Ibland i såna här situationer så känner jag att jag skulle vilja ha ett jobb helt utan ansvar. Ett sånt där jobb där liksom ingenting är för jobbigt eller utmanande eller där folk blir jättearga på dig. Eller där det värsta som kan hända inte involverar stora politiska effekter, utan snarare kanske en lite sak. Som att ett paket ägg går sönder på ICA eller så. Inte som värsta tänkbara scenariot på den här krisen som fick mig att akut leta upp A-kassan och skriva in mig.
Oj oj oj... den här gången har jag liksom strulat till det på riktigt. Eller, egentligen handlar det om att jag fick ta hand om något som jag inte hade kompetens för alls och gissa vad? Det funkade inte alls.
Jag tror jag ser ganska ståltuff ut i såna här läget, försöker hålla mig kall, komma med konstruktiva lösningar. Men egentligen är jag mest lipfärdig och vill gå och gömma mig, alternativt låtsas som det regnar. Som en femåring ungefär. Mest väntar jag bara på någon som vill kliva in och städa upp min röra. Sånt händer väldigt sällan dock. Antagligen inte den här gången heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar