av år. Trots oron på gatorna så är jag glad att jag var här. Efter att ha jobbat här sedan flera år var det otroligt att se förändringen bland de personer jag jobbar med. En jävlar anamma inställning som jag aldrig hade sett innan. Jag är mycket tveksam till om slå sönder parlamentet är så effektivt och tycker knappast att det är en bra väg att gå. Folkliga protester som verkligen får genomslag är oftast de som inte tar till våld.

Men på något sätt så känns det som om något har förändrats. Rent subjektivt ur min synvinkel. Dagen är ialla fall lugn, business as usual, vi åkte till Bujor som planerat.

Mer praktiskt är jag glad för att jag flyger ut över Budapest i morgon och inte Rumänien. Och funderar på om min rumänska kollega kommer komma in i landet om ett par veckor. Märkligt det hela.

Det blir mycket Moldavien de här dagarna.

Idag har presidenten anklagat Rumänien för att ligga bakom upploppen. Och stängt gränsen, samt inför visumkrav för alla rumäner. Och deklarerat den rumänske ambassadören i Moldovien för "non grata".

02.45 om Moldavien

http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/7653380.stm

Det verkar vara länkarnas kväll i kväll. Det här handlar om massemigrationen in Moldavien. Om man är nyfiken alltså.

Moldavisk politik

Det var parlamentsval här igår om det intresserar någon.

Valresultatet kan man kolla på här: http://www.alegeri.md/en/. Med knappa 50% stannar kommunisterna vid makten.

På väg tillbaka till hotellet från kvällsmatinköpen hamnar jag i stort sett mitt i demonstrationen. Skanderande, mest ungdomar, samlade runt statyn av Stefan cel Mare.

Vi får se vad som händer här de närmsta dagarna. Den moldaviska valutan har varit förvånande stabil mot euron i förhållande till grannländerna (Ukraina typ...). Ryktesvägen hör man att folk försöker växla in till euro. Jag får ialla fall stabila 15,10 leu när jag växlar på flygplatsen och hoppas att det håller sig.

Finkultur

Under småstadsdevisen "man får passa på när det bjuds" gick mannen och jag på klassisk konsert med Kungsbacka Piano Trio idag. Det är ju inte så ofta finkulturen dyker upp i småstan. Och vi är knappast finkulturlirare i vanliga fall. 

Mannen och jag var ungefär 30 år yngre än alla andra. Däremot var det gott om 55+. Med betoning på +.  Sen fick mannen så mycket hicka i pausen att han var tvungen att gå hem eftersom han skulle störa konserten. (Sa jag att det var svensexa igår.....) Jag lyssnade på Brahms en halvtimme till och funderade på varför jag egentligen aldrig lyssnar på klassisk musik annars.

Nä, om man skulle ta och börja packa...taxin är beställd. Avfärd 5.45 i morgon.  

 

 

Packa igen. Den här gången är jag så där lagom sugen måste jag säga. Det är nog våren som gör det. Jag vill helst vara hemma och fixa blommor till balkongen och njuta av solen. 

Nåväl. Fyra dagar i Moldavien ska väl gå ganska fort kan jag tänka. 

Vardag

Jag hade lite glömt av den här lördagskvällen. Om jag hade tänkt innan kanske jag hade kommit på att bestämma mig för att göra något under tiden som min man dricker öl på svensexa. Fast i slutändan är pasta och räkor framför TV:n inte direkt så dumt det heller. 

Ibland tror jag att det inte är tiden när man är borta som är nackdelen med mycket resande. Det är att tiden hemma blir så kort. Helst vill man bara sitta hemma och kolla på TV med fötterna i mannens knä och en filt. Passivitet kommer med paketet på något sätt. 

Idag har jag ägnat dagen åt att rätta någon annans jobb. Istället för att haka av min lista av jobb ägnade jag halva dagen åt att skriva om ett dokument.

Just idag kände jag att jag fick nog av att rädda andras bakdelar. Verkligen.

Deutsch zu Hause

I går stannade goda tyska vänner till på vägen från Norge hemåt igen. Det kändes lite konstigt att prata tyska hemma på något sätt. Jag blev nästan lite Tysklands-nostalgisk.

41 km cykel - check

Ägna en halvtimme åt att förstå hur man fäster cykelskorna i de där konstiga clipsen - check

Hänga runt lyktstolpe och försöka få på i skorna i de konstiga clipsen - check

Cykla uppförsbackar - check

Cykla nedförsbackar - check

Cykla med solen i ryggen och kolla ut över sjöar och ängar - check

Få ont i baken - check

Det här med att cykla är inte så himla dumt egentligen. 

Det är möjligtvis inte någon som har sett en karta med malariatabletter liggande någonstans? Min är nämligen jätteförsvunnen. Det är lite osmart eftersom man ska knapra de där pillren en vecka efteråt och jag hann bara med en dag. Det är typ sex dagar för lite. Eftersom jag har en släng av hypokondri börjar jag redan känna febern komma krypande.

Om någon ser den kan ni väl höra av er? Tack tack.