Jaha. Så är man bevisligen fast i bloggträsket på riktigt.
I natt drömde jag att jag var och hälsade på Peppe. Det visade sig att hon inte alls pratade som ett mumintroll utan snarare som en göteborgare, men hon avslöjade att hon pratade finlandssvenska på jobbet mest för att smälta in. Där ser man. Who would have thought?
10 kommentarer:
Nej precis, det har jag för länge sedan gett upp. Det riktiga livet alltså...
Riktiga livet...känns väldigt 90-tal på något sätt...:)
Felet med det riktiga livet är att man inte bara kan sålla ut de människor man finner interessanta och klicka bort alla de andra..;)
Ett annat stort problem med riktiga livet är att man heller inte kan radera inläggen om de skulle råka "komma ut fel".
Vilket ju händer titt som tätt. I verkliga livet, alltså...
Fast där är vi ju sällan?
På tal om verkliga livet, Mia. Hur blir det med fikan?
Skulle vi säga ogenomtänkta saker??? Nä, ALDRIG jag inte,....
Tis eller ons? Jag ringer!
Som du reser kring världen borde väl Helsingfors statistiskt sett snart vara en destination. Jag lovar att öva in en riktigt tuff göteborska tills dess.
Mia, vad säger du om det? En tjejhelg i Helsingfors istället för KPH? (Sa hon glatt och bjöd in sig själv...)
Jag har Nämnd på tisdag. Onsdag kan nog funka.
Det är något allvarligt fel om man kommunicerar med varandar via bloggen... Och dessutom ENDAST via bloggen...
Fru R: jag tror vi behöver söka hjälp. Alternativt kan vi satsa på självhjälp. Stötta varandra typ. Vi skulle kunna göra det på onsdag på Condecco lite så där på kvällskvisten tex?
Peppe: jag ska öva på min finlandssvenska. Promise. Ska bara lyssna på ljudböcker med Mark Levengood och knarka youtubeinlägg med André från Parlamentet.
Skicka en kommentar